…av en torsdag, som väl inte direkt är solig, men det är ljust i alla fall. Och jag blev så munter av att slippa treva mig fram inomhus i halvmörker, att jag har putsat fönstret i sovrummet och tagit ner de tjocka och täta sommargardinerna och satt dit ljusa, lätta i stället, för nu störs man definitivt inte av ljuset på morgnarna längre. Det räcker bra med att stänga persiennerna.
Igår fick köksfönstret sig en omgång, inklusive rena gardiner och om allt klaffar är det vardagsrumsfönstrets tur i morgon. Nu återstår det att putsa utsidorna, men det lär jag väl hinna innan advent hoppas jag.
När jag var färdig med dagens uppgift var det dags för lunch och i dag blev det kycklinglever. Så gott! Och jag gjorde så mycket så att det räcker en dag till. Det är så behändigt att ha en påse kycklinglever i frysen.
De senaste kvällarna har jag titta på Den osannolika mördaren på Netflix och den är riktigt bra. Serien är en dramatisering av hur Stig Engström, mannen som påstod sig ha bevittnat det mordet på Olof Palme, i själva verket kan ha varit mördaren. Det är en miniserie på bara fem avsnitt så i kväll ser jag de sista. Ännu har inte Christer Petterson dykt upp i handlingen, men det kommer väl. Han dömdes ju 1988 för mordet av Palme, men frikändes senare.
Jag minns så väl de där åren när jakten efter Palmes mördare var som hetast och då bland annat just Christer Pettersson syntes i alla tidningar. Vi var i Stockholm någon gång de åren och Åke, som visste att Christer Pettersson höll till på Centralen, var där och smög på honom och lyckades få syn på honom också. Åke var övertygad om att han var skyldig, så att han fick se Christer Pettersson komma släntrande där på Centralplan, talade han länge om. 😉
Dagens ordspråk:
Rätten är en vaxnäsa, man kan vrida den hur man vill.
Trevlig torsdag!
Livet efter 80 