Månad: januari 2019

Strömlöst i Hela Gotland

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Det hade snöat lite i natt, men inte så mycket att det dolde gräset ens och när morgonmolnen lättade blev det soligt och fint. Jag hade några listor som skulle göra i ordning för SPF på förmiddagen, men när jag var klar med dem bestämde jag mig för att åka till Hemse och hämta föreningens program som Vuxenskolan meddelat var färdiga nu.

Det verkar som om mina Hemseresor är dåligt planerade, för är det inte slabbigt och slaskigt, så är det halt och besvärligt. I dag var det hårdpackad spårig snö, men trafiken gick i masiga 50-60 km/tim, så jag kände mig ganska lugn i alla fall. Förutom besöket på Vuxenskolan var jag på Högbyhallen och köpte toapapper. Ica´s toapapper är bäst tycker jag och Coop´s det absolut sämsta.

När jag kom tillbaka till Klintehamn åkte jag in till Suderviljan och köpte några rosor som jag åkte upp till Åkes grav med. I morgon skulle han ha fyllt 91 år.

Sedan fortsatte jag till Kupan, där jag var och lämnade av en närvarolista till ”kortoxarna” som sitter där och spelar varje onsdag eftermiddag. 7-8 stycken brukar de vara.

När jag sedan satt vid köksbordet och åt en sen lunch med radion påslagen, skorrade det till i den och sen blev det tyst. Det var ännu ett av våra evinnerliga strömavbrott. Som tur var hade jag batteri i radion, så det var bara att koppla om och lyssna vidare och snart kom det ett sms om att det var strömlöst ”i Hela Gotland”.

Jag fattar inte varför de säger och skriver i Gotland. Det retar mig lika mycket varje gång. Det måtte väl ändå heta på Gotland. Man bor ju på en ö, inte i. Hur kan det vara att de som sitter och sänder ut meddelanden till allmänheten är så dåliga på svenska? I det senaste VMA-meddelandet som gick ut när det stormade över ön skrev man:  Mäd anledning av  osv..

Nu blev inte strömavbrottet i dag så långvarigt som tur var. Elen var nog borta i ungefär en timme, men redan efter en halvtimme var elementen nästa kalla och det började bli så mörkt att det nästan inte gick att lösa korsord. Jag funderade på att gå efter ett stearinljus, men då tändes lamporna igen.

Trevlig onsdagskväll!

Nu ska jag bara kolla stavningen en gång extra innan jag klickar på publicera. 😁

Man tager vad man haver…

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Det snöar lite lätt, men det är inte speciellt kallt och SMHI pratar om regn, eller snöblandat regn. Jag har försökt snygga till mig lite, för i dag är det jobb på Kupan igen, men innan dess ska jag äta lunch.

Igår kväll gjorde jag en riktigt Kajsa Varg-soppa och jag har kvar av den, så lunchen är lätt fixad. Jag satt ju och läste igår eftermiddag och när boken var utläst kände jag att jag var hungrig, så då gick jag ut och kikade i kylskåpet, men det var ganska tomt. I alla fall fanns det ingenting som jag var sugen på.

Jag gör en soppa, tänkte jag och var inne på att öppna en förpackning Varma koppen, men finns det något tråkigare än det?

Ny titt i kylskåpet – jag hitta 1 potatis och 3 små morötter och en liten bit vitkål –  hmm… I frysen fanns det broccoli och ärtor och i torrskåpet hittade jag två buljongtärningar, en var fisk och en kött.

Båda åkte ner i en kastrull tillsammans med de skalade och sönderskurna morötterna,  potatisen, ett par matskedar fint skuren vitkål, lite broccoli och några ärtor. På med vatten och så fick det koka medan jag satt framför tv:n och såg ett avsnitt av Hemma igen. När grönsakerna var mjuka mixade jag alltihop. Det blev en väldigt mörkgrön och till utseendet ganska äcklig sörja, så ett nytt besök i kylskåpet krävdes och där hittade jag en skvätt mellangrädde och ca 1 dl creme fraische, i med det, en liten skvätt sherry och en ordentlig klick harrisa. Det blev jättegott! Kajsa Varg hade helt rätt när hon sa:”Man tager vad man haver”.

Jag tänkte kasta ut de här tulpanerna i dag, men ur det här perspektivet är de ju ännu rätt vackra, så de får vara kvar någon dag till.

Nu är frågan om jag ska promenera till Kupan eller ta bilen? Det är halt, så det lutar åt att jag tar bilen och det knappa innehållet i mitt kylskåp gör dessutom att jag behöver ta en vända in på Konsum och proviantera. Så får det nog bli!

Trevlig tisdag!

Glöm mig – Skynda att älska

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Det var kallt i morse, nästan -6º och det har varit mulet i stort sett hela dagen. Nu far det någon slags nederbörd i luften och temperaturen ligger runt nollan.

Igår läste jag färdigt Alex Schulmans bok om sin alkoholiserade mamma Lisette. Det är en bok som berörde mig mycket. De tidigaste minnesbilderna i  boken är försiktigt ljusa med två bröder i en lägenhet i Farsta, sommarhus i Värmland och solsemestrar i Spanien.

Men sedan förändras mamman. Hon stänger in sig i sovrummet, ligger till sängs och dricker i dagar, blir krävande och elak. Pappa Allan ser till att barnen är tysta, så att mamma får sova. ”Mamma är så sjuk, ni måste vara tysta.” Får hon inte lugn och ro kommer hon utrusande och gapar och skriker. Säger Alex något som hon inte gillar, straffar hon honom med att göra honom osynligt. Hon ser honom inte och hon svarar inte på tilltal. Om hennes missbruk är det förbjudet att tala. När släkten samlas för att titta på den vuxne Alex nyfödda dotter kommer mamman berusad, äter tårta med händerna och vägrar att ge barnet en enda blick. Efter det utvecklar Alex panikångest och han inser att 30 års tystnad måste brytas.

Genom 250 sidor kämpar Alex sig igeom det han har gemensamt med många barn till alkoholister, att försöka förstå hur en förälder kan välja alkoholen framför en själv och kanske också framför sig själva. Lisette Schulman gick till  slut med på att läggas in på ett behandlingshem och blev nykter, men förgäves väntade Alex på en ursäkt, ett tecken på att hans mamma var medveten om vad hon utsatt honom och hans bröder för. Ett förlåt, som han aldrig fick höra.

I dag laddade jag hem Skynda att älska, där Alex Schulman skriver om sin pappa och det är en helt annan bok. Så kärleksfull och så ömsint och med många anekdoter från den store tv-producentens liv.

Jag skrattade så att tårarna rann när jag läste beskrivningen av hur det gick när familjen fick den första ordbehandlaren och Allan skulle försöka använda den i stället för sin gamla Facit skrivmaskin. Han hamrade på tangentbordet till den stackars ordbehandlaren, så att tangenterna lossnade och det flög bokstäver över hela rummet och han svor och förbannade. Det slutade med att han återgick till sin Facit.

Jag har hunnit med halva boken; det har gått fem år sedan Allan Schulman dog och för första gången sedan han dog har Alex besökt sommartorpet, där de tillbringade alla sommarlov, men  han har inte kunnat förmå sig att gå in i faderns rum. Han har stått på tröskeln, men inte kunnat gå över den. Efter ett par dagar åker han därifrån och kontaktar då en terapeut. Det ska bli spännande att se vad terapeuten Leo drar för slutsatser.

Uppdatering kl 17.00: Nu har jag läst ut Skynda att älska också och Leo gjorde nog ett bra jobb med tanke på slutraderna i  den. ♥

 

I dag för 11 år sedan

                                                                                 

Måndagen den 21 januari 2008,  mycket växlande väder med risk för en skur då och då, ca 5º varmt.

Det är väl att vara optimist i överkant om man kallar den här tappra lilla vintergäcken, som jag hittade i trädgården idag, för ett vårtecken. 

Men även om det nog kommer både kyla och snö innan det går att prata om vår, så ger den hopp om livet.

Trevlig måndag!

Jag har dåligt samvete

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Jag kom upp sent i dag också och jag vaknade med lite ångest. Jag undrade så vart bussen tagit vägen och om något upptäckt att det var jag som bara lämnat den mitt i vägen. Det var nämligen så, att på vägen till jobbet gick jag in på busstationen och tog en buss, alltså jag åkte inte buss, utan jag stal en. Vilket tilltag!

Jag körde Kung Magnus väg fram och skulle sedan svänga till höger in på Peder Hardings väg, men där var det ett vägarbete. Jag försökte dock ta mig förbi, men körde på en skylt och bestämde mig för att lämna bussen och gå till jobbet i stället. På hemvägen skulle jag kolla hur det gått med bussen, men då var den borta! Vem hade tagit hand om den? Det var gott att vakna, men jag har nästan lite dåligt samvete fortfarande. Hur kunde jag bara komma på tanken…….

Det blev ett sent morgonkaffe, men så fort jag kommit i ordning gick jag ut, för det är  samma strålande vackra väder den här söndagen, som vi haft de senaste dagarna. Blåsten är lite snarv och man får se upp för frosthalkan, men annars är det helt perfekt.

En av fördelarna med att bo på en liten ort är, att när man går ut på en promenad, så träffar man nästan alltid bekanta som man kan få en pratstund med. I dag blev det tre pauser eller rättare sagt två, för när jag stötte på den tredje bekantingen följdes vi åt en bit.

Vid Donnersparken gör Landa reklam för sina produkter,
men det var inte något vidare väglag för slädar i dag minsann.

Trevlig söndag!

Ny flytt

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Det har varit ännu en solig och fin dag med temperatur runt nollan. Jag vaknade till ganska tidigt, gick upp en vända, drack lite vatten och gick och la mig igen. Det är ju lördag och då larmar inte mobilen förrän klockan halvnio.

Nu har jag just ätit en sen lunch, för när jag städat färdigt gick jag ut på en promenad. Det blev inte så långt i dag heller, för det var inte speciellt trevlig ute, men jag tog en vända in på Kupan och pratade med dem som jobbade i dag och så fick givetvis Konsum ett besök.

Titta så vackert de här tulpanerna åldras

Förmiddagen ägnade jag åt fredagsstädning, för igår blev det ingenting gjort och jag måste säga att det verkligen behövdes. Jag hann med det mesta innan Eva kom, för vi hade kommit överens om att genomföra en flytt i dag.

Jag har tröttnat på mammas doftranka och annonserat efter någon som vill ta över den och det ville Eva, så nu har den flyttat igen. Den börjar bli riktigt berest.

Jag köpte den till mamma i november 1996 när hon hade flyttat till Åvallegården och hon blev så glad över den. ”Men Ingrid”, sa hon. ”Har du köpt en doftranka?”  Hon älskade dem och hade alltid något exemplar i sina fönster. Där, i det lilla rummet på Åvallegården som bara hade ett fönster, stod den tills hon gick bort i juli 2002 och då fick den flytta hem till oss på Stenstugu.

När vi sedan flyttade till Odvalds på hösten 2011 fick den givetvis följa med hit. Här har jag ju inte så många fönster och den tar väldigt stor plats, även om jag försökt beskära de då och då, för att den inte ska bre ut sig allt för mycket. Så jag har som sagt blivit rätt trött på den. Nu får Eva ta hand om den, men vem vet, den kanske hamnar på Åvallegården igen? För kanske blir det min slutstation också …….

Nästa generation tar över

Nu ska jag sätta mig och läsa i boken jag laddade hem igår, Alex Schulmans  Glöm mig. Jag började på den igår innan jag gick till Lokalen och den verkar också vara bra och den berör mig verkligen. Hans beskrivning av hur han och hans syskon upptäcker att mamma är konstig ibland och hur de rättar in sig och förhåller sig till den nya situationen, kan nog alla som haft en förälder som missbrukat känna igen sig i och när det är en mamma måste det vara extra svårt. 

Trevlig lördag!

Skogspromenad

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Det är solsken i dag och någon enstaka minusgrad, så det borde vara ganska skönt ute, men det blåser. Jag gav mig iväg ut på en promenad på förmiddagen och hade tänkt gå ner på samhället, men den isande vinden fick snor och tårar att rinna, så jag tog  en sväng på Barkan i stället. Det är härligt att ha den här skogen och motionsspåret i närheten, både när det blåser och när det är för halt att gå på landsvägen.

Det var inte många som sökt sig ut i dag. Jag såg en man med en liten hund på avstånd, men det var allt.

Det är väldigt länge sedan jag var och tittade vid Rannarve Skeppssättning, så jag hade planer på att gå dit, men jag kom på andra tankar när jag kom fram till vägen där jag skulle ta till höger.

Den var inte speciellt lockande. Visserligen var det fruset men ändå….
Bakom de långa travarna med grot, som kantade vägen på båda sidorna,  var det ett jättestort hygge.

Jag ändrade raskt mina planer och fortsatte slingan på Barkan tills jag kom upp till Vallekvior igen. Det blev ju inte någon lång promenad, för Barkan är bara 2,5 km, men det är ju bättre än ingenting. Jag frös lite till en början med, men innan jag kom hem var jag ordentligt varm, till och med om händerna.

Nu är det dags för lite lunch och sen är det ett informellt styrelsemöte i Lokalen med bostadsrättsföreningen. Det är tätt mellan buden. 😊

Trevlig fredag!

Bränn alla mina brev

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

När jag gick till Lokalen igår kväll var det +6º och det regnade och det har regnat i dag också, men det har inte varit riktigt lika varmt. Just nu, klockan fyra på torsdagseftermiddagen är det 0-gradigt, så jag hoppas att gästerna som lämnade mig för en stund sedan kommer hem utan olyckor.

I eftermiddag  har jag haft fem damer från SPF på kaffe. De är sammankallande i våra kaffekommittéer och  vi skulle gå igenom listorna och prata lite om verksamheten. Det är en grannlaga uppgift att fördela arbetet inför mötena, så det fanns en hel del att diskutera.

När jag höll på och städade inför mötet i förmiddags plockade jag bort den här boken från soffbordet. Den fick jag i julklapp och jag tycker att den är väldigt bra. Jag har aldrig läst något av Alex Schulman förut och blev verkligen glatt överraskad. Vilken författare han är!

Om boken kan man läsa:

Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt. 

I BRÄNN ALLA MINA BREV väver Alex Schulman samman tre perspektiv till en berättelse som överskrider både tid och rum. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker han inte bara århundradets kärlekshistoria, utan även dess tragiska konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett möte i det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden

Han skriver om sina morföräldrar Karin och Sven Stolpe, om deras äktenskap och om Karins kärleksaffär sommaren 1932 med Olof Lagerkrantz. Jag blev alldeles fascinerad av historien och kunde nästan inte släppa boken. Två eftermiddagar underhöll den mig och jag kan inte låta bli att jämföra min lästakt med Sven Stolpes. Han läste tre böcker före frukost i stort sett varje dag. Han satte pekfingret högst upp till vänster på sidan och förde det diagonalt över den ner till höger hörn. Tio sekunder tog det för honom att läsa en sida och memorera den. Alex skriver i sin bok, att morfadern själv sade sig ha läst fyrtiofemtusen böcker.

Nu ska jag försöka få tag i boken Alex skrivit om sin alkoholiserade mamma, Karin och Sven Stolpes dotter Lisette. Glöm mig heter den.

Trevlig torsdagskväll!