I dag är det ingen Fridolf här, så på förmiddagen var jag ute och rustade lite. Det är mulet och bara ett par grader varmt i dag, men det är ju inte annat att vänta den här tiden på året och är man bara ordentligt klädd, så är det ganska behagligt att vara ute i alla fall. Jag tömde och tog bort de sista krukorna både på framsidan och baksidan. I rabatten på baksidan hade jag lite höstanemoner som skulle klippas ner också. Nu är allt klart och alla redskap inplockade.
 |
|
|
 |
| När jag ändå var ute och höll på satte jag upp julbelysningen också. Jag bara provtände den för att se att allt fungerade. Några lampor lyser inte, men de gör inte så mycket. På lördag tänds den på allvar för första gången. |
Till rubriken:
Efter lunchen i dag satt jag och förde över några saknade inlägg från våren 2010 och tyckte riktigt synd om mig själv. Så mycket besvär jag hade med ryggen på den tiden och ingen annan hjälp än värktabletter fick jag. Jag var på flera läkarbesök och jag var hos sjukgymnasten, men ingen begrep vad alla mina konstiga symtom berodde på. I inläggen spekulerar jag kring om det kan ha varit njurarna eller om jag hade lungcancer eller något annat allvarligt. Ingen brydde sig och någon röntgen var det inte tal om, trots att jag tidvis inte kunde få in benen i bilen utan att lyfta in dem med händerna.
Tänk om jag fått rätt diagnos redan då och fått börja äta bisfosfonater för min osteoporos innan kroppen blivit så förkrympt och vanställd. Jag vet att det finns väldigt många som har det värre än jag, men när jag står naken framför spegeln ser jag en vanställd kropp. Så är det bara!
Nu spelar det i och för sig ingen större roll, för det är ingen som bryr sig om hur jag ser ut nu. Någon gång runt 60-70 år blir man ganska osynlig. Åke kunde alltid peppa mig och även sedan jag börjat krympa och bli sned, sa han alltid: ”Du är så fin, du har en kropp som en ung tös” och det viktigaste var ju vad han tyckte.
Nu har jag juli 2010 kvar att föra över, få se vad jag hittar för elände där. 😇
Trevlig helg!
Livet efter 80 