13 april, 2023 – Livet efter 80

Dagligt skrivförslag

Beskriv något du lärde dig på gymnasiet.

Jag är så gammal så jag har ju inte gått på gymnasiet, men jag gick på läroverket och tog realexamen och det motsvarar väl ungefär gymnasiet, det innebar i alla fall 9 års skolgång.

Ett nytt ämne för mig på läroverket var tyska. I folkskolan hade jag bara läst engelska. Det började vi med i klass 5 och då i form av brev- och radiokurs. Jag antar att det inte fanns några lärare i folkskolan som var utbildade i engelska. Först genom 1955 års undervisningsplan för folkskolan blev engelska obligatoriskt skolämne.

På läroverket hade vi hade en väldigt duktig lärare i tyska, som jag förgäves har försökt komma ihåg namnet på. Jag minns till och med var han bodde, men namnet? Jag förmodar att vi hade en grammatikbok, för den tyska grammatiken är knepig, men det jag minns väldigt tydligt är det häfte, där vi fick anteckna en massa grammatikregler. och långa ramsor med ord, i dag oklart varför. Efter drygt 65 år, under vilka jag i princip inte använt tyskan alls, förutom ett och annat ord, sitter en del av ramsorna fortfarande kvar.

De här substantiven i maskulinum fick vi anteckna i vårt grammatikhäfte : der Bär, der Bauer, der Christ, der Fürst, der Gesell, der Graf, der Held, der Herr, der Hirt, der Mensch, der Spatz, der Tor . Jag minns dem, men jag vet inte varför jag lärt mig dem. De styr väl någonting antar jag, eller ska böjas på något speciellt sätt. Men vad och hur?

Att de här prepositioner: An, auf, hinter, in, neben, über, unter, vor och zwischen, styr både ackusativ och dativ har jag i alla fall lyckats klura ut.

Ingen kunskap är tung att bära och den tyska som jag fick lära mig på läroverket kanske inte gjorde mig till tysktalande, men det har varit roligt både att förstå en del och även kunnat säga ett och annat ord de gånger jag varit i Tyskland. Och så var det ju den tjusige Rudi Brede ♥. När jag träffade honom var det bra att ha läst tyska! ♥

Men jag lärde mig mer än tyska på läroverket: På klassfesterna lärde jag mig att dansa och att pussa pojkar och så lärde jag mig röka. En olat, som jag sedan höll på med i nästan 20 år, innan jag la av med det.

…och nu återstår det bara att föna till håret, sen är jag redo för dagens begivenhet – SPF:s påsklunch på Suderbys. Det blir en bra avslutning på 2023 års påskvecka, men ännu är det en stund tills vi ska åka.

Det är en ganska grå torsdag, men molnen har börjat lätta lite i alla fall. Fast det blåser!! Igår gick jag iväg till Suderviljan igen, för i höstas kastade jag mina väggamplar, för de hade blivit så fula efter många års användning. Det hade jag ju glömt bort totalt och inte förrän jag stod där med mina penséer redo för plantering och inte kunde hitta dem, kom jag ihåg det. Men Suderviljan kan man lite på, där fanns det nya att köpa. Nu hoppas jag att de här små penséerna ska trivas och växa till sig.

Så mycket mera blev det inte gjort igår, förutom att jag tog vara på lite tvätt, för jag känner ännu av tisdagens övningar, så jag tar det lite lugnt. Eter lunchen satte jag mig ute och läste en stund, men det blev inte så länge, för det blev för kallt i vindbyarna. Jag fick flytta in.

Just nu läser jag Kate Quinn´s bok Roskoden, en mastodont på 630 sidor. Boken handlar om tre kvinnor, Osla, Mab och Beth, som kallas till den hemlighetsfulla egendomen Bletchley Park mitt ute på den engelska landsbygden. Året är 1940 och där tränas de, tillsammans med Storbritanniens främsta hjärnor, för att knäcka de tyska militära koderna. Boken är väl ingen större litterär upplevelse, men lättsam underhållning för stunden och det behöver man ibland. Men den gjorde mig lite fundersam?

Mycket kändes så bekant i början och ändå inte, men efterhand kom jag på att jag för många år sedan, närmare bestämt 2012, såg en engelsk tv-serie som hette Bletchley Circle och även om den inte handlade om samma tjejer och serien utspelade sig på 50-talet, har personerna i tv-serien samma bakgrund som Osla, Bab och Beth, de har varit kodknäckare på Bletchley Park.

Trevlig torsdag!