Åh vilken bra sommarvärd!
Så vackert och känslosamt han pratade om döden, för det var den programmet handlade om. Han berättade om när han och familjen följde med den kol-sjuke pappan till en klinik i Schweiz för att avsluta hans liv och om Björns egen förestående död efter att han fått diagnosen ALS bara sju veckor efter att pappan dött.
Nej, jag grät inte, där jag låg i solstolen under parasollet, medan vita moln seglade förbi på den blå himlen, men det var inte långt ifrån, speciellt när hans egen röst bröts av rörelse när han berättade om föräldrarnas kärlek och deras tysta farväl till varandra där på ”dödskliniken” och när han förklarade kärleken till hustrun Elisabeth.
Sin sjukdom ALS beskrev han som en tjuv som stjäl den ena funktionen efter den andra från kroppen och gör den mer och mer obrukbar och med gråten i halsen lovade han kroppen att den ska få leva så länge det bara går. Han har inga funderingar på ett avslut liknande hans pappas.
Musiken var också bra och han avslutade med Laleh och hennes Tack Förlåt.
Ha en fin fortsättning på dagen!
Jag vet inte om det är värmen, som jag ju påstår mig uppskatta, som gör mig lite grinig, men igår fick jag en faktura från min fd arbetsgivare.
Det är Coop som lämnat över sin fakturering till Payex och jag betalar mina inköp på Konsum med Coop Matkonto Faktura. Fakturan, som den här gången alltså kom från Payex har aviseringsdatum 
Livet efter 80 