25 januari, 2020 – Livet efter 80

Natten till lördagen den 26 april 1986 inträffade en mycket allvarlig reaktorolycka i kärnkraftverket i Tjernobyl norr om Kiev i Ukraina, det var reaktor fyra i utkanten av staden Prypjat som förstördes genom en explosion och ett moln med radioaktiva partiklar spreds med vindarna över stora delar av Europa.

Invånarna i Prypjat tog med sig familjen och gick ut på en järnvägsbro för att se på det spektakulära ljusskenet från kraftverket. De visste ju inte bättre, utan de stod där och njöt av det vackra skådespelet. I dag kallas bron för dödens bro, för ingen som stod där den 26 april 1986 lever i dag.

Jag har pausat mitt Netflix-abonnemang och aktiverat HBO i stället och nu har jag sett de fem avsnitten av filmen Chernobyl. Det är en fantastisk bra och tänkvärd film och väldigt skrämmande.

1986 pluggade jag på Komvux och i maj var vi på skolresa i Stockholm och när vi åkte hem hörde vi turister som var väldigt fundersamma över hur det här radioaktiva nedfallet skulle drabba Sverige. Till exempel var man osäker på om man skulle våga dricka mjölken på Gotland. Nu blev vi inte så påverkade av nedfallet här på ön. Värst blev det för Gävletraktens del och det gjorde att det blev efterfrågan på hö från andra delar av Sverige och vi levererade genom Lantmännens försorg ett eller ett par lastbilslass hö från Stenstugu till de drabbade bönderna.

Hela den här tragiska händelsen som har kostat så många människor livet och fortfarande dödar, skulle förmodligen inte behövt hända om politikerna i Sovjet lyssnat på forskarna och tillsatt kompetent folk i stället för partikamrater. Michail Gorbatjov som vid tiden för Tjernobylkatastrofen var Generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistparti lär senare ha sagt att det var den händelsen som blev Sovjetunionens fall.

Se filmen! Om inte annat för att se Stellan Skarsgård i en praktroll som Boris Shcherbina, en höjdare inom partiet som ansvarade för regeringens utredning.

Efter en grå och trist fredag skiner solen i dag och det ser hoppfullt ut, för när Paul och Pål har namnsdag gäller det att det är sol så länge att man hinner sadla en häst och med den här morgonen är det inga som helst problem. Det är Bondepraktikan som påstår att om man hinner göra det, blir det ett fruktsamt år.

I Allnakku kan man läsa om den här sista lördagen i januari:

Just den här dagen kan man gärna träffas, ha trevligt och buldre, som betyder att man pratar högt och mycket. Om man kan göra det på gutamål är det bra, annars får man öva sig under Buldardagen. Buldar kan också betyda åskmuller och annat buller.

För den som vill buldre på gutamål ordnar Gutamålsgillet den här dagen träffar på ett tiotal platser här på ön, dit man kan få komma och träna. Man vill ju försöka hålla det här gamla språket vid liv, för att det är ett språk och inte en dialekt hävdar man med bestämdhet.

Igår fick jag ett sms om att mina sommardäck var färdiga, så då åkte jag och hämtade dem. Jag tyckte att det var bäst att passa på innan de hamnade i en ny hög.

Dagens ordspråk:
Varje gång man lyckas göra rätt, är man ett steg närmare att göra fel.

Det ordspråket fick jag från mekanikern på verkstaden och det sa han när jag kommenterade att han hittat rätt hjul i högen, för jag kände igen fälgarna. Mor stod det på dem!

Trevlig lördag!