Mamma sa alltid att hon hade ett ”rikt drömliv” och det har nog jag också, för jag drömmer väldigt mycket. Mamma kom alltid ihåg sina drömmar och berättade dem gärna. Man kan verkligen undra varifrån drömmarna kommer och varför.
Mina handlar numera ofta om djuren hemma på Stenstugu. Under många år drömde jag om hönsen. Vi hade ett hundratal värphöns och jag tycker att de fick den skötsel de skulle ha, men i mitt undermedvetna måtte det ligga en liten tanke om vanskötsel och gro, för i mitt drömliv far de väldigt illa. Där finns skadade höns och döda höns och plötsligt kommer jag på att de inte fått mat och vatten på flera dagar. Äggen, som ligger i redena, har jag ingen aning om hur gamla de är, för jag har inte plockat några på länge. Då är det skönt att vakna!
Och jag var glad när jag vaknade i morse också, så att jag slapp fortsätta mata smågrisar.
 |
| Här är det inte jag som matar grisar, utan Åke |
Jag hade en riktig mardröm, för det var fullt av stora bamsiga råttor i diskbänkskåpet och när jag försökte jaga bort dem sprang de ut, anförda av en stor mörk hanråtta. Den var stor som en katt.
Åke och jag gick upp och stod och tittade på dem från sovrumsfönstret och på grusgången under äppelträdet låg de i en stor hög.
Plötslig såg vi att det ju inte alls var råttor som vi trott, utan smågrisar och genast gjorde jag i ordning en bunke med mjölk och bröd och gick ut och matade dem med det. Det var verkligen skönt att vakna efter den pärsen.
I morse fanns det blåa gluggar i molntäcket och solen glimtade till och med till. Man blev riktigt glad en stund. Det mulnade till igen efter ett tag, men jag gick ut på en promenad, för det regnade i alla fall inte och det var riktigt skönt ut.
Jag tog rundan ner till samhället och sen hem via skogen. När jag kom fram till Kupan gick jag in där och pratade en stund, innan jag fortsatte vandringen. Som vanligt spanade jag efter öringar i ån, men fick inte se några i dag heller.
Trevlig onsdag!
Livet efter 80 