Här kommer några bilder från morsdagsfirandet på Stenstugu. Sönerna hade bidragit med både det ena och det andra, men Eva, som ju också är mamma, slapp minsann inte undan matlagning och stök, hon fick dra tyngsta lasset som vanligt. Förutom all god mat fick jag blommor, choklad och lotter, så nu är det spännande skrap några dagar framöver.
Salsbordet är dukat
Krister med Trixi i knät
Mycket gott fanns det att välja på
Två goda efterrätter och frukt
Jag försökte fota äldste sonen, men han gick till motangrepp
Keila, Trixi och Ruben
På hemvägen släppte Krister och Thomas av mig vid Rondo så jag fick lägga min röst i EU-valet. Inte vet jag om jag röstade rätt, men hoppas att det blir bra. Molnen har försvunnit och i eftermiddag har det varit solsken. Det blev inga större regnmängder i förmiddag utan bara ett par-tre mm.
Det händer mycket den här söndag med både EU-val och Morsdagsfirande. Jag hade tänkt gå och lägga min röst nu på förmiddagen, men det blåser och regnar och det är inte ens 10º varmt, så jag avvaktar nog lite. Regnet får man väl se som en morsdagspresent förstås, för det behövs. Jag klippte gräset igår så det passar alldeles utmärkt.
Här fortsätter resereportaget från Åland:
Textens blå siffror och text hänvisar till de blå siffrorna på kartan
Onsdagen den 22 maj var det dags att åka österut till socknarna Sund och Vårdö. Första stoppet blev vid ruinerna efter fästningen Bomarsund där vi besökte museet Telegrafen 6. Där vi fick gå in och se en film om fästningen, som började byggas år 1832. Innan den ens var färdig förstördes den dock på bara några dagar, då den sprängdes av britter och fransmän i augusti 1854. På avstånd kunde vi också se Kastelholms slott.
I museet kunde man se de här vackra damerna.
Sedan fortsatte vi ut i till ön Simskäla och på väg dit fick även vara med om att åka kabelfärja på två ställen. På Västra Simskäla 7 togs vi emot av ännu en lokalguide, Bosse Alnäs som berättade om Anni Blomqvist som skrivit sina böcker om Maja och Janne. De har även filmatiserats och gått på tv som serie.
HÄR finns en länk till filmerna, som utspelar sig mellan åren 1842 och 1899 och skildrar en skärgårdskvinnas liv från ung kvinna, som mor och som gammal.
Vi blev uppdelade i två grupper som fick turas om att gå och titta inne i huset och i båthuset. Inne i huset hittade Kerstin ett par etsningar av vår gotländske konstnär Harald Norrby, som Anni Blomqvist fått i present.
Ålandspannkaka
Myskanka
Flaggan var hissat vid Stormskärs Majas kafé
När det blev dags för lunch lämnade vi Västra Simskäla 7 och åkte över till Östra Simskäla 8 och till Stormskärs Majas kafé där vi fick fisksoppa och Ålandspannkaka med katrinplommonkompott och grädde. Ålandspannkakan påminner om Saffranspannkaka, men är smaksatt med kardemumma i stället för saffran. Ålänningarna var inte lika rika som gotlänningarna i forna dar, påstod Sig-Britt.
Nu åkte vi tillbaka mot Mariehamn igen, men på tillbakavägen hade vi ett stopp vid resterna av Bomarsunds fästning, som jag nämnde tidigare. Ryssland inledde byggandet av fästningen år 1832 efter att Åland och Finland vid freden i Fredrikshamn 1809 tillfallit Ryssland. Huvudfästningen skulle bli en 290 meter lång halvcirkelformad bestyckad kasern i två våningar, avsedd att härbärgera 2 500 man. Runt huvudfästet planerades sex kanontorn. Det är otroligt vilka planer man hade! Av de planerade kanontornen byggdes bara tre.
Runt fästningen växte det upp en stadsliknande bebyggelse, som kallades Skarpan, men när 12 000 franska och brittiska soldater gick till anfall år 1854 använde ryssarna den brända jordens taktik och brände ner hela staden och fästningen, som inte ens var färdigbyggd, sprängdes vid anfallet. Vi gjorde ett besök vid resterna av ett av kanontornen; Notvikstornet 9.
Titta så man dekorerat kanonerna
Per-Axel och Sigbritt
Vi hann med ännu ett stopp på hemvägen och det blev ett besök på ett friluftsmuseum som hette Jan Karlsgården 10, där förra årets midsommarstång ännu stod kvar. Innan vi åkte därifrån drack vi busskaffe.
Vi kom tillbaka till hotellet ganska tidigt och låg och vilade oss en stund innan vi gick ut på stan, för den här kvällen fick vi ingen middag på hotellet. Vi hittade ett väldigt trevligt ställe, en restaurangbåt som både hade god mat och bra service.
Hos F.P. von Knorring åt vi oxfilé med bearnaisesås och pommes frites och drack en flaska gott rödvin till det. En restaurang man verkligen kan rekommendera!
Efter ännu en trevlig dag väntade bara en natt och en frukost till på hotell Savoy. Tiden går fort när man har roligt och nästa dag var det redan dags för hemresa, men lite hände det den dagen också, så det tar vi i morgon.
Livet efter 80 