Det var kallt i morse, nästan -6º och det har varit mulet i stort sett hela dagen. Nu far det någon slags nederbörd i luften och temperaturen ligger runt nollan.
Igår läste jag färdigt Alex Schulmans bok om sin alkoholiserade mamma Lisette. Det är en bok som berörde mig mycket. De tidigaste minnesbilderna i boken är försiktigt ljusa med två bröder i en lägenhet i Farsta, sommarhus i Värmland och solsemestrar i Spanien.
Men sedan förändras mamman. Hon stänger in sig i sovrummet, ligger till sängs och dricker i dagar, blir krävande och elak. Pappa Allan ser till att barnen är tysta, så att mamma får sova. ”Mamma är så sjuk, ni måste vara tysta.” Får hon inte lugn och ro kommer hon utrusande och gapar och skriker. Säger Alex något som hon inte gillar, straffar hon honom med att göra honom osynligt. Hon ser honom inte och hon svarar inte på tilltal. Om hennes missbruk är det förbjudet att tala. När släkten samlas för att titta på den vuxne Alex nyfödda dotter kommer mamman berusad, äter tårta med händerna och vägrar att ge barnet en enda blick. Efter det utvecklar Alex panikångest och han inser att 30 års tystnad måste brytas.
Genom 250 sidor kämpar Alex sig igeom det han har gemensamt med många barn till alkoholister, att försöka förstå hur en förälder kan välja alkoholen framför en själv och kanske också framför sig själva. Lisette Schulman gick till slut med på att läggas in på ett behandlingshem och blev nykter, men förgäves väntade Alex på en ursäkt, ett tecken på att hans mamma var medveten om vad hon utsatt honom och hans bröder för. Ett förlåt, som han aldrig fick höra.
I dag laddade jag hem Skynda att älska, där Alex Schulman skriver om sin pappa och det är en helt annan bok. Så kärleksfull och så ömsint och med många anekdoter från den store tv-producentens liv.
Jag skrattade så att tårarna rann när jag läste beskrivningen av hur det gick när familjen fick den första ordbehandlaren och Allan skulle försöka använda den i stället för sin gamla Facit skrivmaskin. Han hamrade på tangentbordet till den stackars ordbehandlaren, så att tangenterna lossnade och det flög bokstäver över hela rummet och han svor och förbannade. Det slutade med att han återgick till sin Facit.
Jag har hunnit med halva boken; det har gått fem år sedan Allan Schulman dog och för första gången sedan han dog har Alex besökt sommartorpet, där de tillbringade alla sommarlov, men han har inte kunnat förmå sig att gå in i faderns rum. Han har stått på tröskeln, men inte kunnat gå över den. Efter ett par dagar åker han därifrån och kontaktar då en terapeut. Det ska bli spännande att se vad terapeuten Leo drar för slutsatser.
Uppdatering kl 17.00: Nu har jag läst ut Skynda att älska också och Leo gjorde nog ett bra jobb med tanke på slutraderna i den. ♥
I dag för 11 år sedan
Måndagen den 21 januari 2008, mycket växlande väder med risk för en skur då och då, ca 5º varmt.
Det är väl att vara optimist i överkant om man kallar den här tappra lilla vintergäcken, som jag hittade i trädgården idag, för ett vårtecken.
Men även om det nog kommer både kyla och snö innan det går att prata om vår, så ger den hopp om livet.
Trevlig måndag!
Livet efter 80 