När jag var på biblioteket senast hade jag fått ett uppdrag av min granne Rut. Det var en bok hon ville att jag skulle låna till henne, men just den hon ville ha fanns inte inne, så bibiliotekarien förslog en annan, Märta av Kerstin Kalström. Igår kom Rut tillbaka med boken och sa att den var så bra. ”Jag började och sen kunde jag inte sluta”, sa hon. ”Läs den!”
När jag morgonpysslat färdigt satte jag och läste och boken är verkligen fängslande och det gick för mig. som för Rut, jag kunde inte sluta läsa.
Författaren Kerstin Kalström är fåröbo och i boken skildrar hon sin svärmor Märta och hennes liv i början av 1900-talet och fram till hennes död 1970.
Märta kom från fattiga förhållanden och blev bortlämnad redan som 9-åring för att arbeta på gården Kalbjärge på Fårö. Ett liv fyllt av arbete med mjölkning av kor, slit på åkrarna och i skogen.
När Märta träffade Adolf från granngården gifte de sig och fick tolv barn och hon slet dygnet runt för att få allt att gå ihop.
Det blev dags för lunch och då blev jag tvungen att ta en paus, men sedan fortsatte jag att läsa tills boken var utläst. Då var det dags för eftermiddagskaffe och novembermörkret började lägga sig. Jag tände några värmeljus och satte på tv:n. Den turkiska serien The Taylor har kommit med en ny säsong och jag hade några avsnitt kvar att se. Tala om kontraster!
Så slösade jag bort den tisdagen, men i dag ska jag försöka skärpa mig. Det är faktiskt solsken just nu, så en vända ut i täppan för att rensa bort de sista kärleksörten passar alldeles utmärkt. En sista gräsklippning skulle inte heller skada.
Trevlig onsdag!
Livet efter 80 