Igår hade jag tänkt gå ut på en promenad när fredagens dammsugning var avklarad och samtidigt passa på att gå i skogen och plocka lite mossa, men det blev inte så mycket av promenaden, för när jag kom iväg duggregnade det, så det blev en snabbis till skogen bara, så nu har amaryllislöken fått ett mosstäcke.
Vi har ett uttryck på gutamål/gotländska som heter vintardalar och i Allnakku står det: Vintardalar är fördjupningar i marken som endast är vattenfyllda på vintern. Åke påstod att den riktiga vinterkylan inte kommer förrän ”vintardalar var fulle”. Nog är de vattenfyllda nu alltid, för det blänker av vatten lite varstans både i skogen, på åkrarna och i trädgårdarna.
När jag hade klarat av gårdagens lunch satte jag mig och läste ut Vilseledaren. Det var en riktig bladvändare, så jag kunde inte släppa den.
När jag läst färdigt satte jag på tv:n och såg ett avsnitt av En plats i solen, för det är ett program jag gillar. Oftast är de i Spanien och på spanska fastlandet har jag aldrig varit, bara på en massa öar, så där finns ingen igenkänningsfaktor, men igår besökte de Madeira och Funchal. Jag blev tvungen att leta i mina 10-årskalendrar och fotoalbum för att få reda på när vi var där.
Det var i februari 1989. Vi bodde på ett litet hotell mitt inne i stan och där blev vi bekanta med Hulda och Rune. Åke var ju så social och slog sig i slang med alla och med dem fick vi bra kontakt när vi satt i hotellbaren på kvällarna och när de var på Gotland, många år senare, var de och hälsade på oss. Den där veckan på Madeira glömmer jag inte. Vi åkte på bussturer och vi gick på levadavandringar och vi var i den vackra botaniska parken och beundrad allt vackert där.
På kvällen såg jag ”På spåret” och det är alltid lika trevligt. Det är ett av de gamla programmen som SVT kör med år efter år som jag ännu gillar.
I dag är det ganska ljust och i eftermiddag kanske vi ska få se solen, så då får jag väl göra ett nytt försök med den där promenaden.
Trevlig lördag!
Livet efter 80 