Månad: november 2018

En solig och fin söndag – Däckbyte

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Efter en lång tid av mulet och grått novemberväder har det varit ett strålande solsken i dag. Jag sov länge i morse och satt sedan med min kaffekopp vid köksbordet och löste korsord och lyssnade på SöndagsMorgan ett bra tag, innan jag till slut klädde mig. Inte hade jag något bekymmer med matlagning i dag heller, för Eva skulle bjuda på söndagslunch. Lammgryta stod det på menyn och innan jag åkte till Stenstugu körde jag upp på kyrkogården i Fröjel och tände ett ljus för Åke.

Vy från Kastalen

Det är så vackert på kyrkogården och ute vid Kastalen. Där kan man stå länge och beundra utsikten.

Stigluckan ner mot Skolgården

Lammgrytan smakade mycket gott och när vi var mätta och belåtna gick Bosse ut och skiftade däcken på Golfen, så nu är jag redo ifall det skulle bli halt. Ännu får man köra med sommardäck, men varför vänta – det kan ju bli kallt och halt när som helst.

Fast det dröjer nog ett tag innan det blir kallt på allvar. Åke sa alltid att vintardalar* först skulle vara fulla och det är de inte alls ännu. I fredags när jag gick hem med Fridolf gick jag genom Rodebjers hage och där var det nästan torrt i vägen. Normalt är det ganska oframkomligt den här tiden. På onsdag ska jag dock till Visby och då är det bra att vinterdäcken är på.

När jag lämnade Stenstugu höll Bosse på med däckbyte på ännu en bil……

I kväll ska jag gå på Rondo och se Bohemian Raphsody. Filmen har väl kanske inte fått så strålande recensioner, men jag vet att jag kommer att njuta av musiken i alla fall.

Nu är det dags för kaffe!

* Vintardalar kallas de vätar och andra sänkor i marken som brukar stå fyllda med vatten från senhöst till vår.

Det var synd om mig

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

I dag är det ingen Fridolf här, så på förmiddagen var jag ute och rustade lite. Det är mulet och bara ett par grader varmt i dag, men det är ju inte annat att vänta den här tiden på året och är man bara ordentligt klädd, så är det ganska behagligt att vara ute i alla fall. Jag tömde och tog bort de sista krukorna både på framsidan och baksidan. I rabatten på baksidan hade jag lite höstanemoner som skulle klippas ner också. Nu är allt klart och alla redskap inplockade.

Den här fina cyklamen fick jag av Ann-Marie i årsdagspresent och den har stått ute hela tills i dag i kökshörnan.
Nu har jag tagit in den och hoppas att de kan fortsätta att blomma ett tag till.
När jag ändå var ute och höll på satte jag upp julbelysningen också. Jag bara provtände den för att se att allt fungerade. Några lampor lyser inte, men de gör inte så mycket. På lördag tänds den på allvar för första gången.

Till rubriken: 

Efter lunchen i dag satt jag och förde över några saknade inlägg från våren 2010 och tyckte riktigt synd om mig själv. Så mycket besvär jag hade med ryggen på den tiden och ingen annan hjälp än värktabletter fick jag. Jag var på flera läkarbesök och jag var hos sjukgymnasten, men ingen begrep vad alla mina konstiga symtom berodde på.  I inläggen spekulerar jag kring om det kan ha varit njurarna eller om jag hade lungcancer eller något annat allvarligt. Ingen brydde sig och någon röntgen var det inte tal om, trots att jag tidvis inte kunde få in benen i bilen utan att lyfta in dem med händerna.

Tänk om jag fått rätt diagnos redan då och fått börja äta bisfosfonater för min osteoporos innan kroppen blivit så förkrympt och vanställd. Jag vet att det finns väldigt många som har det värre än jag, men när jag står naken framför spegeln ser jag en vanställd kropp. Så är det bara!

Nu spelar det i och för sig ingen större roll, för det är ingen som bryr sig om hur jag ser ut nu. Någon gång runt 60-70 år blir man ganska osynlig. Åke kunde alltid peppa mig och även sedan jag börjat krympa och bli sned, sa han alltid: ”Du är så fin, du har en kropp som en ung tös” och det viktigaste var ju vad han tyckte.

Nu har jag juli 2010 kvar att föra över, få se vad jag hittar för elände där. 😇

Trevlig helg!

Fem en fredag v 47 – Tacksägelse

av Ingrid, publicerad i Bloggteman

Klockan blev halv-nio och jag satt där i godan ro med min kaffekopp och GA, när jag fick höra på gotlandsradion att en lada på Södra Kustvägen stod i brand. Jag hade mina misstankar om vilken det var, men kunde ju ändå inte veta säkert, så jag var snabbt iväg för att åka och hämta Fridolf. Det var inte det enklaste, för både vägarna var avstängda och jag fick vända och köra Värsendevägen för att komma till Sicklings.

Det var den lada jag misstänkt och den stod i ljusan låga och ett stort svart moln av brandrök steg upp mot himlen. Fridolf och jag fick ta en sväng ner förbi Flisen för att kunna gå hem till mig på Odvalds. I dag kommer kanske matte hem och då lär han bli väldigt lycklig, annars verkar han finna sig rätt bra nu. 

 Det var hur många brandbilar och poliser som helst och närmare än så här kom vi inte. Det var en avspärrning på 300 m runt ladan på grund av explosionsrisk och den avspärrningen ska vara kvar i 24 timmar, så vi lär få gå via Flisen i eftermiddag också, för att ta oss till Sicklings.

I dag är det dags för Fem en fredag och temat som elisamatilda valt den här veckan är Tacksägelse och  med anledning av morgonens händelse hoppar jag över frågorna och kör mitt eget race.

Jag är otroligt tacksam över att huset på Stenstugu fortfarande finns kvar och inte strök med i branden vi hade den 2 februari 2010. Hade vi inte varit hemma och haft fungerande brandvarnare så hade huset brunnit ner. Minnet av den kvällen  dyker upp varje gång det pratas om bränder.

Trevlig fredag! 

Uppdatering 12.30: Radio Gotland meddelar nu att väg 140 förbi branden är avstängd t o m 19.00 i kväll.

Efit 22 november 2008

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Just nu sitter jag här vid datorn med Fridolf liggande tätt intill mina fötter. Han ser ut att sova rätt gott efter promenaden från Sicklings och hit. Vädret är som det är; novembergrått och en fyra-fem grader varmt och stilla. Faktiskt ganska behagligt.

På P4 Gotland pratar man just nu om att samla in julklappar till behövande. I år är Årets Julklapp ett Återvunnet plagg, så julklapparna kanske inte behöver bli så dyra. Då borde flera kunna få ett paket till julen. Här på Gotland kommer bland annat Visby Centrum att bidra med butiker där man kan lämna in julklappar och insamlingsbössor.

Jag var med i Efit (Ett foto i timmen) i 8 år, sedan slutade jag. När de flesta dagarna är vardagar kändes det till slut som om alla foton var tagna. Hur intressant är t ex en bild på dammsugaren eller en titt in i kylskåpet? När jag kollade upp gamla inlägg per den 22 november fick jag se att år 2008 var det en Efit-dag och varför inte – här kommer min dag som den såg ut för tio år sedan

7.50 Morgonkaffe och tidningsläsning
8.15 Fåglarna har fått nya talgbollar
9.50 åkte vi på Klinte och då körde vi upp till kyrkan för att kolla om  Handsken ännu fanns kvar. Den har suttit där i flera år och jag tittar efter då och då om den ännu finns kvar.
11.10 Kornsnön ligger ännu kvar på min vinterplatering
12.00 Det blir parisersmörgåsar till lunch
13.10 Solen skiner, fram med dammsugaren
14.15 Åke sätter på vinterdäcken
15.30 I kväll ska vi ha gäster och jag tänker bjuda på en Jansson. Nu är löken brynt
16.20 Skär potatis
17.00 Jansson i ugnen
18.10 I kväll blir det årets glöggpremiär
Gästpaus
23.30 Nu har våra gäster gått och nu ska disken tas vara på

Fridolf är tyst och snäll och ser verkligen ut att kunna koppla av nu. Inte ett ljud har han sagt sedan vi kom hit.

Trevlig torsdag!

Voff, voff….

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade
Jag sov väldigt gott i natt och vaknade strax före mobilen larmade, kanske tack vare att jag gick till sängs lite ovanligt tidigt igår kväll. Jag satt och såg en film på Netflix, The Princess Swich, en ganska larvig romantisk bagatell  och när den var slut var det för sent att börja om på något annat.

Nu är han här igen och det  går faktiskt bättre i dag. Jag körde till Sicklings i morse och sedan tog vi en promenad hit till Odvalds.

Det är klart att jag skulle kunna vara kvar på Sicklings, men tänkte att han väl skulle kunna vänja sig vid att vara här hos mig. Att han skäller när grannen stänger sin ytterdörr är helt förståeligt, han måste ju vakta, men alla andra småljud måste han lära sig att acceptera.

I dag har jag varit lite tuffare och sagt till Fridolf att vara tyst, i stället för att låta honom hoppa upp i mitt knä och ömka honom. Det kanske bara får honom att tro att det verkligen är farligt.

Nu har jag ätit lunch och lite senare i eftermiddag ska vi promenera tillbaka till Sicklings. Det är ganska behagligt ute; visserligen mulet och grått, men  runt +5º och nästan ingen blåst.

Ha en fin fortsättning på onsdagen!