4 november, 2021 – Livet efter 80

I dag har det varit ett helt fantastiskt skönt vänder, med nästan ingen vind och ett härligt solsken. Jag kollade på termometern nu och det är nästan 10º. Nu är klockan nästan två och igår var det så mörkt inne så dags så jag tände lamporna, i dag är det ännu en blek sol som gör att det är ljust både ute och inne.

Jag åkte iväg till Konsum direkt när jag var färdig med frukosten, för jag skulle ju köpa ljus till gravlyktorna och sedan körde jag till Klinte kyrkogård. Där höll man på med att blåsa löv, men på vår grav hade man inte varit ännu så jag fick ta en kratta och röja lite bland lövhögarna.

Jag hade egentligen tänkt köpa batteridrivna ljus, men de enda de hade på Konsum var så stora att de inte gick ner i mina gravlyktor, så det fick bli vanliga i år också. Det är lite knepigt med levande ljus när det blåser så dant som det gjort i höst, men det kanske ändrar sig nu.

I familjegraven ligger farmor och farfar, min farbror Knut som har en minnessten till vänster om den stora stenen och till höger ligger mammas och pappas minnessten. Mamma sa alltid att familjegraven inte betydde så mycket för henne, men hon skötte den omsorgsfullt och jag försöker så gott jag kan också, men vi betalar en liten summa varje år till kyrkogårdsförvaltningen för att de ser till att vissna blommor tas bort och planteringslådan är också deras.

När jag var färdig på Klinte kyrkogård åkte jag till Fröjel där vi har två gravar. Sedan jag kom till Stenstugu har jag skött dem. Ja i början gällde det ju bara den första graven, men det blev en vanligt lördagsrutin på somrarna att åka till kyrkogården med blommor och att vattna.

På den tiden fanns det en lanthandel i Fröjel också strax söder om kyrkan, så sommartid brukade jag passa på att åka dit och handla i samband med kyrkogårdsbesöket.

Här ligger Åkes farmor Emma och hans farbror Gustaf. Gustaf som också bodde på Stenstugu när jag kom dit.

När jag kom hem var det dags för lunch, som i dag blev potatisplättar med bacon och lingonsylt. Sen gick jag ut en vända till soprummet och så tog jag in de sista stolarna från uteplatsen och skurade av stenläggningen. Egentligen hade jag tänkt åka och handla efter lunchen, men det fanns ingen parkeringplats ledig när jag kom hem, så jag satte in bilen i garaget och nu ids jag inte ta ut den. Jag väntar med att handla tills i morgon.

Ha en fin fortsättning på torsdagen!

I dag kan man läsa i Allnakku att det är Lummlärkars dag och så här förklarar man det konstiga ordet: Lummlärka är en liten flaska med brännvin som man kan ha i lummu, fickan. Den kallas fickplunta i Sverige.

Lummlärka är ett ord som vi aldrig använt, men när jag funderade på det kom jag på att Åke ju faktiskt hade en fickplunta. Vart kunde den har tagit vägen?

Jag har en Åkegömma och när jag inventerade den hittade jag minsann fickpluntan bland många andra saker som jag inte nänts kasta. Det är ju många år sedan den var i bruk och den såg lite fläckig och ful ut, men jag skruvade av locket och minsann…. den var inte tom, utan innehöll en skvätt sprit, förmodligen vodka.

Det är solsken i dag, men det ska bli kortvarigt, så jag ska snabba mig på och åka till Konsum och köpa gravljus och sedan ska jag åka till Klinte och Fröjel kyrkogårdar och göra lite vinterfint. Tittar på SMHI:s prognoser är det bara regn som väntar.

Dagens ordspråk:
Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

Trevlig torsdag!

Uppdatering 22:01: Jag fick en kommentar från elle2018 och där skriver hon: På norska heter fickplunta lommelerke. Ordet lerke påstås komma från Fredrik Georg Lerche, en fylltratt och festarkompis till diktaren Henrik Wergeland född på 1800-talets början. – Kan det vara så att lärka i gutamålsordet lummlärka är lånat från Norge? Det är sånt här som gör det så roligt och intressant att blogga!