Det är en strålande vacker….

…tisdagsmorgon och nästan helt vindstilla, men bara 11º varmt. Jag har suttit ute i solskenet en bra stund och njutit av friden och den värmande solen och tänkt på min pappa, som har sin årsdag i dag. Han finns ju inte i livet längre, men i mitt minne lever han kvar.

Pappa gick bort alldeles för tidigt, bara 49 år gammal och jag har saknat honom väldigt mycket, speciellt när jag fick egna barn. Tänk vilken morfar han hade blivit!

Fast jag måste säga att det trots allt inte verkar vara någon större glädje med att bli så gammal att man inte kan klara sig själv, i alla fall inte på Gotland. I dag kan man läsa på helagotland.se om en man som haft sin vård med hjälp av Gotlands Hemtjänster och hittats undernärd (40 kg) med mögligt juiceglas på sängbordet, nedsölade sängkläder och bajs till och med i håret.

Jag har ju mina barn, som förhoppningsvis kommer att se till att jag inte lider någon nöd, men nog känns det annars som om ättestupan är ett bra alternativ den dag man inte kan klara sig själv.

Nu ska jag ta mig en Klinterunda, för vem vet hur länge det här finvädret varar och det gäller att försöka hålla sig i form!

Trevlig tisdag!