Bränn alla mina brev

När jag gick till Lokalen igår kväll var det +6º och det regnade och det har regnat i dag också, men det har inte varit riktigt lika varmt. Just nu, klockan fyra på torsdagseftermiddagen är det 0-gradigt, så jag hoppas att gästerna som lämnade mig för en stund sedan kommer hem utan olyckor.

I eftermiddag  har jag haft fem damer från SPF på kaffe. De är sammankallande i våra kaffekommittéer och  vi skulle gå igenom listorna och prata lite om verksamheten. Det är en grannlaga uppgift att fördela arbetet inför mötena, så det fanns en hel del att diskutera.

När jag höll på och städade inför mötet i förmiddags plockade jag bort den här boken från soffbordet. Den fick jag i julklapp och jag tycker att den är väldigt bra. Jag har aldrig läst något av Alex Schulman förut och blev verkligen glatt överraskad. Vilken författare han är!

Om boken kan man läsa:

Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt. 

I BRÄNN ALLA MINA BREV väver Alex Schulman samman tre perspektiv till en berättelse som överskrider både tid och rum. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker han inte bara århundradets kärlekshistoria, utan även dess tragiska konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett möte i det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden

Han skriver om sina morföräldrar Karin och Sven Stolpe, om deras äktenskap och om Karins kärleksaffär sommaren 1932 med Olof Lagerkrantz. Jag blev alldeles fascinerad av historien och kunde nästan inte släppa boken. Två eftermiddagar underhöll den mig och jag kan inte låta bli att jämföra min lästakt med Sven Stolpes. Han läste tre böcker före frukost i stort sett varje dag. Han satte pekfingret högst upp till vänster på sidan och förde det diagonalt över den ner till höger hörn. Tio sekunder tog det för honom att läsa en sida och memorera den. Alex skriver i sin bok, att morfadern själv sade sig ha läst fyrtiofemtusen böcker.

Nu ska jag försöka få tag i boken Alex skrivit om sin alkoholiserade mamma, Karin och Sven Stolpes dotter Lisette. Glöm mig heter den.

Trevlig torsdagskväll!