Gårdagen blev en ganska lugn historia och fram på dagen tog jag bilen och körde och tisdagsshoppade på Coop. Det var tur att jag köpte en extra burk ansjovis förra gången jag var i Hemse, för på Coop var de slut igen. Jag diskuterade problemet med en annan kund och hon köpte en burk ansjoviskryddad sill, som alternativ till ansjovisen.
Jag fick tag i sill, men inte alls det jag ville ha. Det fanns bara 5-minuterssill och det har jag aldrig provat, men jag hoppas att det blir ätbart i alla fall. Tänk förr när man köpte sillfiléer direkt ur salttunnan och sedan vattnade ur före inläggningen och ännu längre tillbaka när man fick hela sillar som skulle fileás också. Nu kan inte så mycket gå fel egentligen och skulle det göra det kan man alltid skylla på ABBA.
Det var mycket på min lista igår och det var hemskt så dyrt det blev, 5% i pensionärsrabatt satt verkligen bra.
Den här onsdagen är det mulet som vanligt den här decembermånaden och hela +7º, men solen finns där uppe bland molnen.
Vi blev väl mottagna på Strandpensionatet igår och innan vi satte oss till bords blev det en stunds glöggmingel. Vi fick inte det där ”Rosa rummet” som jag skrev om, men det gjorde ingenting, för det var gott om plats, så vi satt ostörda och för oss själva i alla fall.
Maten smakade som vanligt alldeles utmärkt och efter flera vändor med olika sorters sill, lax och annat, var det så dags för korvar och skinka och flera andra olika sorters kallt kött och därefter köttbullar, prinskorv, omelett och Jansson.
Om någon så önskade fanns det även dopp i grytan, men jag tror inte av någon av oss valde det. De flesta fortsatte nog direkt till efterrätterna och kaffet och godiset.
Alba var som ett litet solsken hela eftermiddagen och gungbocken, som hon först verkade lite rädd för, blev riktigt populär till slut.
Mätta och belåtna åkte vi sedan tillbaka till Visby, respektive Klintehamn. Det var en trevlig start på julen tycker jag och någon kvällsmat var jag absolut inte i behov utan jag landade i tv-fåtöljen och kopplade av med ännu en film från SvtPlay, ”Notre-Dame brinner”, en skildring av storbranden 2019 då stora delar av Notre-Dame förstördes. Jag tycker att den var rätt bra, men den kändes lite lång…
I dag är det måndag igen och bilderna från gårdagens julbord får representera bloggvännen Caritas bloggutmaning Glad måndag! Det är en mörk och dyster måndagsmorgon och vi har +7º och regn, så vädermässigt kan man verkligen hålla sig för skratt. Det är tur att jag inte behöver ut i dag. Det räckte med den stunden det tog att gå ut och sätta på uteslingorna som går på batteri.
När andra ljuset brinner då är snart Lucia här hon bjuder oss på kaffe och bud om julen bär.
Det är en gråmulen söndag med regnet hängade i luften och lite drygt 6 plusgrader, men i dag struntar jag i vädret, för strax före tolv kommer Carina och Bosse och hämtar mig. Vi ska åka till Tofta Strandpensionat och äta julbord i dag.
Det är en tradition sedan många år tillbaka att gå ut och göra det någon gång under advent. Vi har varit på lite olika ställen och år 2005, för tjugo år sedan alltså, bjöd Krister och Thomas familjen på julbord på Gumbalde i Stånga.
Bosse, Carina och Åke med Stånga kyrka i bakgrunden.
Flest gånger tror jag att vi varit på Warfsholms pensionat, men iTofta har vi varitmånga gånger också, ibland på Toftagården och ibland på Strandpensionatet och familjen har vuxit betydligt sedan 2005. På bilden kan man se att det är uppdukat för sex personer. I år är vi dubbelt så många och jag hoppas att vi får ”Det rosa rummet” på Strandpensionatet i år också.
Gårdagen förflöt i ganska stilla ro, men lite nytta gjorde jag i alla fall. Jag putsade och gned på kökskaklet och skåpluckorna. Jag ser ju så bra nu! Och tvättmaskinen fick också jobba. Men sedan blev det mest krysslösning vid köksbordet och tv-tittande. När jag var i Hemse i tisdags köpte jag en krysstidning av enklare slag på ICA, i väntan på att nästa upplaga av Bra Korsord kommer ut.
Grattis Bosse!
I dag har decemberbarn nr 2årsdag, för två år och två dagar efter Eva kom en liten gosse som döptes till Bo, men alltid kallas för Bosse.
Hoppas att du får en fin dag!
Den här torsdagen är en lika grå och regnig dag som gårdagens, så jag håller mig nog inomhus i dag också. Något ska man ju göra och eftersom jag fick hem ingredienser i tisdags, så beslutade jag mig för att baka lussekatter. Jag vet inte hur mycket julbakande jag orkar med, eller har lust till, men lussekatter vill jag ha.
Jag plockade fram det jag skulle ha till degen och la det på bordet. Tog 2 hg smör och la det i en panna och satte det på spisen för smältning. Sedan mätte jag upp socker, salt o jäst i degbunken. Då fräste det till i smörpannan, jag vände mig om för att titta till den…
…pang så åkte äggen i golvet. Det enda positiva är väl att mattan klarade sig och att jag hade flera ägg hemma. Jag klantar mig ofta nu för tiden – kan det ha med åldern att göra?Nu står degen på jäsning i alla fall. Ninas lussekatter brukar bli goda!
När första ljuset brinner står julens dörr på glänt och alla människor glädjas att fira få advent.
Årets första advent, den här sista dagen i november, är en mulen och grå dag med 7 plusgrader och regnet hängande i luften, så nog slaskar Anders med besked i år. Med andra ord ser förutsättningarna för en kall och vit jul rätt bra ut, för det heter ju att ”Anders slaskar, julen braskar” och vice versa.
Igår var det också blidväder, men väldigt soligt och vackert och jag tog en vända ner på samhället till fots på förmiddagen. Först tittade jag in på Coop för ett snabbt kompletteringsköp och sedan fortsatte jag till Kustgrillen där jag beställde Pad Thai och medan Gurra fixade till den, gick jag in på kiosken och hämtade ut adventsglöggen.
Kustgrillen är duktiga på thaimat och det smakade väldigt bra och det var en rikligt tilltagen portion. Så här mycket mat fick jag över när jag ätit mig mätt! På kvällen inledde jag årets glöggande.
I väntan på fredagsregnet sysslade jag med lite av varje igår förmiddag. Jag litade inte på SMHI, så jag var ute och vattnade på krukor och lådor och sedan städade jag kylskåpet, där jag hittade fyra skrumpna äpplen. Dem kunde jag ju inte kasta, så jag gjorde en äppelpaj av dem. En vanlig smulpaj, som blev rätt bra. Jag skulle göra vaniljsås till den också, men mjölken jag hade i kylskåpet var inte användbar, så jag fick nöja mig med grädde tills vidare.
Men jag fick en god lunch, gravlax med hovmästarsås och kokt potatis och så äppelpaj med en skvätt grädde till efterrätt. Sen gick jag ut för att lyssna på Sommar i P1.
Foto: Mattias Ahlm
Aya Kanbar – Poetens kärleksförklaring till Örebro och platser som betytt mycket för henne.
Aya Kanbar berättade mycket om sin kärlek till Örebro och uppväxten där, men även om Stockholm. Och så om sin diktning och sina böcker och kärleken till tåg- och tunnelbaneresor. Jag hade dock lite svårt med koncentrationen, för det var inte speciellt intressant, men jag låg kvar i skuggan i solstolen och lyssnade färdigt i alla fall. Någon konkurrent till Mikael Wiehe´s eventuella förstaplacering är hon definitivt inte.
När Sommar i P1 var slut tog jag en promenad till Coop och köpte mjölk och så fuskade jag, en förpackning med färdig vaniljsås fick följa med hem. Väl hemma igen drack jag kaffe och sedan såg jag bland annat Hinsehäxan på SvtPlay. Jag minns ju mycket väl skandalen med Geijeraffären på 70-talet och Hinsehäxan påstår själv att hon varit hans älskarinna i 10 år. Hon är den kvinna som suttit längst tid i svenskt fängelse för diverse förseelser.
SMHI:s hot om regnigår påverkade inte oss i Klintehamn nämnvärt, men 23:45 i natt vaknade jag av en hemsk åskknall, men det blev bara en och inte mer och inget regn heller, så vi slapp lindrigt undan. Södra och norra delen av ön fick dock både åska och regn och strömavbrott i samband med åskan.
I dag är det betydligt svalare än de senaste dagarna, det upptäckte jag när jag var ute en vända med vattenkannan i morse och nu vid 10-tiden har vi bara 17º, men det känns ganska behagligt.
När jag var och handlade i tisdags köpte jag ett kålhuvud och en förpackning köttfärs och igår förmiddag gjorde jag kålpudding efter ett nytt recept. Jag har alltid brukat ha risgrynsgröt i färsen, men enligt det här receptet skulle man inte ha det. Blev det gott?
Nej! Jag blev sååå besviken!
Fast visst var den ätbar, men den med risgrynsgröt blir bra mycket saftigare och godare. Det här gör jag aldrig om!
Vi hade ett strålande vackert väder igår med behaglig temperatur runt 20º, så givetvis la jag mig i solstolen och lyssnade på onsdagens sommarvärd, Mikael Wiehe, när jag ätit en portion av den misslyckade puddingen och han var i alla fall ingen miss.
Foto: Lina Arvidsson
Mikael Wiehe – Artisten om att ha ägnat de senaste sextiofem åren av sitt liv åt att kombinera musik och politik.
Jag vet inte vad det berodde på, men hans mjuka, vackra och intensiva röst rörde mig till tårar flera gånger under programmet. Jag fick ta av mig glasögonen och ha en näsduk i beredskap när han berättade om vänskapen med Björn Afzelius och vid några andra tillfällen också. Och meddelandet att han fått alzheimers och tacket till lyssnare och publik fick också några tårar att trilla.
Jag lyssnade med förkortad musik, trots att jag visste att hans skulle spela enbart egen låtar, men musik låter inte vackert via mina hörapparater. Han skulle kunna få hur många 👍 som helst både för pratet och musiken 👍 och jag tror att jag utnämner honom till 2025 års bästa värd i Sommar i P1 👍 även om det ännu återstår fyra stycken, för jag tror inte att någon av dem platsar i toppen.
I dag är det torsdag och vädret är en kopia av gårdagens. Jag har inget speciellt inbokat i dag heller, men känner att jag borde ta en vända till kyrkogårdarna och kolla att inte vattnet i blomlådorna tagit slut, så att blommorna vissnat. Få se om jag kommer iväg…..
Livet efter 80 