…uppstod på nyårsdagen och inte klarnade det så mycket igår. Jag talar om Jonas Gardells senaste mästerverk De dagar som blommorna blommar, för som ett mästerverk beskrivs det av några recensenter i alla fall. Jag var ju tvungen att ta reda på vad kultureliten tycker om serien och jag fick inte speciellt mycket medhåll.
Jag fattar ingenting! Efter två avsnitt är i stort sett Torbjörn, som har en tydlig karaktär, den enda person jag fått något grepp om. De andra är som några konstiga skuggfigurer. Jag har fattat att det är tre olika familjer, men vem som hör till vilken familj lyckas jag inte reda ut.
Man rör sig i flera tidzoner. Det är 70-tal i den ena scenen och 90-tal i nästa, så ena gången är de barn, i nästa scen är de vuxna och så är de barn igen. Man får inget grepp om någonting. Eftertexterna där de tre familjerna presenteras rullar så fort, så dem har man inte heller någon hjälp av. Jag kollade rollistan på Wikipedia, men där finns inte familjekonstellationen med, så det blev jag inte mycket hjälpt av.
Förmodligen är det jag som inte fattar det fina i kråksången, med en sorglig historia verkar det vara och det är onekligen synd om människorna. Sorgligheterna ska visst eskalera i sista avsnittet som går på måndag.Hoppas att det klarnar då, för lite synd är det om mig som sitter där och känner mig som en dumskalle, som inte kan uppskatta sådant som andra klassar som mästerverk. Serien finns på SVTPlay, så jag får väl försöka se den i repris, så kanske jag fattar vad Jonas Gardell vill med sin tv-serie.
Nu glimtar solen till!
Livet efter 80 