Nyårsafton 2023

Ännu ett år har gått, ett år som bjudit på både sorger och glädjeämnen. Igår satte jag mig ner vid datorn och tog på mig terminalglasögonen och gick igenom andra halvåret av mitt bloggår, för min tillvaro ser inte exakt likadan ut som på bloggen, om nu någon trodde det. Man behöver en privat zon och det finns många tankar och funderingar, som jag behåller för mig själv.

Något som slog mig när jag granskade blogginläggen är, att det har varit väldigt många återblickar och minnen som jag relaterat till under 2023 . Visst hände det en hel del trevliga saker under året och då tänker jag på mötena med SPF, bussresan till Bohuslän och resan till Sicilien och alla trevliga träffar med barn och barnbarn, men annars känns det som om tillvaron har krympt på något sätt. Det blir fler och fler bilder från Odvalds och allt färre från andra platser runt om på ön. Fast det kan kanske beror på att jag inte känner mig helt bekväm med att ta fram mobilen och ta foton i en del sammanhang.

Jag har årskrönikor från 2005 och framåt, något som jag egentligen gör mest för mitt eget höga nöjes skull. Det är ju så behändigt att kunna gå in och på ett enkelt sätt kolla när, var och hur man har gjort det ena eller det andra. I morgon ”släpper jag” 2023 års upplaga. Jag måste ju få med nyårsaftonen också.

En riktigt fin nyårsafton och ett

Gott nytt år önskar jag alla som tittar in här!

Astäuens dag

I dag säger Allnakku att det är Astäuens dag:

Astäuen betyder grannen. Förklaringen till ordet kan vara den att man från början talat om personen i den ”andra stugan”.

Förr var de här dagarna mellan jul och nyår fyllda av trevliga grann- och släktkalas och inte bara hemma på Stenstugu, utan även här på Odvalds. Vi var ett antal grannar som träffades i mellandagarna och fick umgås och prova på varandras julkakor och julgodis. Så kom pandemin och därmed försvann den gemenskapen.

Igår fick jag i alla fall ett kärt besök, även om det inte var några astäuar, för vid tvåtiden kom Thomas och Krister och det var så trevligt att ha dem här och få höra lite om deras julfirande i Skåne och få berätta för dem om hur vi haft det.

Otis fick också följa med / Fotograf Thomas

Fem en fredag v52: Gott slut 2023

Jag missade Elisamatildas fredagsfrågor igår, men här kommer mina svar:

1.Vad var det bästa med det här året? Resan till Sicilien i augusti tillsammans med Eva o Claudio är verkligen något jag minns med glädje.

2.Vad ser du fram emot med ett nytt år? Att få träffa mitt första barnbarnsbarn.

3.Gjorde du vad du tänkt göra under året? Jag vet inte om jag hade någon speciell plan för 2023?

4.Vad har varit din största framgång i år? Några större framgångar har jag inte haft, utan året har rullat på i sakta mak.

5.Hur avslutar du året 2023? På Stenstugu tillsamman med Eva o Claudio och barnbarnen.


Trevlig lördag!

Helgmillum

Allnakku säger: Alla dagar mellan jul och nyår är helgmillum. Det är vardag, men man sätter inte igång med något större arbete, för det är snart helg igen.

I helgmillum kan man roa sig med lite av varje och igår eftermiddag höll jag på ett tag med årskrönikan över 2023, men tröttnade och när juli månad var genomgången, gjorde jag en annan slags årskrönika. Jag letade fram det första fotot jag tagit varje månad under 2023. Det är lite onödigt många blombilder kanske, men jag ville inte avvika från principen att det skulle vara just de första, så samtliga är tagna den första eller eventuellt andra dagen i respektive månad.

När jag avslutat daterandet la jag mig i soffan och tittade på Strul, filmen med Björns Skifs från 1988. Jag har aldrig sett den förut och jag kommer definitivt inte att se den igen. Hade jag inte haft det så varmt och gott under pläden, så att jag inte iddes ta mig ur soffan, hade jag nog valt att göra något annat.

I dag är det inte riktigt lika mörkt som igår och man kan ana att det finns både blå himmel och en sol ovan molnen. Jag har just klarat av badrumsbestyren och nu återstår det bara att föna håret. Krister o Thomas a kommer på visit i eftermiddag, så jag måste försöka snygga till mig litet.

Trevlig fredag!

Värnlösa barns dag och upplysta höns

28 december är det i dag och då fyllde svåger Harry år och som barn gillade han inte att vara född den dagen, som då hette Menlösa barns dag och det hade en negativ klang. Inte ville han vara ett menlöst barn! I Finland heter den 28 december fortfarande så, men här i Sverige bytte den namn till Värnlösa barns dag år 2000. Jag ska inte fördjupa mig mer i det, men för den som är intresserad finns det mer att läsa på Wikipedia.

Det var tur att jag tog mig en promenad igår, för i dag känns det inte lockande. Det är en väldigt mörk morgon och taklampan i köket, som jag släckte när jag gick därifrån efter morgonkaffet, fick jag tända igen.

Jag sov ganska länge i dag, för jag hade ett vakenpass någon gång vid tretiden och var uppe och tassade en stund. När jag passerade den nya nödlyktan, som jag fick i julklapp, dök helt plötsligt en tanka upp i huvudet och det var den som höll mig vaken ett bra tag:

-Jag undrar om det var en liknande lykta vi hade när vi gick och lyste upp hönsen, eller hade vi en ficklampa? (Nu menar jag givetvis inte en sån här nödlykta, för det fanns knappast på den tiden, utan jag tänker mest på det utseendemässiga.)

Var kom de tankarna ifrån? Igår gick jag visserligen förbi huset i Vallekvior, där vi bodde när jag var barn, men då hade jag inte en tanke på det. Nog är det underligt hur hjärnan håller på när man försöker sova.

I uthuset som skymtar mellan buskarna låg vårt hönshus

Av någon anledning hade mamma fått för sig att hönsen inte fick sitta på golvet på nätterna, så en stund efter att kvällsbelysningen i hönshuset släckts, fick man gå ut med en lykta/ficklampa och lysa så att de hönor som inte hunnit fatta att det var dags att sova, kunde se att flyga upp och de som tänkt sig tillbringa natten i ett rede jagades ut därifrån.

Det var ingen populär syssla, för man var lite mörkrädd och det kunde ju finnas råttor där i mörkret, men vi barn fick turas om att se till att hönsen kom på plats på vaglarna inför natten.

Det tog ett bra tag innan jag kunde släppa tankarna på det här och somna om, men sen sov jag gott fram till halvnio i alla fall.

Trevlig torsdag!

Tredjedag jul

Eftermiddagen igår tillbringade jag i soffan med en varm och skön pläd över mig, medan jag såg den långa varianten av Fanny och Alexander. Fem timmar Bergman! Det är nästan i mastigaste laget, men den är ju samtidigt så bra. Inspelningen är gjord 1982 och hela gräddan av svenska skådespelare är med och unga och vackra var de då för 40 år sedan. Jag tog en paus för att koka mig lite kaffe, annars såg jag hela dramat och det tror jag är första gången.

Min tv har larvat sig lite några dagar, för jag har inte kunnat komma in på SVTPlay utan krångel och det har inte gått att starta om program från början, om man velat se något som redan varit igång ett tag. Men det löste sig! Jag gjorde tv-boxen strömlös en stund och när den sedan uppdaterat programvaran igen funkade allt som det skulle. Det är ofta en bra idé att dra ur sladden ett tag när de här tekniska prylarna uppför sig illa.

I dag har vi fått se solen några timmar, men det har blåst och varit runt nollan bara, men jag kände att jag borde gå ut och försöka få lite frisk luft, så vid elvatiden gav jag mig iväg. Jag gjorde mig ett ärende till Konsum, för jag tänkte att det kunde vara en lagom lång promenad i snålblåsten. Jag hade motvind och fy så kallt det blåste, snor och tårar rann och det var allt annat än skönt.

Man skulle ju ha passat på att köpa hyacinter, för i dag kostade de bara 10:-/st och det var rabatt på alla julprylar, men jag nöjde mig med lite juice och tandkräm.

Jag hade medvind på hemvägen i alla fall, och så pass att jag nästan flög hem och när jag landade här på Odvalds igen var det dags för lunch och nu har jag plockat bort spåren efter den och kan sitta här vid datorn i lugn och ro. Det skulle inte skada att ta ett tag med årskrönikan igen!

Ha en fin onsdag och tredjedag jul!

God fortsättning!

Annandag jul är det i dag och nu har jag förstått att många anser att julen är slut och börjar plocka undan julpyntet och kastar ut granen, men det gör inte jag. Julen har just börjat och det är ju i mellandagarna den är som bäst.

I år var vi inte så många i familjen som kunde vara med och fira tillsammans, för två var sjuka och två firade jul på annat håll, men här kommer några bilder och en sammanfattning av vad som hänt medan jag haft jullov.

Julvädret

Julgranen

Och då menar jag julgranen på Stenstugu, för min lilla bordsgran är det inte mycket att orda om.

Julmaten

Julklapparna

Jag fick många fina julklappar och mina barn och barnbarn vet vad jag gillar så det blev mycket gott att äta och dricka, plus en del praktiska saker som jag önskat mig. Nya badrumshanddukar till exempel och andra toalettartiklar. En julbok hör julen till tycker jag och det fick jag en också, ”Jävla karlar” av André Walden, årets Augustiprisvinnare.

Och i hallen står den här nya Retro-lyktan och lyser. Ser man bara till att den är uppladdad behöver man inga stearinljus om strömmen går.

Jul-tv

Nu började det mörkna ute, julklapparna var slut och det var det dags för Kalles jul och medan vi tittade på det serverade Eva kaffe.

En hel del tv-tittande har det blivit förstås under de här dagarna. Jag har sett på Karl-Bertil i olika versioner, Svensson-Svensson, En underbar djävla jul och Tomten är far till alla barnen, för att inte tala om alla serier som kört julspecialare.

I dag ligger jag nog i soffan och tittar på Fanny och Alexander.

Julturen

Jag hade bra tur med årets trisskalender och fick först tre julkulor och sedan tre stjärnor och vann totalt 500:- på den. Sen fick jag ett par triss i julklapp och där vann jag 60:-.

♥♥ Varmt tack till Eva o Claudio och barnbarnen för att jag har fått fira jul tillsammans med er på Stenstugu och tack för alla fina julklappar jag fått ♥♥

Grattis Krister och God Jul!

I dag flaggar jag för mitt tredje decemberbarn Krister, som höll på att komma som en riktig julklapp. Barnmorskan trodde att vi skulle få en stjärngosse lagom till Lucia, men så blev det inte. Julen 1972 fick vi tillbringa på lasarettet i Visby, för på den tiden fick man ju stanna ett bra tag innan man fick åka hem. En hel vecka blev vi kvar och först på nyårsafton fick vi åka hem till Stenstugu där hans syskon otåligt väntade.

Krister på Sicilien lite drygt 6 år gammal

Vintersolståndet inföll i morse den 22 december klockan 04.27 och nu blir det inte mörkare, utan det vänder och vi går mot ljusare tider igen. Visst känns det hoppfullt att tänka på! Man lär väl inte märka det på ett tag förstås, men så småningom blir dagarna så sakteliga längre och längre. Den här fredagsmorgonen lyser en blek sol och vi har +2º. Igår blev det riktigt ruskigt på eftermiddagen med ett ordentligt regnväder och mer av den sortens väntas visst i dag och eventuellt snö också. Det kanske rent av blir en vit jul???

Julen närmar sig och på söndag har vi fjärde advent, svartsöndag och julafton, så man kan verkligen säga att det är ”mycke nu”. Från och med i dag tar jag som vanligt några dagars jullov från det här dagliga bloggande, precis som jag brukar göra den 22/12, och återkommer någon gång fram på Annandagen med en rapport över hur vi har haft det. Får jag någon tid över och datorabstinensen slår till har jag flera månader kvar innan årskrönikan över 2023 är färdig. Så det finns att göra!

Nu vill jag önska alla, både bekanta och obekanta, en riktigt God Jul och jag vill också tacka de som skickat julkort till mig. Jag är jätteglad över dem, men precis som föregående år fredar jag mitt dåliga samvete över att jag inte skickat några själv, genom att jag i stället sänder en slant till Operation Smile. Enda nackdelen med att göra så, är att man sedan blir bombarderad med uppmaningar om att sända ännu mera pengar till deras verksamhet. Men den reaktionen får man alltid så fort man lämnar något bidrag till välgörenhet.

önskar