Kattens eller kattungens smeknamn är kissmisn eller bara misn. Annars brukar katter ofta få namn som syftar på utseendet, som Raudar med rödaktig päls och Ringen med vit ring om sin svarta svans.
Så står det i Allnakku i dag och helt följdriktigt hette våra katter Grållen och Svarten. De var våra sista och mest älskade katter och de enda som var riktigt innekatter. Alla andra som passerat revy under åren på Stenstugu var ladugårdskatter.
Den lilla sicilianska katten fick aldrig något namn. Han och hans två syskon hade vi som sällskap en vecka 2009 på Holiday Club på Sicilien. Eva tyckte att det året blev det alldeles för få foton på barnbarnen och för många på kattungarna.
När Krister var liten hade vi en katt som hette Kalle. Han var en svart katt med vita teckningar och jag tror inte att jag har en enda bild på honom. Han var en ladugårdskatt, men var mycket inne också. Innekosten bestod av att han satt på golvet nedanför Kristers stol och passade på när Krister tappade någonting.
Krister och Kalle lekte kurragömma. Krister gömde sig och Kalle letade reda på honom. Sedan gömde sig Kalle och så var det Kristers tur att leta. På kvällarna låg Kalle på golvet under soffbordet som en hund, men när man stängde av tv:n var han som uppslukad av jorden. Då fick man gå upp och se under vilken säng han gömt sig.
En dag var Kalle försvunnen, men han kom tillbaka några dagar senare och såg väldigt sliten och trött ut och när jag undersökte honom upptäckte jag att han fått en fiskkrok i munnen och den satt så illa att den gått igenom tungan och in i undre gomen. Han hade alltså varken kunnat äta eller dricka. Jag blev ju alldeles förskräckt, men Åke tog Kalle och satte sig med honom, lyckades trycka igenom kroken så att hullingen kom ut och kunde sedan knipa av den med en tång och trä ut resten. Under hela proceduren satt Kalle alldeles avslappnad. Han förstod uppenbarligen att han blev hjälpt. När Åke släppte honom stack han iväg in under en vagn och där låg han och tryckte en stund, men när vi började mjölka kom han fram och lyckades lapa i sig lite mjölk.
Kalle hade en fästmö. Grannen på andra sidan vägen hade en honkatt och hon och Kalle blev ett par. Det syntes faktiskt en stig i åkern efter deras promenader fram och tillbaka mellan gårdarna. Givetvis blev det kattungar och när kattungarna blev lite större gick honkatten med dem över till oss när det var dags för mjölkning, så helt plötsligt hade vi ett helt gäng katter. Åke beklagade sig för grannen, men han hänvisade bara till delad vårdnad.
Kalle blev gammal och en dag var han bara borta och kom aldrig tillbaka.
Trevlig onsdag!
Livet efter 80 