Jag tog mig….

…. en ordentlig skogspromenad igår efter lunchen. Det var mulet hela dagen, men varmt och skönt ändå. Precis när jag kom ut tyckte jag först att det var kyligt med bara en kortärmad tröja, men innan jag var hemma igen var jag riktigt svettig. Det var ju nästan vindstilla i skogen.

Det gick rätt lätt att gå igår och domningarna i fötter och ben försvann kvickt. Det kanske var för att jag gick på det mjuka, sviktande barkunderlaget. Det är nog skonande för rygg och leder. I morgon har jag en tid på vårdcentralen. Få se om läkaren där har något förslag på vad den där domningskänslan och surrandet i benen kan beror på.

Man brukar nästan alltid se andra motionärer i skogen, men igår verkade jag vara helt ensam om att ha kommit på den ljusa idén. Först när jag gått Barkan och kommit upp på Vallekvior igen mötte jag en man med en liten hund, annars var det helt öde.

Snart hemma igen. I huset till höger bodde vår lekkamrat Jeppe.

Väl hemma kunde jag konstatera att jag gått nästan 4 km, så sen kunde jag med gott samvete sätta mig ner och läsa om släkten på Neshov. Jag blev lite sömnig efter ett tag och funderade nästan på att ta mig en lur, men lyckades skärpa till mig och fortsätta läsa tills det var dags för eftermiddagskaffe. Boken är verkligen bra!

På kvällen såg jag de sista avsnitten av miniserien Echoes på Netflix. Det känns som om det blir en uppföljning, för den slutade med en riktig cliffhanger.

I dag har det varit en solig och fin morgon, men nu drar molnen in igen och vi har 19º. Det är dags att ta en vända med vattenkannan…….

Trevlig torsdag!