Månad: februari 2019

Jag äter sällan…

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

….korv, men till en del rätter krävs det faktiskt ett par skivor. I dag blev jag akut sugen på ostsåsgratinerad blomkål och falukorv, så fram på förmiddagen tog jag en promenad genom skogen och vek sedan av till Konsum. Det är ruskigt halt nu;  rena isgatan faktiskt, men på skogsstigen gick det bra att gå och så hade jag givetvis broddar.

Egentligen skulle jag köpa dammsugarpåsar också, men det är ju rena vetenskapen nu och jag visste bara att de skulle heta S-bag, vilket givetvis inte fanns på Konsum, så jag får leva med dammråttorna ett tag till. Nu har jag analyserat dammsugaren och skrivit upp modellbeteckningen, så får vi se om jag kan hitta något alternativ till den där S-bagen nästa gång jag åker och handlar.

Nu har jag ätit lunch och det smakade väldigt gott. Jag hade tur och fick tag i ett litet fint blomkålshuvud och när jag kom till kassan tyckte den trevliga kassörskan att det fanns en fläck på ena sidan av det, så jag fick det för halva priset. Det blev med andra ord en billig lunch och halva huvudet är kvar tills nästa gång jag blir hungrig.

Om Arriba får Gotland att växa låter jag vara osagt, men de ska få Konsum i Klintehamn att växa i alla fall.

SMHI pratar om stora snömängder i dag och under morgondagen och det har börjat komma någon typ av nederbörd. Det är milt, så det ser ut som regnblandad snö just nu i alla fall. Eftersom dagens promenad är avklarad sätter jag mig och läser en stund nu. Boken jag började på igår är riktigt bra den också.

En sommardag i juli 2008 separerar Alex Schulman från kvinnan som han levt tillsammans med i sex år. Med en resväska i vardera hand lämnar han förvirrad deras gemensamma lägenhet och beger sig ut på Stockholms gator. Han inser att han står inför en ny tillvaro, framför en ny sorts resa – han ser inte alls fram emot den.

På dagen ett år efter separationen föds hans dotter ­Charlie på BB i Visby.

Det här är den brokiga, underbara historien om allt som hände däremellan.

Alex Schulman har återvänt till sina gamla blogginlägg och krönikor från den tiden och utifrån dem skrivit en bok om att förändras, om att bli omkullkastad, tilltufsad och tvingas resa sig upp igen. Men framför allt har han skrivit en bok om kärlek. När han första gången träffar Amanda Widell förändras allt. Tillvaron förvandlas till en kamp med bara ett enda avlägset mål: att få henne. 

/Adlibris
 
Trevlig lördag!

Fem en fredag v 5 – Aldrig säga aldrig

av Ingrid, publicerad i Bloggteman

Så skönt att januari är slut och att februari tar vid. Det känns som ännu ett steg mot våren, även om det ser nog så vintrigt ut när man tittar ut genom fönstret. I dag håller jag mig inne!

1 februari 2017

Dagens tema i Fem en fredag som elisamatilda valt den här veckan är Aldrig säga aldrig. Fler som grubblat över de här frågorna hittar du bland kommentarerna i elisamatildas inlägg.

1. Vad är något du aldrig vill uppleva? 
Det finns ju jättemycket som jag aldrig vill uppleva, men jag tror nog att det allra värsta  vore om det hände mina barn eller barnbarn någonting allvarligt. Jag vill absolut aldrig behöva uppleva att begrava någo  av dem..

2. Vilken är en plats du tror du aldrig kommer att besöka?
Moder jord är stor, men för att gardera mig så väljer jag månen, den är jag övertygad om att jag aldrig kommer att besöka.

3. Vad är något som aldrig funnits i ditt liv? 
Det har aldrig funnits arbetslöshet i mitt liv och det är jag tacksam över. Och jag säger som en nu avliden släkting: ”När livet är som bäst, är det arbete och möda”. Därmed inte sagt att jag har haft det speciellt mödosamt, men jag har varit sysselsatt.

4. Vad är något du aldrig har sagt?
Jag har aldrig beskyllt någon för att vara en dumskalle. (Även om jag kanske tänkt tanken)

5. Finns det något du aldrig kommer säga aldrig till? 
Det finns ju hur mycket som helst; en god chokladbit, inbjudan till en middag, erbjudande om att följa med på en teater eller revy mm mm.

Trevlig fortsättning på dagen! 

Lummläurar

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Det snöar i dag, men det är blidväder och SMHI pratar om regn i eftermiddag. Vilken tur vi hade

som slapp det igår.Jag ska ta en vända med dammsugaren nu och i eftermiddag tror jag att jag ska slappa och sitta i fåtöljen och läsa. Jag laddade hem en bok till av Alex Schulman häromdagen, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.
 

Det kan vara bra att ha en gammal lummläur när det blir krångel med mobiltjänsterna   Då kan man åtminstone ringa nödsamtal utan att behöva krångla med att ta ur simkortet från sin ordinarie lur.

Med anledning av Tele2´s störningar nu i veckan, testade jag min gamla mobil som legat i en låda i flera år och efter en stunds laddning vaknade den till liv och meddelade att endast nödsamtal fungerade. Det var precis det jag var ute efter! Nu har jag ju inte Tele2, men vem vet vilken operatörer som drabbas nästa gång.

Lummläur är ett nygutniskt ord, som betyder mobiltelefon och lumme betyder ficka.

Tänk så stor jag tyckte att den här HTC:n var när jag köpte den. Jag vet precis när jag gjorde det, för det var en vecka innan Åke fick sin stroke 16 januari 2012. Den är en lilleputt jämfört med den jag har nu och nästa generation är ännu större.

Det är märkligt med de här mobilerna – de första modellerna var definitivt inte några lummläurar, för de var  helt enkelt för stora för en ficka. Vår första var en bamse med antenn som man skulle dra ut och den förvarades i ett stabilt läderfodral, men den var avsedd för Åke, som  ha den med sig när han var ensam i skogen.

Sedan kom det nya modeller och de blev mindre och mindre. Den minsta vi hade var en liten Ericsson och den hittade man nästan inte i fickan, så liten var den. Sedan har mobilerna utvecklats och efterhand som de blivit smartare och smartare har de också blivit allt större. Det enda gemensamma de olika modellerna jag har haft, är mobilnumret, det har jag lyckats behålla.

Trevlig fredag!