Gårdagen fortsatte lika mulet och grått som den började och jag gick här inne och kände mig lite ruggig. Jag städade några köksskåp och lådor på förmiddagen för att få upp värmen lite, men efter lunch såg det ut att vara uppehållsväder, så då gick jag ut på en promenad på Barkan och det var riktigt behagligt. Det är alltid skönt att gå i skogen och jag var inte ensam där, utan jag såg ett par hundägare som var ute och strövade.

Jag kom ut på Banvallsvägen precis där det finns en skylt om ett hus till salu. Men det ser ut som om mäklaren slarvat och inte tagit bort skylten, för jag tror mig veta att huset nu är sålt 😉. Sen funderade jag på att fortsätt till Konsum, men vände hemåt i stället, för det började stänka lite oroväckande.

Nu är jag nästan hemma på Odvalds igen och ska bara korsa Vallekvior. I det här huset bodde vi i många år när jag var barn och rummet med balkongen var pappas rum, som jag sedan fick ärva när han gick bort. Under balkongen låg vardagsrummet med sitt trevliga hörnfönster och uppe till vänster var mammas rum och nere till vänster, matrummet. Jag stannar alltid till här och står och tittar och minns en liten stund innan jag går vidare. Det är lite lustigt att jag skulle hamna så nära det gamla hemmet i Vallekvior när vi flyttade från Stenstugu. Jag ser faktiskt de nuvarande ägarnas flagga från mitt köksfönster.
I dag är det tisdag och även den här dagen är riktigt novembergrå. Jag har en tid bokad på lasarettet i eftermiddag, så fram mot lunch ska jag ta en buss till Visby.
Nu sa det pling i mobilen, det är Region Stockholm -1177 som talar om att jag nu kan vaccinera mig gratis mot influensa! Har jag redan bokat tid kan jag bortse från meddelandet och då gör jag det, för jag har en tid i morgon här i Klintehamn.
Trevlig tisdag!

Så skönt att du hann ta en promenad innan det blev regn! Undrar hur det känns, att gå förbi sitt barndomshem! Huset ser ju väldigt fint ut!
Här är det faktiskt lite sol idag, så jag ska nog ta mig en promenad i eftermiddag.
Ha det så bra, kram, Monica
Promenader blev det i dag också, mellan busstationen och lasarettet. Det var mulet och det kom något enstaka stänk.
Kram
Så nära du bor ditt barndomshem. Jag besökte mitt i Kabusa för en del år sen och det var väldigt annorlunda, men jag kände igen en hel del ändå. I morgon blir det stick för oss båda då förstår jag. Aj,aj! Men det brukar inte kännas. Kram
Jag står ju där vid ”vårt” hus och tänker på hur fint mamma hade det i trädgården. Det är tur att hon slipper se det nu.
Kram
Så skönt att du hann med en promenad innan vädret försämrades.
Då bor du nära ditt barndomshem och kan stanna till och minnas lite då och då. Vilken lyx att ha ett rum med egen balkong.
Kram och god tisdag!
Ja, det var verkligen lyxigt!
Kram
Min bror och svägerska bor i vårt barndomshem. De har visserligen byggt om en hel del men det är ändå mitt barndomshem. Har svårt att föreställa mig att någon annan ska bo där. Det kommer att bli svårt att acceptera. Men troligen blir det väl så med tiden.
Kram
Ja, man vet inte vad som händer i framtiden. Ingen kunde väl tro att Eva o hennes son skulle ta över Stenstugu. Kram
Tänk att hus av precis den modellen finns det flera stycken häromkring. Kanske använder man samma ritning i hela landet.
De är nog bygda någon gång på 40-talet. Det finns ett likadant här i samhället och jag har sett ett i Visby.
Så fint hus du är uppväxt i. Skall få influensa sprutan nästa vecka så känner man sej trygg.
Kramar fån ett grått Rottne
Jag har tagit sprutan mot säsongsinfluensa vartenda år sedan det började. När jag jobbade var det arbetsgivaren som såg till att vi gick och tog den, så det kunde man ju för skams skull inte säga nej till.
Kram!
Jag tar influensasprutan i nästa vecka. Jag har också tagit den varenda år.
Fint att kunna gå förbi barndomshemmet. Mitt, det ligger en bra bit härifrån och inte alls roligt att bese. När mamma och pappa hade huset så hade de en sådan underbar trädgård med blomsterland. Idag är det ingenting, huset på väg till att förfalla.
Kram!
Ingenting är beständigt, det är bara att inse det. Kram
Ditt barndomshem är väldigt likt huset jag bodde inackorderad i sista året i gymnasiet, det tänker jag varenda gång du har en bild. För min del är det en kusin som äger barndomshemmet, men han har bokstavligen låtit det helt förfalla, jag tittade på det för en månad sen och då hade taket ramlat in. Väldigt tråkigt.
Huset har nog mått bra och fått många renoveringar under åren som gått, men mammas vackra trädgård finns det inte mycket kvar av.
Kan tänka mig du upplever en massa minnen från din barndom när du passerar det huset. Skönt med en promenad i gråvädret, så länge det inte regnar.
Ja, man kan ju inte sitta inne och vänta på solsken hur länge som helst. ♥