Jag sitter och titta på Eurovision Song Contest och då måste man ju roa sig med något vid sidan av, för så fängslande är inte programmet att jag koncentrerar mig på det till 100%. Det finns några procent som vill göra något annat. Fast just nu är det John Lundviks tur, så då måste jag lyssna. Jag tycker om hans låt och jag tycker om honom, för han verkar vara en sympatisk kille. Det vore bra roligt om han kunde lyckas bra. Hans framträdande gick i alla fall perfekt!
Igår fanns det med en fråga i Fem en fredag om vilken film man ser fram emot att se och mitt svar blev: My brilliant friend, filmatiseringen av Elena Ferrantes bok Min fantastiska väninna. Det är HBO som gjort en påkostad tv-serie i åtta avsnitt av boken.
Fram på eftermiddagen, när det inte var lockande att vara ute, kollade jag på HBO och såg att jag kunde få en månads gratisabonnemang utan bindningstid, så då tecknade jag det och började se på serien och den är väldigt bra. Fast jag undrar hur man skulle uppleva den utan att ha läst boken förut? Tre avsnitt på raken såg jag, men då tyckte jag att det fick vara nog för tillfället. Jag sitter ju och lyssnar på språket och det är svårt med den napolitanska dialekten och jag blir lika glad varje gång jag lyckas urskilja ett ord som jag förstår.
Nu är det Greklands låt och jag tycker att det låter förfärligt illa. Hur kan en sån låt ha gått vidare? Men det är väl jag som inte begriper mig på finesserna antagligen. Få se hur länge jag står ut innan jag drar mig tillbaka till den sköna sängen.
Just nu, när jag skulle avsluta det här inlägget, hörde jag den som jag tycker borde vinna – Estlands bidrag, som jag tycker är väldigt bra. Den har lite Avicii-feeling.
Ha en fin fortsättning på kvällen!