Månad: november 2018

Fem en fredag v 47 – Tacksägelse

av Ingrid, publicerad i Bloggteman

Klockan blev halv-nio och jag satt där i godan ro med min kaffekopp och GA, när jag fick höra på gotlandsradion att en lada på Södra Kustvägen stod i brand. Jag hade mina misstankar om vilken det var, men kunde ju ändå inte veta säkert, så jag var snabbt iväg för att åka och hämta Fridolf. Det var inte det enklaste, för både vägarna var avstängda och jag fick vända och köra Värsendevägen för att komma till Sicklings.

Det var den lada jag misstänkt och den stod i ljusan låga och ett stort svart moln av brandrök steg upp mot himlen. Fridolf och jag fick ta en sväng ner förbi Flisen för att kunna gå hem till mig på Odvalds. I dag kommer kanske matte hem och då lär han bli väldigt lycklig, annars verkar han finna sig rätt bra nu. 

 Det var hur många brandbilar och poliser som helst och närmare än så här kom vi inte. Det var en avspärrning på 300 m runt ladan på grund av explosionsrisk och den avspärrningen ska vara kvar i 24 timmar, så vi lär få gå via Flisen i eftermiddag också, för att ta oss till Sicklings.

I dag är det dags för Fem en fredag och temat som elisamatilda valt den här veckan är Tacksägelse och  med anledning av morgonens händelse hoppar jag över frågorna och kör mitt eget race.

Jag är otroligt tacksam över att huset på Stenstugu fortfarande finns kvar och inte strök med i branden vi hade den 2 februari 2010. Hade vi inte varit hemma och haft fungerande brandvarnare så hade huset brunnit ner. Minnet av den kvällen  dyker upp varje gång det pratas om bränder.

Trevlig fredag! 

Uppdatering 12.30: Radio Gotland meddelar nu att väg 140 förbi branden är avstängd t o m 19.00 i kväll.

Efit 22 november 2008

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Just nu sitter jag här vid datorn med Fridolf liggande tätt intill mina fötter. Han ser ut att sova rätt gott efter promenaden från Sicklings och hit. Vädret är som det är; novembergrått och en fyra-fem grader varmt och stilla. Faktiskt ganska behagligt.

På P4 Gotland pratar man just nu om att samla in julklappar till behövande. I år är Årets Julklapp ett Återvunnet plagg, så julklapparna kanske inte behöver bli så dyra. Då borde flera kunna få ett paket till julen. Här på Gotland kommer bland annat Visby Centrum att bidra med butiker där man kan lämna in julklappar och insamlingsbössor.

Jag var med i Efit (Ett foto i timmen) i 8 år, sedan slutade jag. När de flesta dagarna är vardagar kändes det till slut som om alla foton var tagna. Hur intressant är t ex en bild på dammsugaren eller en titt in i kylskåpet? När jag kollade upp gamla inlägg per den 22 november fick jag se att år 2008 var det en Efit-dag och varför inte – här kommer min dag som den såg ut för tio år sedan

7.50 Morgonkaffe och tidningsläsning
8.15 Fåglarna har fått nya talgbollar
9.50 åkte vi på Klinte och då körde vi upp till kyrkan för att kolla om  Handsken ännu fanns kvar. Den har suttit där i flera år och jag tittar efter då och då om den ännu finns kvar.
11.10 Kornsnön ligger ännu kvar på min vinterplatering
12.00 Det blir parisersmörgåsar till lunch
13.10 Solen skiner, fram med dammsugaren
14.15 Åke sätter på vinterdäcken
15.30 I kväll ska vi ha gäster och jag tänker bjuda på en Jansson. Nu är löken brynt
16.20 Skär potatis
17.00 Jansson i ugnen
18.10 I kväll blir det årets glöggpremiär
Gästpaus
23.30 Nu har våra gäster gått och nu ska disken tas vara på

Fridolf är tyst och snäll och ser verkligen ut att kunna koppla av nu. Inte ett ljud har han sagt sedan vi kom hit.

Trevlig torsdag!

Voff, voff….

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade
Jag sov väldigt gott i natt och vaknade strax före mobilen larmade, kanske tack vare att jag gick till sängs lite ovanligt tidigt igår kväll. Jag satt och såg en film på Netflix, The Princess Swich, en ganska larvig romantisk bagatell  och när den var slut var det för sent att börja om på något annat.

Nu är han här igen och det  går faktiskt bättre i dag. Jag körde till Sicklings i morse och sedan tog vi en promenad hit till Odvalds.

Det är klart att jag skulle kunna vara kvar på Sicklings, men tänkte att han väl skulle kunna vänja sig vid att vara här hos mig. Att han skäller när grannen stänger sin ytterdörr är helt förståeligt, han måste ju vakta, men alla andra småljud måste han lära sig att acceptera.

I dag har jag varit lite tuffare och sagt till Fridolf att vara tyst, i stället för att låta honom hoppa upp i mitt knä och ömka honom. Det kanske bara får honom att tro att det verkligen är farligt.

Nu har jag ätit lunch och lite senare i eftermiddag ska vi promenera tillbaka till Sicklings. Det är ganska behagligt ute; visserligen mulet och grått, men  runt +5º och nästan ingen blåst.

Ha en fin fortsättning på onsdagen!

Hundvakt för Fridolf

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

I dag är jag hundvakt för Fridolf, eftersom matte Carina är på lasarettet. Vi har tur med vädret, för även om det bara är några grader varmt så är det varit vindstilla och solen har tittat fram då och då.  Husse o matte åkte hemifrån väldigt tidigt i morse, så redan vi halvnio-tiden var jag på plats och tog med Fridolf ut på en promenad ner i Masshagen.

Och hur länge ska jag stå här och vänta. Är du inte färdig snart?
Ännu finns det nypon att plocka
Där la jag mig platt på rygg 😱

Jag åkte hem och åt en tidig lunch och eftersom det är tisdag skulle jag egentligen jobba på Kupan på eftermiddagen, men hade ordnat en ersättare, som dock inte kunde komma så tidigt, så jag åkte dit som vanligt till halv-ett. När Eva, som skulle ta mitt pass,  anlänt körde jag till Sicklings och hämtade Fridolf och tog med honom hem till mig.

Rosorna på Sicklings blommar ännu jättefint

Fridolf gillar inte att vara här! Han hör en massa konstiga ljud från huset och utanför på gatan kör det bilar och folk, hundar och katter passerar precis utanför dörren. Det är han inte van vid! Förra  söndagen, när han var här tillsammans med matte och husse, gick det ganska bra och han kunde koppla av till slut efter några skällanfall.

I dag gick det sämre! Han är nog inte säker på att ”farmor” kan beskydda honom. Han gick ut i hallen och stod där och lyssnade och skällde till så fort han hörde någonting och  sedan kom han rusande in och hoppade upp i mitt knä och satt där och gruffade.

Då jag förslog en promenad till, blev han dock väldigt glad och efter den promenaden körde jag tillbaka honom till Sicklings och där satt vi och såg tv tillsammans en stund. För Fridolfs del blev det inte så lång stund, för han måste ju ut i hallen och ligga nära ytterdörren och vänta och längta efter matte och husse. Det är nästan så jag blir sur på honom, för enda gången han bryr sig om mig, är när han försöker fjäska till sig en godis.

Han är en riktig mes!

Jag missade ju….

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

…att det är den Tobaksfria veckan startar i dag. Sedan i mitten av 70-talet har vecka 47 varit den Tobaksfria veckan. Den är en del av det nationella arbetet Tobacco Endgame – ett rökfritt Sverige 2025 och ett tema i år är en tobaksfri skoltid.

Nog vore det önskvärt, men jag tror att det är en utopi, för när man ser sig omkring röks det lite varstans och i alla åldersgrupper och även om man jobbar just för en tobaksfri skoltid, så är det många unga som röker. Jag har väldigt svårt att tro att vi om 7 år har ett rökfritt Sverige.
 
Jag ska inte förhäva mig, för jag började röka när jag var 13 år. Jag gick på läroverket och var inackorderad i Visby och på vägen till skolan låg det en kiosk där man kunde få köpa cigaretter per st och få dem i en liten påse. Där hamnade en del av mina veckopengar. När jag sedan var 15 fick jag röka hemma, med viss tvekan visserligen, men det viktigaste var att man inte fick stå ute på gatan och röka. Det skulle liksom ske i smyg inomhus, så lite fel var det tydligen i alla fall.

När våra äldsta barn var små rökte vi, både Åke och jag och de flesta i vårt umgänge också. Begreppet passiv rökning fanns inte då, men det var precis det vi utsatte våra barn för. På den tiden var det de som inte tyckte om rökning, som fick dra sig undan. Hemmen pryddes med fiffiga cigarettändare och vackra askkoppar och man hade fina askar på soffbordet där man förvarade cigaretterna. Jag fick ett silveretui av Åke i present där jag kunde ha mina cigaretter.

I mitten på 60-talet, började man bli mer medveten och nu var det rökarna som fick gå ut och det var inte ok att röka överallt. När jag blev gravid med Eva och Bo och under tiden jag ammade dem rökte jag inte, så mycket vett hade jag i alla fall, men så fort den perioden var över började jag igen. Annat var det när jag blev gravid med Krister 1972, då slutade jag röka för gott och har inte tagit ett enda bloss sedan dess  och Åke slutade ett år senare.

Nog är det konstigt att vi är så självdestruktiva att många av oss förgiftar våra kroppar med en massa knark, sprit och tobak. För att inte tala om matmissbruk som gör att vi äter ihjäl oss. Lever vi så miserabla liv att vi ständigt måste få någon typ av tröst?

Förresten läste jag någonstans, att om kaffet vore en nyhet i Sverige i dag, skulle det säkert förbjudas. Tänk så uppiggad man blir av koffeinet! Hur skulle det gå då? Sverige utan fikapauser – Det är väl ändå ganska otänkbart!

Trevlig kväll!

Nu är jag besprutad

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

I dag har det faktiskt snöat på Gotland, inte här på Odvalds, men gotlandsradion rapporterade att det snöade längre in på ön och att det var risk för halka på vägarna. Det bistrar till sig! Här har det varit soliga stunder omväxlande med regnskurar, men efter lunch såg det rätt skapligt ut så då gick jag ut på en promenad.

Jag hade bestämt mig för att jag skulle gå och ta influensasprutan i dag och det startade klockan ett, så jag gick vid ett-tiden och räknade med att vara på vårdcentalen ungefär klockan två.

Jag tog stigen genom skogen och när jag kom ner till Norra Kustvägen spanade jag efter öringar, men som vanligt fick jag inte se några.

På tillbakavägen gick jag förbi Suderviljan och där i ån stod en laxfälla,  men inte heller där fanns det någon fisk. Jag gick in till växthuset, för jag ville ha en liten julstjärna, som jag ska ha i en plantering där en annan växt har gett upp, man det fanns inga små ännu.

Kvart i två checkade jag in på en fullpackad vårdcentral och där blev jag sedan stående i kö, lutad mot en vägg, i 70 drygt minuter innan det var min tur. Det var drygt, men de sista 10 minuterna lyckades jag erövra en stol, för då började det tunna ut med folk. Många som kom efter mig fick vända och kom inte in över huvud taget. Det är skönt att det är avklarat nu i alla fall. Nu har jag gjort vad jag kan för att slippa få influensa.

Sköterskan, som gav mig sprutan, brukade köpa hö av oss och hon kom minsann ihåg det. Hon sa att Åke brukade ha väldigt fint hö. ♥

Trevlig fortsättning på dagen!