….Fars dag det blev, men lite motgångar ska det ju alltid vara. Jag gav mig iväg hemifrån i god tid och körde direkt till Konsum för att köpa gravljus och lite annat smått och gott. Till min förvåning fanns det inga kvar! Hyllan gapade helt tom, förutom några stora blockljus som inte får plats i mina lyktor. Så försmädligt! Då får jag väl åka till kyrkogården ändå och gå in i kyrkan och tända ljus där, tänkte jag och började med att åka till Fröjel, men inte heller den planen höll….
Det var bara att gå till graven och titta till den och sedan åkte jag till Stenstugu där Eva stod med middagen färdig, en härlig lasagne, eller rättare sagt två stycken, för Edoardo och Gaetano var också hemma och då går det åt en hel del och de tackar inte nej till en matlåda heller. 😉
Mätt och belåten åkte jag sedan hem igen och satt och såg på ett avsnitt av New Amsterdam, tog mig en kopp kaffe och såg ett par avsnitt till och sedan var det dags att gå till Rondo.
Salongen var fullsatt och föreställningen var en väldigt fin hyllning till Fader Allan. Förutom det tjugotal personer som fanns på scenen dök många av hans gamla vänner upp på en bildskärm, där de vittnade om sin beundran för Allan Nilsson. Det var verkligen en toppenkväll och jag skrattade så tårarna rann och ibland rann tårarna nästan av vemod.
Klockan var över tio innan jag var hemma igen och jag kunde ju inte gå och lägga mig på direkten, för i öronen ringde ännu tonerna från slutnumret Gunatt. Hela ensemblen sjöng med och på scenen fanns även tre fjärdedelar av Ainbusk: Annelie Roswall, Birgitta ”Bittis” Jakobsson och Marie Nilsson Lind.
I dag då? Det har varit en rätt solig förmiddag, men nu har det mulnat till. Jag har pysslat med lite av varje. Lagt in en annons för SPF på helagotland.se, bloggvandrat, tagit vara på tvätt och pratat med min syster Kerstin och nu har jag ätit lunch och ska ta mig ut på en Klinterunda.
Dagens ordspråk:
Man må fara hur långt man vill, aldrig kommer man ändå ifrån sig själv .
Glad måndag!
Livet efter 80 