Gammal, äldre, äldst

av Ingrid, publicerad i Tänkt

Det är varmt i dag också, men lite mulet då och då. Jag har varit ute och rensat pelargoniorna från vissnade blomklasar och jag fick ett helt spann fullt, men nu ser de mycket snyggare ut.

Jag har väl någon gång haft synpunkt på att vi är så åldersfixerade och speciellt pressen måste ju klämma till med åldern i alla sammanhang. Härom dagen läste jag en artikel om någon kändis, som blivit tvungen att göra sig av med sina katter och till och med deras ålder fanns angiven.

Förr var jag med i bloggutmaningen Tjejsnack och 20 augusti 2007 handlade det om ålder. Här följer rakt av vad jag skrev då:

Krister, jag och Görans dotter Karin (Kia) Fotografen var Göran

1. Spelar åldern någon roll? När, varför?
Åldern spelar i vissa åldrar en väldigt stor roll. Som barn och tonåring räknade man ju inte bara år, utan månader. 12½ eller 13 år det var skillnad som mellan natt och dag. Man väntade på att fylla 10 år, att bli tonåring, att bli 15 och få köra moped, att bli 18 så att man skulle kunna få gifta sig utan att ”gå till kungs” och att bli 21 och myndig.

2. Har du önskat att du var yngre/äldre än du är någon gång? När, varför?
Egentligen inte, i så fall finns nog svaret i första frågan.

3. Har du ljugit om din ålder någon gång, varför, i vilket sammanhang?
Jag tror inte att jag har ljugit om min ålder någon gång.

4. Hur gammal vill du bli om du fick leva ett friskt liv? Motivera!
Så länge man får var frisk spelar det ingen större roll hur gammal man är.

5. Vilken ålder i ditt liv så här långt, har varit den bästa? Motivera!
Åren när man var runt 40 var nog den bästa tiden. Man kände sig säker i sin roll, var mitt i livet och som kvinna var man fortfarande ”synlig” och framtiden hade ännu en hel del att erbjuda. Det var en jobbig tid, med barn och studier och arbete hemma med djur och lantbruk men det finns ett citat som säger att ”När livet är som bäst är det arbete och möda”.

/Tjejsnack

I dag då, när jag närmar mig 80 med stormsteg, alltså dubbelt upp? Så länge man får vara frisk och någorlunda klar i huvudet är det väl egentligen inget fel på den åldern heller och man får ta en dag i taget, speciellt nu med pesten lurande runt hörnet.

Dagens ordspråk:
En god sak kan man inte göra för ofta

Trevlig torsdag!

19 reaktioner till “Gammal, äldre, äldst”

  1. Ålder är bara en siffra säger en del, men visst är det skillnad på vilken ålder man befinner sig i.
    Så länge man får vara något så när frisk och klar i skallen, så vill jag gärna vara med länge än.
    Kram/Kicki

    1. Jag håller helt med dig. jag vill också vara med ett tag till, under förutsättning att jag får vara frisk i kroppen och knoppen. Kram

  2. Känner igen mig i att som barn vänta på att bli äldre. Undrar om det ändrats idag? Barn i min närhet slår vakt om att vara barn. Har inte bråttom att bli tonåring.

    1. Jag vet faktiskt inte hur barn i dag resonerar. Min barnbarn är i 30-årsåldern och jag har inga andra i närheten.

  3. Håller helt med om att åldern inte spelar så stor roll så länge man är frisk. Lite skönt kan det också kännas, att man med ålderns rätt lugnt kan sitta och låta andra springa vid middagar och sådant!
    Det går så länge det går…
    Kram, Monica

  4. Så länge man får vara frisk så tycker jag inte åldern spelar så stor roll. Sedan har väl tyvärr småkrämpor en tendens till att komma krypandes i takt med stigande ålder…

    Kram och god torsdagskväll!

  5. Jag tror att jag skulle ha svarat så gott som likadant på dessa frågor. Vad jag log mest igenkännande åt var det där om 40-årsåldern. Visst var det det bästa årtiondet! Man var förfarande ung och barnen började klara sig lite själva och man var ifrån ungdomens osäkerhet. Och som alla tycker, får man vara frisk spelar åldern ingen roll.

  6. Håller med om att 40 var en bra ålder. Samtidigt var den känslig. Jag hamnade mitt i en skilsmässa, men själv var jag ju attraktiv och aktiva barn å sånt.
    Jag vill inte bli gammal och dement, där går väl gränsen.
    Inte vill jag bli ett långvårdsfall heller. Småkrämpor går an.
    Kram!

  7. Det är knepigt med ålder, på många sätt kanske, men jag håller med dig om att det var bra runt 40. Min yngste föddes när jag just fyllt 40, så det var på sätt och vis en ny början. Det var fint!

    1. Jag fick ju barn så tidigt, jag var bara 21 när jag fick Eva och sen kom Bo två år senare, men sen blev det en paus på nio år. Jag var 32 när Krister föddes.

  8. Så sant … så länge man är hyfsat frisk, så tänker man nog inte så mycket på åldern, men jag minns fortfarande hur jag väntade på att bli tonåring 🙂
    Just där runt 40 minns jag också som en väldigt bra period på alla sätt 🙂
    Kram

  9. Ålder spelar roll i vissa samband som du beskriver.
    Om jag ljugit om min ålder? Ja, annars hade jag aldrig kommit in på de klubbar och diskotek som jag vid 16 år tyckte att jag skulle besöka eftersom jag var så himla vuxen och klok. Ungdomlig dumhet, kallar jag det nu.
    40 en bra ålder, då bord det dubbla vara dubbelt så bra.
    Trots allt så tror jag att det är viktigare hur man känner sig än vad som står på födelsebeviset.
    Trevlig helg!

Kommentarer är stängda.