...har vi i dag och först nu, tjugo dagar efter julafton, är julen slut och Knut har sin namnsdag. Jag gick ju händelserna i förväg och plockade bort julen redan i tisdags, men då hade jag fått nog av den.
Det är en väldigt gråmulen dag, tvättmaskinen har fått snurra ett tag nu på förmiddagen, men tyvärr sköter den sig dåligt, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Låta reparera den? Köpa en ny och försöka få ut ersättning på hemförsäkringen? Försöka reklamera den? Garantin har givetvis gått ut, men nog tycker man att en Cylinda ska hålla lite mer än två år!
Jag läste ett bra stycke i min bok igår och nu har pappa nr 3 dykt upp, Tjuven kallar Andrev honom, men ännu är han så ny i handlingen, att jag inte vet varför han fått det föga smickrande namnet. Det ska jag ta reda på i dag. Jag gillar verkligen boken och sättet på hur Andrev hanterar sina barndomsminnen och han gör det utan att på något sätt anklaga sin mamma för sitt stökiga liv. Jag kan nästan höra hans röst!
Nu snöar det igen.
Ännu hänger tulpanbuketten med någon dag till. Den har åldrats rätt vackert!
Det är en gråmulen fredagsförmiddag med ett par plusgrader och enligt SMHI ska det fortsätta så här i dag. Jag har ingentingspeciellt mig för, så när morgonpysslet är avklarat ska jag ta och fortsätta läsa ”Jävla Karlar”, som jag fick i julklapp av Krister. Den har legat till sig, men igår efter lunchen la jag mig i soffan med en pläd över mig och började läsa.
Andrev Walden hade sju pappor på sju år.
Växtmagikern. som han levt med sedan han var liten och som han trott var hans pappa, har visat sig inte vara det och nu har han gett sig iväg. Nu letar hans mamma efter en ny pappa till honom. När jag slutade läsa igår var det Konstnären som lekte pappa. Det ska bli spännande att se vilka fler ”jävla karlar” som dyker upp i berättelsen.
Har du ätit någon semla ännu?
Jag lyckades stå emot frestelsen när jag var på Konsum häromdagen, men snart så… Jag äter dem med varm mjölk och kanel och ofta som kvällsmål eller som efterrätt, om jag bara äter en soppa eller något annat lätt till lunch.
Apropå semlor: På Radio Gotland hörde jag igår, att det förr i tiden var förbjudet för bagerierna att sälja semlor före Trettonhelgen. De hänvisade till en artikel i GT den 23 januari 1952, där en bagare i Malmö fått böter för att han sålt semlor för tidigt. Lagen var tydligen en rest från efterkrigstidens livsmedelsransoneringar.
Amaryllis nr 2 blommade inte till jul, men nu gläder den mig med åtta maffiga blommor!
När jag kom upp var det -5º och det är den hitintills lägsta temperaturen i vinter, men solen sken och det var en väldigt vacker morgon och när jag tagit vara på gårdagens tvätt. passade jag på att ta bilen och åka och handla.
Jag hann inte mer än hem, så hade det börjat mulna till och det ska visst bli ett riktigt busväder i eftermiddag och i kväll och gul varning är utfärdad, så det känns skönt att ha bunkrat upp lite, så att jag inte behöver ut på några dagar. Det har redan börjat friska på!
Tips till den som likt mig bara lagar mat till sig själv. Man kan äta samma mat ett par dagar i rad och man kan frysa in portioner, men ibland vill man bara ha några köttbullar och ett par skedar sås, eller som i dag, en fläskkotlett, stekt potatis och lite sås till det.
Då är den här soppan väldigt praktisk att ha i skåpet, för jag använder pulvret när jag ska reda av en liten sås t e x och bara vill göra en portion till mig själv. Det är så behändigt att öppna en av de små påsarna och hälla i så mycket som behövs i stekskyn för att redningen ska bli lagom tjock och lite smaksättning ger det ju också. En liten skvätt matlagningsgrädde, lite soja och såsen är färdig! Resten i påsen sparar jag tills nästa gång.
Dagligt skrivförslag
Strand eller berg? Vilket föredrar du? Varför?
Jag föredrar definitivt strand, för den är lättillgänglig och finns ju runt hela vår ö. Berg har vi liksom ingen större rutin på här, där den högsta punkten är Lojsta Hed med sina 82 m.ö.h. Ska vi få se några riktiga berg vill det till att vi tar oss till fastlandet.
Klintebergets platå ligger 52 m.ö.h. och 30 m över omgivande bebyggelse och det räcker för mig.
Nu ska jag sätta mig och läsa några kapitel i Hedra Fadern igen. Den Fadern var verkligen en märklig man. På något sätt ett geni, men samtidigt rena galningen.
November fortsätter i samma stil som tidigare och i dag har vaktmästaren kört en vända och sandat här. Jag vet inte om det är halt på vägarna, men helagotland.se rapporterade precis nu, att det varit tre viltolyckor inom loppet av en timme här på ön. Rådjuren är ute och rör på sig!
Igår putsade jag fönstret och bytte gardiner i köket, men är inte riktigt nöjd med resultatet och ska nog göra ett nytt byte i dag. Man roar sig så gott man kan!
När lunchen var avklarad och jag var färdig i köket satte jag mig och läste och även den här gången läser jag en bok av en gotländsk författarinna, Ingrid Thunegard, som skriver om sin far.
Baksidetext:
Ett barn förväntas älska sin fader. Älska den storartade. Men dina barn dansar mestadels vid dina fötter. I samband med en begravning utlöses vitt skilda minnen av en uppväxt med en far som förblir ett mysterium. En far som aldrig ger sig. Dottern Livia gör ett tappert försök att förstå vad som driver honom. ”Denne märklige man”, som församlingsprästen uttrycker det. Den dag fadern på egen hand, i ett anfall av svartsjuka på den nyss jordfäste mannen i granngraven, själv gräver upp hustrun tillika Livias moder ur jorden, faller denne märklige man på hennes lott. Omvända roller inträder, men som läkaren vid rådfrågning kortfattat säger: Ni har fått ett åldringsproblem i familjen. – Jo tack, svarar Livia. Men för den vetskapen behöver jag ingen telefontid.
Ingrid Thunegard är syster med en av mina fd klasskamrater och jag har faktiskt övernattat hos dem någon gång i tonåren. Inte anade jag då att ”Fadern” var en så knepig person. Boken är ingenting man blir glad av att läsa, men jag ska nog försöka fortsätta i alla fall.
Posten kommer ju lite hipp som happ nu, men igår var det postdag och då kom Adventskalendrarna från Svenska Spel som jag beställde i oktober någon gång.
”Vinn upp till 1 miljon kronor” står det på min Adventskalender. Tänk om det blir jag som får storvinsten?
Annars är det mest tiggarbrev den här tiden på året och igår kom det från Frälsningsarmén, Läkare utan gränser och Mercy ships och förra gången det var postdag var det Diakonia, Synskadades riksförbund och Hjärt/Lungfonden som ville ha pengar. De sänder kalendrar, julkort, brevmärken och julklappsadresser och vill ha betalt för dem och gärna lite till. Och tiggarbreven kommer inte bara till den fysiska brevlådan utan via mejl och sms också. Det är nackdelen med att man en gång fallit och skickat in ett bidrag.
Jag är ju säkert inte ensam om att få den här uppvaktningen, men i år har jag bestämt mig. Efter att ha öppnat några av tiggarbreven åker de nu direkt i soporna. Vill jag ge något till välgörenhet i jul, gör jag det för att jag vill det och inte för att jag känner mig tvungen.
Nu hör jag att centrifugen är i gång. Det är dags att gå och hänga upp dagens tvätt!
Igår var jag flitig och städade vardagsrummet ordentligt och så ordentligt att jag möblerade om också. Nu har jag inte gjort det på några år, så nu känns det bra när jag kommer in där och inte riktigt känner igen mig. Jag hade egentligen tänkt att jag skulle ta det lugnt och ta en bit i taget, men så är ju inte jag skapt. Jag vill ju känna att jag är färdig! Men jag behärskade mig lite, för fönstret och byta av gardiner sparade jag till advent.
Dagligt skrivförslag
Vilken bok läser du just nu?
Om sanningen ska fram, och det ska den ju, så har jag inte börjat på någon ny bok, men den här står som nästa på läslistan. Jag har aldrig läst något av Johan Theorin förut, så det ska bli spännande och lite extra roligt är det att den utspelar sig på Öland.
Baksidetext:
Polisinspektör Tilda Davidsson är höggravid när hon går in för att hjälpa en knivhuggen kollega i den mörka kustgården på norra Öland. På övervåningen hittar hon ett äldre par, döda i en dubbelsäng.
Ristmärken är en fristående uppföljare till Benvittring och den sjätte romanen i Johan Theorins boksvit från Öland.
I dag är det en onsdag som bjuder på växlande väder, solen skiner och det regnar om vartannat. Jag har varit och handlat och nu står en stor gryta köttfärssås och puttrar. Det ska bli en lasagne och går inte all sås åt fryser jag in den för kommande behov. Den lär inte bli färdig till lunch, så då får jag hitta på något annat. En bit stekt lax med spenatstuvning till tror jag bestämt att det får bli!
Jag kom ju upp ur sängen tidigt igår morse. så jag hann med en hel del under dagen. På förmiddagen var jag ute i förrådet och tog vara på pelargonionrna och nu har de fått flytta in i inneförrådet för vinterförvaring. Sen får vi se om jag orkar ta hand om dem i vår, men det blir en annan fråga. När jag kom in efter att ha varit ute med jord och växtdelar var det nästan lunchdags, men ännu var vädret skapligt, så jag gick ut och kollade om gräsklipparen var ledig och det var den.
Jag var rädd för att gräset skulle vara för vått, men det var inga problem alls. Jag fick tömma uppsamlaren ett par gånger, för gräset var rätt högt och det var fullt med löv också. Fitbit noterade som vanligt att jag varit ute och cyklat. 😇 Det var turatt jag var på alerten, för fram på eftermiddagen började det regna igen och det regnade rätt rejält. I dag har jag rapporterat in 11mm till Regnkollen Gotland.
När gräsklipparen var rengjord och jag lämnat tillbaka den åt jag en sen lunch och sedan satte jag mig och läste. Nu håller jag på med Viveca Steens Vilseledaren. Jag har inte kommit så långt i den, men den är lovande. Det är en av böckerna som ingår i Åreserien som består av fyra titlar och den här handlar om sex ungdomar som tar tåget till Åre för att festa….
Har du hört talas om ”novent”? Enkelt sagt handlar det om att smygstarta julen med levande ljus, belysning och för den som vill – en och annan julig detalj. Jag pratade med Eva igår kväll och hon berättade om fenomenet.
♥♥♥ Igår fick jag en amaryllis i present av en granne ♥♥♥
Själv kommer jag nog att hålla mig till den vanliga adventsmånaden, men amaryllisen kan kanske hamna under begreppet noventpynt. Den är jättefin och sköter jag om den kanske den börjar blomma lagom till den ordinarie första advent. Jag ska börja med att gå ut i skogen och plocka lite mossa till den.
När jag var på biblioteket senast hade jag fått ett uppdrag av min granne Rut. Det var en bok hon ville att jag skulle låna till henne, men just den hon ville ha fanns inte inne, så bibiliotekarien förslog en annan, Märta av Kerstin Kalström. Igår kom Rut tillbaka med boken och sa att den var så bra. ”Jag började och sen kunde jag inte sluta”, sa hon. ”Läs den!”
När jag morgonpysslat färdigt satte jag och läste och boken är verkligen fängslande och det gick för mig. som för Rut, jag kunde inte sluta läsa.
Författaren Kerstin Kalström är fåröbo och i boken skildrar hon sin svärmor Märta och hennes liv i början av 1900-talet och fram till hennes död 1970.
Märta kom från fattiga förhållanden och blev bortlämnad redan som 9-åring för att arbeta på gården Kalbjärge på Fårö. Ett liv fyllt av arbete med mjölkning av kor, slit på åkrarna och i skogen.
När Märta träffade Adolf från granngården gifte de sig och fick tolv barn och hon slet dygnet runt för att få allt att gå ihop.
Det blev dags för lunch och då blev jag tvungen att ta en paus, men sedan fortsatte jag att läsa tills boken var utläst. Då var det dags för eftermiddagskaffe och novembermörkret började lägga sig. Jag tände några värmeljus och satte på tv:n. Den turkiska serien The Taylor har kommit med en ny säsong och jag hade några avsnitt kvar att se. Tala om kontraster!
Så slösade jag bort den tisdagen, men i dag ska jag försöka skärpa mig. Det är faktiskt solsken just nu, så en vända ut i täppan för att rensa bort de sista kärleksörten passar alldeles utmärkt. En sista gräsklippning skulle inte heller skada.
