Hoppa på tåget – Black & White

I dag ger lokförare Åke oss i uppgift att tolka Black & White. Jag vet ju inte riktigt hur han tänkt sig, men i stället för att konvertera färgfoton till svartvita letar jag upp några original.

Mamma Runa lämnade efter sig ett fotoalbum med svartvita foton, men också en ask med ateljéfoton som hennes föräldrar låtit ta. Vilka personerna är, kan knappast intressera någon, men jag bifogar mammas anteckningar. Annars låter jag bilderna tala för sig själva. Titta bara på de vackra klänningarna.

Dags för SPF-möte

Det var kallt i morse och vi har haft -6º som kallast och ännu håller termometern sig på nollsidan. Det är tur att jag har garage, så att jag slipper skrapa is, för i eftermiddag ska jag ut och köra igen.

Då är det dags för ännu ett månadsmöte med SPF Klinteorten och som tur är ska vi inte så långt bort, utan mötet är i Klinte församlingshem. Det är ju Lucia i morgon och ett besök av ett luciatåg är utlovat i eftermiddag, plus ett besök av vår distriktsordförande Britt Ohlsson. Styrelsen har problem!

Solen visar sig i dag också, men nu går den så lågt så den försvinner ner bakom taken ganska kvickt.

Bakningen igår gick bra och nu tror jag att det får vara nog för den här gången. Jag hade planer på att gå ut på en promenad när jag var färdig, men jag gjorde en dubbel sats, så det tog ett tag och innan jag var klar hade solen försvunnit. Dessutom slog latmasken till, så jag hamnade framför tv:n i stället.

Jag började se en serie på Netflix, som man gjort reklam för i GA,  Hundra år av ensamhet, en serie på 16 avsnitt, som lär ska ha varit mastodontdyr. Sex år tog det att spela in den. Serien är baserade på Nobelpristagaren Gabriel Garcia Marques bok med samma namn. Jag har inte läst boken och såg bara en liten stund, för jag begrep mig inte på serien riktigt. Jag kanske behöver läsa boken först?

Nu är det hög tid att gå och snygga till sig inför eftermiddagens begivenheter. Inte för att det hjälper så mycket, men man får försöka i alla fall.

Trevlig torsdag!

Ståppvästens dag

Det är slätmulet den här torsdagen också och det duggregnar lite då och då. Jag har satt igång tvättmaskinen och nu ska jag ta en vända med vattenkannan. Jag kollade vad Allnakku har att säga om den här dagen och den tycker att den 7 november ska kallas för Ståppvästens dag.

Ståppväst är en storväst av dubbelt tyg, vadderad som ett täcke. Den är ett bra plagg som förebygger ryggvärk efter tungt kroppsarbete genom att hålla ryggen varm i vinterns iskalla blåst.

Jag kan inte minnas att Åke hade någon stoppväst, men jag har faktiskt en och den behövs, inte utomhus, för ytterkläder har jag tjocka och varma, men vintertid är den god att ta på sig när jag sitter och häckar framför tv:n.

Min stoppväst är av ett mera modernt slag. Ser du sladden? Till den kopplas ett batteri som värmer upp ledningar i västen och sedan blir jag så varm och god om ryggen. Batteriet bär man i fickan.

I höst har jag ännu inte haft någon anledning att använda den, men förra vintern använde jag den flitigt. Jag är frusen av mig och här är det i kyligaste laget när man inte rör på sig. Utomhus har jag aldrig använt den.

Trevlig torsdag!

Minnen, låt oss ägna oss åt minnen ♪♪♪

Det var blåsigt igår, men ganska soligt och varmt i alla fall, så jag gick ut på en Klinterunda efter lunch för att få lite motion.

Under eftermiddagen/kvällen kunde jag inte låta bli att titta på gårdagens video från Klinte marknad 1974 flera gånger, för att försöka känna igen en del personer, som jag inte kunnat påminna mig namnet på. Jag såg på tv under tiden, men rätt vad det var kom jag att tänka på något bekant ansikte och så blev tvungen att ta en titt igen.

Det gick väl så där, men namnen på några till, förutom farbror Knut, dok upp bland hjärnvindlingarna i alla fall. Jag hade nästan lite svårt att somna igår kväll när jag låg och tänkte på dem: Harald Johansson, Harry Stenberg, Fred Pettersson, Ally Ljungqvist, Allan Eskedahl och just nu, när jag sitter här vid datorn, dök ett namn till upp, Tyra Andersson….

I dag har det varit en ganska mulen morgon, men nu börjar solen skina och det är nästan vindstilla och 16º, så jag ska nog ta mig en promenad på förmiddagen.

Byggkranen från äldreboendet sticker högt upp över hustaken i dag och i regnmätaren skvalpar nattens 5 mm
Dagens bild av Picotee Pink, som tycker att det ännu går jättebra att blomma

Trevlig torsdag!

En söndag i sakta mak / Glad måndag!

Den molniga söndagsmorgonen gick fram på förmiddagen över i en ganska behaglig dag med sol och lite lätta skyar bara. Jag gick här och plockade lite både ute och inne på förmiddagen, ringde några samtal och löste lite korsord.

Till lunch gjorde jag stekt lax och spenatstuvning och sen tog jag mig lite hallonsylt med grädde till efterrätt. När jag plockat undan började jag lyssna på fortsättningen av ”Andra sidan månen”. Solen sken, så jag bytte om till shorts och gick ut för att känna efter om det möjligen gick att ligga i solstolen och lyssna.

När jag kom ut satt den vita katten och tittade koncentrerat på platsen för igelkottmatningen och den satt kvar länge, gick sin väg en stund och kom tillbaka igen och satt och glodde, helt oberörd av det jag höll på med, men till slut gav den upp hoppet och försvann. Visste jag inte att den är välgödd och har det bra, kunde jag ha gett den något gott (jag har ju dessutom en burk kattmat i kylskåpet), men man vill inte börja mata andras katter. Det gäller att vara rädd om grannsämjan!

Jag hade det riktigt skönt i solstolen och jag låg till att börja med delvis i skuggan, med bara benen ute i solen, för jag vill inte ha så mycket sol i ansiktet. Fast när det blev för kallt, flyttade jag ut i solskenet i alla fall. Jag hade tänkt ligga kvar tills boken var slut, men ångrade mig när det var drygt en och en halv timme kvar.

Jag hade tänkt ta mig en promenad på eftermiddagen, men latmasken slog till och jag delade resten av  eftermiddagen och kvällen mellan korsordslösning vid köksbordet och tv-tittande.

Så är det måndag igen! Dagarna och veckorna går verkligen fort och i dag är det ännu en solig och fin morgon, men det var lite kyligt i natt. Jag vaknade till någon gång av att jag frös och drog sängöverkastet över mig, men det kanske bara var något tillfälligt, för enligt SMHI ska det bli en period med värme igen.

På måndagarna tycker bloggvännen Carita att vi ska muntra upp oss med någon trevlig bild och här kommer mitt bidrag den här första måndagen i september.

Man får glädja sig åt växtligheten så länge det finns något kvar av den.

Medan jag har skrivit de här raderna har det hunnit mulna till.

Vi får väl se vad det blir av den här dagen.

Glad måndag!

Friska vindar / Lars Förberg 👍

Attans vad det blåste igår. Det var riktigt hårda vindbyar, men jag trotsade och gick ut på en promenad på förmiddagen i alla fall, men bara Konsum tur och retur. Jag hade ingen lust att laga mat, så jag köpte mig ett grillat kycklinglår och potatissallad och så marscherade jag hem igen.

Så här såg det ut när jag kom hem. Trots välvattnad kruka hade blåsten vält pelargonen. Nu får den stå inne i hörnet ett tag och återhämta sig efter chocken att bli omkullvräkt.

Maten smakade bra och när klockan blev ett gick jag ut och la mig i solstolen i skuggan på uteplatsen. Där blåste det i alla all inte så mycket, så jag hade det ganska behagligt. Jag ligger så bekvämt i den där solstolen.

Foto: Mattias Ahlm

Lars Förberg – Finansmannen om att förändra bolag och bli mer sig själv.

Han var trevlig att höra på och hade en vacker och lugn röst. Något som DN:s Jonas Fröberg kallar lätt anglifierad överklasssvenska. Så var det kanske, men jag gillade hans stämma i alla fall. Han talade om sin uppväxt och givetvis om sitt företagande, men det som grep mig mest, var när han berättade då han, efter 30 års äktenskap och med två barn, upptäckte att han var homosexuell. Han träffar en manlig skräddare i Milano och sen blev hans liv aldrig detsamma. Beskrivningen av den händelsen var rent magisk 👍 och dessutom läste han upp hustruns avskedsbrev (med hennes tillåtelse). Musiken då? Det fanns en och annan pärla!

När programmet var slut gick jag ut och hämtade gräsklipparen. Inte för att det var så mycket att klippa efter, men det behövde jämnas av lite.

Jag hade tanke på fackelblomstren och höstanemonerna igår. De är så höga och rangliga, men vindbyarna var inte så svåra på baksidan. De klarade sig bra!

I dag är det varmt och ganska soligt. Jag har som vanligt på morgnarna, gått runt med vattenkannan både ute och inne och nu ska jag gå ut och städa upp i förrådet. Jag påstår mig vara ganska ordentlig, men tittar någon in där får de nog en helt annan uppfattning.

Trevlig tisdag!

Fem en fredag v25: Midsommar och Midsommarminnen

Midsommarafton har vi i dag och det är ett helt ok midsommarväder än så länge. Aldrig är väl vädret så viktigt som på midsomrarna.

I dag vill elisamatilda veta lite om hur vi firar midsommar.

1.Hur spenderar du midsommar i år? En lunch med lilla Alba och hennes familj i dag, ett besök av Krister o Thomas i morgon och en söndag med Lasse Åberg som sommarpratare i Sommar i P1.

2.Vad gör du helst på midsommarafton? Sitter ute och njuter av sommaren tillsammans med familjen.

3.Har du någon midsommartradition? Traditionerna har varierat under livet*, men nu är det umgänge med familjen som är det viktigaste.

4.Kommer du dansa runt en midsommarstång? Nej, jag tror inte det.

5.Befinner du dig mitt i sommaren eller har den bara börjat? Den har precis börjat och ska hålla på länge, länge….

*Minnena kommer över mig av fråga nr 3.

När jag var barn firade vi många år i rad midsommarna på Lilla Karlsö, tillsamman med kusin Göran och hans föräldrar. Det var ett jobbigt firande för de äldre kan jag tänka mig, för där fanns ingenting, utom en bod att bo i, så allt som behövdes för ett par dagar måste tas med. Det var riktigt äventyrligt. Det tyckte vi barn i alla fall. Några år senare var vi på Stora Karlsö flera midsomrar, men då var det bara vår familj och då hade vi helpension och gick ner till restaurangen och åt alla mål, så då fick mamma också lite ledigt.

Jag blev tonåring och då var det under många midsomrar Västergarn och midsommardansen där som gällde och helst skulle man tälta också. Senare blev det populärare att åka till Tofta och ännu några år senare Ljugarn. Jag provade alla tre ställena.

Jag gifte mig och fick barn och då måste man ju skapa nya midsommartraditioner. På den tiden var det ofta hökörning hela midsommarhelgen, men på midsommarafton brukade jag ta barnen och åka till Gustafs i Fröjel, där det var midsommarfirande med musik och ringdans. Små grodorna, små grodorna….

Barnen växte upp och gav sig iväg på egna midsommaräventyr och vi föräldrar satt hemma och oroade oss för vad de höll på med. Vi mindes ju mer än väl hur det kunde gå till. 🤔

Ha en fin midsommarafton!