I morse vaknade jag inte förrän mobilen pep till och låg och funderade på om det var någon typ av oväder, för det lät som om det stormade och spöregnade, men jag insåg ju ganska kvickt att det var tinnitusen som lurade mig. När jag kom upp var det ett strålande solsken och alldeles kav lugnt för en gångs skull. Det var skönt att komma ut i köket och knäppa på radion och få lite annat att lyssna på.
När jag kom ut på uteplatsen insåg jag att det är hög tid för parasollet och gick och hämtade det i förrådet. Det är urblekt och ganska fult, men det fyller sin funktion i alla fall och sedan satt jag i skuggan av det och drack mitt morgonkaffe.
Lotta eller Sanna? Jag såg Lotta på Liseberg i måndags, i alla fall delar av det, för det fanns ett avsnitt som jag absolut inte orkade med, så då knäppte jag över till någon annan kanal. Det var ju annars rätt fyndigt med återanvändning av tidigare års publikbilder, men inte så fyndigt som Sanna och Allsångens erbjudande till tittarna att få vara med och sjunga via Duoappen.
Jag måste givetvis prova och det tog ett tag innan det fungerade. Först fick jag felmeddelande att det inte gick att ansluta till svt och efter ett otal försök fick jag ett meddelande att man väntade på moderator och så, bara någon minut innan Waterloo var slut, fungerade det. ”Nej men där är ju jag”, hojtade jag högt när jag fick se den lilla vithåriga tanten längst till vänster. I fortsättning får man se till att klä upp sig lite, sminka sig och ordna till frisyren innan man ger sig i kast med någon Allsång.
Min tv-premiär är avklarad!
Dagens ordspråk:
Vill du alltid ha sista ordet talar du snart med dig själv.
Trevlig onsdag!
Livet efter 80 