Skojare och bedragare

Onsdagen blev en rätt slapp dag, men jag gjorde lite nytta i alla fall, för jag beskar och planterade om doftrankan. Den missade jag när jag höll på med planteringar förra veckan, men det var tur att det blev av igår i alla fall, för den hade ”ätit upp” all jord och innehållet i krukan bestod bara av en tät rotklump, så jag måsta använda en kniv för att kunna rensa upp och minska ner rötterna lite. Nu får vi se vad den tycker om min behandling. Den är ju lite speciell, för den är ett arv efter mamma och jag har drivit upp den från frö. Fröna satte jag i augusti 2021, så det vore ju på sin plats att den ville blomma snart.

I dag är det torsdag och solen skiner så vackert och det är 7º, men det blåser som attan. Fast jag har lä på uteplatsen och där var det riktigt behagligt upptäckte jag när jag var ute och kollade läget.

Det tittar upp mer och mer i rabatten

Skojare och bedragare finns det gott om och i dag har helagotland.se en artikel om en man, en ordförande i en gotländsk förening, som blivit av med 165000:- av sina egna pengar och 800000:- av föreningens. Han hade fått ett fakturakrav och i samband med att han ringde för att kolla vad det rörde sig om, lämnade han ut sitt bankID.

För en tid sedan fick jag ett mejl från den här tjusige advokaten, som ville erbjuda mig ett arv efter någon okänd människa och igår fick jag en påminnelse om att han behövde ha kontakt med mig för att kunna fullfölja överlåtelsen.

Jag tycker nästan att han ser ut som en av de där stiliga militärerna från USA, som brukar vilja bli vän med mig på Facebook och Instagram. En skojare är han uppenbarligen.

De här bedragarna är på gång hela tiden och man kan inte vara nog försiktig, för de är skickliga! Och det är oss äldre de ger sig på. Det är starkt av den där föreningsordföranden att gå ut med sin berättelse, androm till varnagel.

Trevlig torsdag!

Varför? Därför! Om repriser

En dag försenat kommer mitt bidrag till veckans Selfie, för jag glömde totalt bort det och koncentrerade mig på Glad måndag igår, men det går väl bra så här också.

Den här veckan vill Klimakteriehäxan veta vad vi tänker om repriser

Varför väljer jag att inte läsa om böcker? Därför att läsa om ”gamla” böcker helt enkelt inte lockar.

Varför tröttnar jag aldrig på att äta pannkaka till lunch? Därför att det går fort och är lätt att laga till. Mjölk, ägg, mjöl och lite sylt har jag alltid hemma.

Varför väljer jag att se om vissa filmer, inte bara en, utan flera gång? Därför att då vet jag att jag får en trevlig stund. Det händer ofta när jag sitter och letar efter något att se, att jag väljer en bra film som jag sett tidigare, i stället för att chansa på något nytt.

Varför vill jag inte ha Jan Johanssons ”Jazz på svenska” på repeat i mina öron?  Därför att jag inte är så mycket för jazz.

Varför bjuder jag ofta både mig själv och andra på lax?  Därför att jag älskar den fisken och den går att variera i all oändlighet! Senast i söndags åt jag stekt lax med spenatstuvning och i förra veckan stod gravad lax med hovmästarsås på menyn.

En slags repris blev det ju i alla fall igår, även om jag glömde Varför/Därför. En repris av beskärning av eukalyptusvidet, för det gör jag i början av mars varje år. Vädret var hyfsat och sekatören hade ju kommit till rätta, så då var det lika bra att passa på. När det var färdigklippt och jag räfsat upp skräpet och krattat bort en massa mossa i gräsmattan tyckte ryggen att jag gjort nog, så sen höll jag mig lugn resten av dagen.

I dag är det tisdag och dags för veckans kärringrace. Det är lite lätta skyar som skymmer solen, men det är 5 plusgrader redan nu på morgonen, så det kan nog bli ett race med hjälp av rollatorn längre fram på dagen.

På facebook har jag sett att man hittat blåsippor här på Gotland, så jag ska ta en vända till mitt blåsippställe också och se om det kommit upp några där ännu.

Trevlig tisdag!

Jag fick en uppenbarelse

Det blev ingen promenad igår, för jag var ute i soprummet på förmiddagen och ett par vändor till uteförrådet och det var så gråkallt och otäckt, så jag fegade ur, men lite frisk luft fick jag i alla fall. Jag planterade ut påskliljorna jag fick i torsdags på årsmötet och så letade jag efter min sekatör.

Det börjar bli hög tid att beskära det lilla trädet, min hakuro nishiki. Det brukar jag göra den här tiden och i förra veckan såg jag att de höll på med trädbeskärning på samhället. Men var hade sekatören tagit vägen? Jag letade först i uteförrådet, där den borde finnas tillsammans med andra trädgårdsredskap, men där fanns den inte.

Sedan letade jag i den kökslåda där jag har blandade snickeriprylar, men den fanns inte där heller. Då kom jag på att jag härom dagen varit och tömt hinken, som jag samlar sånt som ska till trädgårdskomposten. Tänk om sekatören legat i hinken tillsammans med avfallet? Så då gick jag dit och rotade, men ingen sekatör. Jaha, då är den borta!

3:30 i morse fick jag en uppenbarelse – BILEN. Precis så, ett enda ord dök helt plötsligt och utan något anledning, upp i huvudet, BILEN? Då kom jag på att jag haft sekatören med mig förra gången jag var på gravarna, så sex timmar senare, när jag fått på mig klädern gick jag ut och kollade i bilen och där låg den. Så glad jag blev, nu slipper köpa en ny!

Det är skapligt söndagsväder, +3º och en aning sol, men jag ska ändå inte ge mig på någon trädbeskärning. Man ska helga vilodagen och vardagarna är många och långa, så jag hinner det jag ska utan att synda i dag.

På tal om uppenbarelse, så har det tydligen gått ut vänförfrågningar i mitt namn från Facebook, men jag har inte sänt några, så får du någon från mig, är det bara att ta bort den. Så gör jag alltid om jag får en vänförfrågan från någon jag är vän med tidigare.

Trevlig söndag!

Mars

Snart vårdagjämning och en ny årstid.
Den årstiden må innebära nya gräl och nya tvister,
men i en hoppfullare värme och i ett ljus där man ser långt.

/Min 10-årskalender 1983-1992

Mars kan man inte lita på, så här såg det ut 7 mars 2024

Den sista februaridagen var rätt fin med några solglimtar på förmiddagen och nästan ingen blåst, så jag borde väl ha gått ut på en promenad, men jag hade en del att pyssla med efter torsdagens årsmöte. Hemsidan skulle uppdateras och ett referat skrivas och skickas iväg för attest.

Men jag satt inte bara vid datorn igår, utan putsade köksfönstret och bytte gardiner och sedan tog jag fram lådan med de pelargonior som stått i inneförrådet sedan i november och planterade dem och dessutom slaktade jag julgruppen och fick fyra växter till, som skulle planteras. Nu är det fullt i mina fönster!

Det hade ju varit skönt om man kunde ha varit ute, men även om solen tittade fram ett tag var det för kallt. Så det fick bli plantering i köket med efterföljande städning.
Nu får vi se hur det går med årets pellisar, det verkar vara liv i dem i alla fall och jag har gott hopp om sex av de sju jag planterade. Alla har små vita bladskott, utom en av dem.

På eftermiddagen häckade jag i tv-fåtöljen och vilade ryggen efter förmiddagens övningar. Jag läste en stund och sedan såg jag några avsnitt av ”Lost” och på kvällen var det dags för ”Muren” igen. Utmanarna var inte så skickliga som förra veckan, så den här fredagen stod muren stadigt.

Lördagen den första mars 2025 startar med en blygrå himmel och 0º, men enligt min väderapp ska det lätta fram på dagen och det finns nog hopp om att vi får sen en aning sol i dag också. Jag har börjat dagen med att lösa färdigt ett korsord till morgonkaffet, sen får vi se hur dagen utvecklas. Jag är i alla fall klädd och redo att ta mig an den.

Trevlig lördag!

Vallekvior 2025-02-20

Jag tog det säkra för det osäkra och gick ut på en promenad på förmiddagen och det var nog klokt, för nu har det börjat blåsa och det mulnar till. Jag valde att ta en promenad i Vallekvior, för jag var nyfiken på hur långt snökrokusen längs ”Jeppes staket” kommit.

De är verkligen på gång och det är lika fullt av dem som vanligt.

Stigen in på Barkan gick jag förbi i dag
Kyrktornet som sticker upp till höger är Klinte kyrka
Ännu dröjer det nog innan blåsipporna visar sig, men här brukar de finnas.

Jag hade tänkt gå fram till Rannarve, men när jag kommit in på vägen dit vände jag efter en liten bit, för det var rätt mycket snö där. Det får bli till en annan gång.

När jag var nästan hemma igen fick jag syn på en utslagen krokus

Ha en fin fortsättning på dagen!

There´s a hole in my bucket

Det är en solig och fin torsdagsförmiddag med ett par plusgrader, men det har varit kallt i natt. När jag kom upp var det -3º, men som kallast har vi haft -7,3º och gräset och taken var vita av frost. Jag låg ganska länge i dag också, för jag hade svårt att somna igår kväll. När klockan var två var jag ännu klarvaken och var uppe och tassade, men sen måste jag ha somnat in i alla fall.

Medan jag låg där och tittade i taket snurrade en låt hela tiden i huvudet, Harry Belafonte´s There´s a hole in my bucket och jag försökte komma på hela texten. (Inte undra på att jag inte sov). Det slutade med att jag tog fram mobilen och kollade. Så här går den:

There’s a hole in my bucket, dear Liza, dear Liza,
There’s a hole in my bucket, dear Liza, a hole.

        Then mend it, dear Henry, dear Henry, dear Henry,
        Then mend it, dear Henry, dear Henry, mend it.

With what shall I mend it, dear Liza, dear Liza?
With what shall I mend it, dear Liza, with what?

        With straw, dear Henry, dear Henry, dear Henry,
        With straw, dear Henry, dear Henry, with straw.

The straw is too long, dear Liza, dear Liza,
The straw is too long, dear Liza, too long.

        Then cut it, dear Henry, dear Henry, dear Henry,
        Then cut it, dear Henry, dear Henry, cut it.

With what shall I cut it, dear Liza, dear Liza?
With what shall I cut it, dear Liza, with what?

        With a knife, dear Henry, dear Henry, dear Henry,
        With a knife, dear Henry, dear Henry, a knife.

The knife is too dull, dear Liza, dear Liza,
The knife is too dull, dear Liza, too dull.

        Then sharpen it, dear Henry, dear Henry, dear Henry,
        Then sharpen it, dear Henry, dear Henry, sharpen it.

With what shall I sharpen it, dear Liza, dear Liza?
With what shall I sharpen it, dear Liza, with what?

        With a stone, dear Henry, dear Henry, dear Henry,
        With a stone, dear Henry, dear Henry, a stone.

The stone is too dry, dear Liza, dear Liza,
The stone is too dry, dear Liza, too dry.

        Then wet it, dear Henry, dear Henry, dear Henry,
        Then wet it, dear Henry, dear Henry, wet it.

With what shall I wet it, dear Liza, dear Liza?
With what shall I wet it, dear Liza, with what?

        With water, dear Henry, dear Henry, dear Henry,
        With water, dear Henry, dear Henry, with water.

In what shall I fetch it, dear Liza, dear Liza?
In what shall I fetch it, dear Liza, in what?

        In a bucket, dear Henry, dear Henry, dear Henry,
        In a bucket, dear Henry, dear Henry, in a bucket.

But there’s a hole in my bucket, dear Liza, dear Liza,
There’s a hole in my bucket, dear Liza, a hole.

Igår hade jag besök av kassör Laila från vår SPF-förening och hon kom hit med en bunt papper inför kommande årsmöte. Vi skannade in dem och sedan uppdaterade jag hemsidan, så att de som är intresserade kan få ta del av dem. Laila var även spekulant på några skott av Ampelliljorna, så hon fick en lite bukett med sig hem.

I dag har jag tagit vara på flera ”bebisar” och ska göra ett försökt att plantera dem

När jag var ute i förrådet och hämtade in jordsäcken, som måste få stå vid ett element och blir lite uppvärmd innan jag planterar, var jag och kollade rabatten och då fick jag se att kattrackarna har varit och grävt i den och ute på gräsmatten låg det flera krokuslökar.

Nu är det färdigskitet här!

Trevlig torsdag!

Vårtecken

Jag kom inte iväg ut på någon promenad igår och jag kan väl knappast skylla på vädret. Det var snarare latmasken som slog till. Efter lunchen satt jag kvar vid köksbordet och började lösa ett dubbelkryss och sedan hamnade jag framför tv:n och såg flera avsnitt av Parenthood på Netflix. På kvällen tittade jag på det sista programmet av Stjärnorna på slottet, där det var Thomas Brolins dag. Ett rätt trevligt avsnitt, även om fotboll och fotbollsspelare intresserar mig måttligt.

I dag blev det inte någon lika lyxig frukost som igår, trots att det är söndag, utan en betydligt mera spartanskt variant. Man kan ju inte äta semlor varje dag!

Det är mulet i dag också, men solen finns någonstans där bakom molnen och den glimtar till då och då. Jag var ute i förrådet efter en grej nu på förmiddag och det kändes riktigt behagligt faktiskt och när jag tittade runt hörnet in till grannen, fick jag se året första vintergäck. Det fanns en till, men den stod så långt borta, så jag kunde inte få med båda på en bild.

Trevlig söndag!