Jag gick ut på en promenad efter lunch, för även om det är blåsigt och mulet, så är det ganska behagligt om man bara kommer i väg. Jag tänkte gå och hälsa på en bekant, men hon var inte hemma, så jag fick vända hem igen.
När jag kom hem var det ett fasligt oväsen här utanför, för vaktmästaren höll på att såga ner schersminhäcken, eller rättare sagt ena halvan av den. Den är planterad i två rader, så man tar ner halva i taget, så har man alltid en ny och fin häck på gång när den högsta behöver ansas. Smart va!
Klockrankan blommar, men jag är tveksam till om jag ska ha just den växten mer. Den är ju fullkomligt oregerlig! Den har vräkt sig över planket in till grannen där den överfallit hennes lobelia, den har slingrat sig in bland höstanemonerna och den är till och med uppe i eukalyptusvidet. Jag satte fyra plantor längs planket och det blev förmodligen för många.
Sen hade jag två plantor kvar och dem satte jag i varsin stor kruka i kökshörnan på nedre planet av hörnhyllan och hade tänkt att de skulle kunna slingar sig lite snyggt där längs hyllans gallersidor.
Pyttsan! De växte upp längs tegelväggarna och sen blåste rankorna ner och låg på marken. Jag försökt leda in dem i gallret där jag tyckte att de skulle vara. Det såg grönt och snyggt ut ett tag, men sen det blev så mycket rankor, så det såg allmänt stökigt och ovårdat ut. Häromdagen klippte jag ner alltihop och tog bort krukorna.
Och givetvis klippte jag inte bara ner rankorna, för bland dem befann sig tydligen utomhusledningen till väderstationens känselkropp också, så nu kan jag inte se hur många grader det är ute. Jag trodde först att det var något fel på den och bytte batteri, men sen förstod jag och gick ut och kollade. Jo då, det var bara kvar en liten stump av ledningen.
Nej! Några klockrankor ska jag nog inte driva upp till nästa år.
Trevlig piglördag!
Livet efter 80 