…igår då? Eva var här en stund på förmiddagen i dag och satt och pratade ett tag. Bland annat talade hon om att hon hade två karlar därhemma som fått storsnäuu och det vet ju alla hur det är när en karl blir förkyld. Och när det gällde gårdagen rapporterade hon, att om hon varit snabb hade hon säkert hunnit sadla Mr Faraway den lilla stund på förmiddagen som solen visade sig, så det finns hopp för år 2019 och det känns ju skönt att veta.
När hon gått städade jag av i köket och skurade köksgolvet och sen var det dags för lunch. Jag stekte pannbiff till gårdagens middag och hade rester kvar tills i dag, så matlagningen var fort avklarad.
I dag är det en riktigt härlig vinterdag och efter lunch gick jag ut på en promenad. Jag gillar ju inte halkan, men man får dra ner på takten och tänka sig för hur man sätter fötterna.
Sol, -2º, ett tunt täcke nysnö och nästan vindstilla; det kan knappast bli bättre. När jag gick stigen genom Valleskogen ner mot Djurgårdslundsvägen, fick jag underhållning i form av trumsolon. Det var flera hackspettar som ville göra sig hörda. Om det nu inte var samma fågel som flyttade sig mellan träden förstås?
I ett av träden längs ån satt det en duva och ho-ho-ade. Nog är det härliga vårtecken när fåglarna börjar göra sig påminda, även om det givetvis ännu är mycket vinter kvar.
 |
|||
| Warfsholms bageri hade öppet. Uteserveringen är inget vårtecken precis, för stolar och bord har stått ute hela vintern. |
 |
| Hemma igen |
Den här promenaden tar ungefär en timme om det inte blir för många prat- eller fotopauser, men i dag tog det lite längre tid eftersom det var så halt.
Trevlig lördag!
Livet efter 80 