november 2018 – Sida 3 – Livet efter 80

Det var tur…

18 november, 20189 februari, 2019 av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

…att jag inte åt någon lunch innan jag gick till Röda Korsets Afternoontea på Kupan. Jag orkade ändå inte äta av alla sorter.

Klickbar bild

Bakom faten med sandwichar döljer sig en skål med varma nygräddade scones, som serverades med lemoncurd och vispgrädde.

Och den där skålen i förgrunden med hembakat knäckebröd kunde jag nästan inte slita mig ifrån, men det var väldigt gott alltihop!

Det var rätt mycket folk, som samlades kring borden, men det hade kunnat vara flera. Klinteborna är lite dåliga på att lämna stugvärmen, eller också hade budskapet om evenemanget inte gått fram.

Jag sov väldigt gott i morse, så jag kom upp ganska sent, men vad gör det. Det är ju ingen som märker det och vädret i dag har inte varit speciellt lockande. När jag gick hem från Kupan for det någonting obestämt i luften. Inte kan det väl vara snö? Det är ju nästan +6º !

I morgon startar influensavaccineringen här i Klintehamn och mellan klockan 13 och 15 kan man få årets spruta och jag ska nog göra ett försök och gå dit. Det är ju lika bra att få det gjort, så har man gjort det man kan för att slippa influensan i alla fall. Efter att ha gjort det vartenda år sedan i slutet av 90-talet vågar jag inte avstå. Enda gången jag inte tog sprutan var när det var hot om svininfluensan. Hanteringen av den kampanjen var så hysterisk så jag sparkade bakut!

Ha en trevlig fortsättning på söndagen!

Slapp lördag

17 november, 20189 februari, 2019 av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Jag trodde att jag skulle göra så mycket nytta i dag, men så blev det inte. Det har varit mörkt och trist och mitt på förmiddagen var jag tvungen att tända lampan för att kunna se när jag skulle lösa korsord.

Jag har suttit inne och tryckt, så för att få några foton till det här inlägget fick jag leta i arkivet. Här kommer det tre bilder från november 2008:

22 november och riktigt busväder

Inne ligger gossarna och värmer sig

Årets julbord är bokat. Det ska bli spännande, för vi kommer givetvis att sitta och jämföra med Marie´s julbord.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sätta mig och se avsnitt nr 5 av Krigare. En Netflixserie, som handlar om en krigsveteran, som plågas av minnen från sitt sista uppdrag. Han slår sig samman med bästa vännens änka för att infiltrera ett farligt motorcykelgäng i Köpenhamn.

Medverkande är bland andra Dar Salim, en dansk skådespelare som jag förut sett i bland annat Dicte.

Trevlig lördagskväll!

Fem en fredag v 46 – Om igen

16 november, 201816 november, 2020 av Ingrid, publicerad i Dagbok

Blå himmel och solsken! Det var länge sedan och det känns otroligt härligt. Jag har farit runt med dammtrasan ett tag nu på förmiddagen, för som vanligt; när solen tittar in inser man att det behövs. Nu ska jag gå ut på en promenad en stund medan det är så vackert väder. Dammsugning och avslutning på det här inlägger får vara tills jag kommer hem. På återseende!

Himlen över Odvalds i dag kl 10.15

Nu är klockan snart tolv och jag är tillbaka igen. Det var skönt ute, men solen försvann ganska kvickt och himlen blev lika grå igen, som den varit den senaste tiden, men plötsligt skingrades molen igen och nu är det soligt. Snart är det dags för lunch och jag lyxade till det med en skiva färdiggrillad fläskkarré i dag, så det är bara att ordna lite potatis och sallad till den…..

…men först är det dags för Fem en fredag och temat som elisamatilda valt den här veckan är Om igen. Fler som grubblat över de här frågorna hittar du bland kommentarerna i elisamatildas inlägg.

1. Har du en dag i ditt liv du skulle vilja repetera om, och om igen?
Det finns många dagar jag skulle vilja uppleva igen och just den här årstiden blir det något sommarminne. En lat dag på Recanatistranden på Sicilien tillsammans med Eva, lunch på Sikelia och så tillbaka till solstolen igen. Det skulle jag inte ha något emot en repris av.

2. Om du fick uppleva en händelse i ditt liv på nytt, vilken skulle det vara?
När våra barn föddes t ex. Kanske inte själva förlossningen förstås, men stunden efteråt när man låg där med dem på bröstet och hade kollat in att alla fingrar och tår fanns med. Den känslan går nog inte att överträffa

3. Vilken dag på veckan skulle du helst skippa?
Torsdag tycker jag är en ganska onödig dag. Den skulle jag kunna tänka mig att hoppa över.

4. Vilken låt hade du senast på hjärnan?
Om man bortser från fråga nr 5, som satte igång minnet, så var det nog Alice med Prospettiva Nevski. Jag snubblade över den av någon anledning och den har jag lyssnat på och gnolat många gånger den senaste tiden.

5. Hur många gånger har du sett den film du tittat på flest gånger?
Inte den blekaste aning! Det finns ett antal filmer som jag sett många, många gånger; Notting Hill, Fyra bröllop och en begravning, Återstoden av dagen, Gudfadernfilmerna, Glenn Miller story med flera.

En särskild plats i mitt hjärta har den här filmen, som jag tror hette Jag sjunger för dig på svenska. Jag var tretton år, gick på läroverket i Visby och var inackorderad hos en målarmästare på Tranhusgatan. Veckopengen var inte så stor, men den vecka den här filmen gick på Röda Kvarn på Mellangatan, såg jag alla föreställningar. Jag lånade pengar av mina inackorderingskamrater och skam till sägandes är jag nog ännu skyldig en av dem ett par kronor.

Trevlig fredag!

Nu slipper ingen undan

15 november, 20189 februari, 2019 av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Det var väntat – från och med 1 januari 2019 försvinner tv-avgiften vi betalar till Radiotjänst och ersätts av en skatt, som ska betalas av alla över 18 år, som har en beskattningsbar inkomst. Maxbeloppet är på 1300:- och förut har man betalat 600:-/kvartal, så jag tjänar på beslutet.

Skådespelarsyskonen Philip och Jessica Zandéns berättar sin familjehistoria

Om man har en teve eller inte spelar ingen roll och det kan ju tyckas rätt när man inte alls är beroende av en apparat för att se programmet. Det går att göra det på många andra sätt.

En stunds sol muntrade upp mig i morse, men nu är det lika grått som vanligt igen. Jag har hållit mig inne i dag och ”daterat”. Vi hade ett styrelsemöte i bostadsrättsföreningen igår kväll, så jag hade ett protokoll att skriva.

”Daterandet” fortsatte med att försöka få ordning på den gamla bloggen. Det har varit krångel med one.com på grund av att PHP-versionerna 5.6 och 7.0 närmar sig vägs ände. One.com hade uppdaterat till 7.2 och då gick det helt plötsligt inte att komma in på Livet efter 70. Men jag fick beskedet att gå tillbaka till 5.6 och sedan uppdatera bloggen till senaste version. Nu har jag gjort det, men blev tvungen att byta tema och rensa bort några plugins för att få det att fungera. Samtidigt passade jag på att importera gamla inlägg från Livet på Stenstugu, så nu finns alla inläggen samlade på ett ställe. Det är förmodligen bara jag själv som är intresserad av de gamla inläggen, men så länge jag betalar för domänen vill jag gärna ha tillgång till dem. Bloggen fungerar ju som min dagbok.

Kommer du ihåg den här glassen?
Den var otroligt god och innehöll faktiskt spår av jordgubbar och inte bara smakessenser. Jag kom att tänka på den när jag läste ett inlägg hos Znogge om olika glassmaker. Visst äter jag glass, men inte med något större förtjusning. Den här glassen kostade alltså 50 öre och det minns jag mycket väl, för i början av sextiotalet jobbade jag på Pressbyrån i Klinteham och Puckstången var väldigt populär.

Trevlig torsdag!

Dröm en dröm…..

14 november, 20189 februari, 2019 av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Mamma sa alltid att hon hade ett ”rikt drömliv” och det har nog jag också, för jag drömmer väldigt mycket. Mamma kom alltid ihåg sina drömmar och berättade dem gärna. Man kan verkligen undra varifrån drömmarna kommer och varför.

Mina handlar numera ofta om djuren hemma på Stenstugu. Under många år drömde jag om hönsen. Vi hade ett hundratal värphöns och jag tycker att de fick den skötsel de skulle ha, men i mitt undermedvetna måtte det ligga en liten tanke om vanskötsel och gro, för i mitt drömliv far de väldigt illa. Där finns skadade höns och döda höns och plötsligt kommer jag på att de inte fått mat och vatten på flera dagar. Äggen, som ligger i redena, har jag ingen aning om hur gamla de är, för jag har inte plockat några på länge. Då är det skönt att vakna!

Och jag var glad när jag vaknade i morse också, så att jag slapp fortsätta mata smågrisar.

Här är det inte jag som matar grisar, utan Åke

Jag hade en riktig mardröm, för det var fullt av stora bamsiga råttor i diskbänkskåpet och när jag försökte jaga bort dem sprang de ut, anförda av en stor mörk hanråtta. Den var stor som en katt.

Åke och jag gick upp och stod och tittade på dem från sovrumsfönstret och på grusgången under äppelträdet låg de i en stor hög.

Plötslig såg vi att det ju inte alls var råttor som vi trott, utan smågrisar och genast gjorde jag i ordning en bunke med mjölk och bröd och gick ut och matade dem med det. Det var verkligen skönt att vakna efter den pärsen.

I morse fanns det blåa gluggar i molntäcket och solen glimtade till och med till. Man blev riktigt glad en stund. Det mulnade till igen efter ett tag, men jag gick ut på en promenad, för det regnade i alla fall inte och det var riktigt skönt ut.

Jag tog rundan ner till samhället och sen hem via skogen. När jag kom fram till Kupan gick jag in där och pratade en stund, innan jag fortsatte vandringen. Som vanligt spanade jag efter öringar i ån, men fick inte se några i dag heller.

Trevlig onsdag!

I dimma dold….

13 november, 20189 februari, 2019 av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

…finns det en gammal film som heter och den kom jag att tänka på i dag, för i dag är det riktig tjocka. Filmen gick på den gamla Klintebion 1953 och den var barnförbjuden. I dimma dold var en svensk dramafilm från 1953 och i huvudrollerna fanns Eva Henning, Sonja Wigert, Hjördis Petterson, Sture Lagerwall, Georg Rydeberg och Sven Lindberg. Det är ingenting som jag direkt kommer ihåg, men det finns ju Wikipedia att ta till när minnet sviker.

Vad jag däremot kommer ihåg är att pappa, med biografägarens goda minne, smugglade in mig efter att filmen börjat och att vi satt längst bak på vedlåren, för att kunna smita iväg ut innan vi blev upptäckta. Jag var ju bara 13 år och fick ju egentligen inte se filmen. Det var väldigt spännande alltihop.

Jag har varit ute en vända med bilen och bland annat var jag på Preem och beställde tid för service. Den lille Golfen har tjatat om det länge och jag har skjutit på det, men nu fick jag ge mig . Det lär bli ett djupt hål i plånboken för de hotade med kamremsbyte.

I eftermiddag är det ett pass på Kupan igen, så nu ska jag äta en tidigt lunch innan det är dags att åka dit.

Trevlig tisdag!

Novemberslakt

12 november, 20189 februari, 2019 av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Jag har gått och väntat och väntat på att det skulle bli en dag med lite ljus och kanske en solstrimma, så det skulle vara trevligt att vara ute, med i dag gav jag upp och gick ut i alla fall. Det återstod lite pyssel i täppan, bland annat skulle en kruka där det vuxit ringblommor tömmas och i uteförrådet har pelargoniorna stått för avmogning. Nu tyckte jag att det var dags att ta vara på dem, även om det sved i hjärtat när jag klippte av alla blommor. Ännu är det ju milt väder, men ingen vet när det slår om och blir kallt.


Så här såg det ute efter slakten och sedan återstod tömning av krukor och städning.

Nu har jag ruskat av jorden från rotklumparna och satt in pellisarna i en låda i inneförrådet och förhoppningsvis ska de klara den behandlingen och börja gro fram i februari/mars någon gång. Det brukar fungera.


Enligt Allnakku är det Släkus dag: Släkå är olika sorters tång och alger från havet. Den har bärgats vid stranden och sedan använts som gödsel på åkrarna, särskilt till potatisodling på magra grusjordar.