Fast solstolsslappandet avbröts av moln och jag gick in, men molnen skingrades och solen tittade fram på nytt, så då gick jag ut igen och fortsatte att lyssna på Ingrid (trevligt förnamn!) som hamnade i Sydafrika genom att hon vid ett studieår i USA träffade en vit sydafrikan, tycke uppstod och efter några år gifte de sig och flyttade till Kapstaden.
Vilket liv hon har haft! Hon har varit läkare åt Desmond Tutu och Nelson Mandela och det är nog inte många som kan skryta med det, men det viktigaste hon har uträttat, är att under 40 år ha arbetat med utsatta kvinnor och barn i Sydafrikas allra fattigaste områden och hon har kallats ”Guds gåva till Sydafrika”. Hon har gjort vad hon kan för att sprida godhet på jorden.
Rasmotsättningar har hon levt med hela sitt liv; det var inte helt enkelt att komma till Sverige med en sydafrikan med sig, för många, både släkt och vänner, vände dem ryggen i tron att han stödde apartheid och när de sedan flyttade till Sydafrika fick de tampas med raslagarna där.
Hon berättade väldigt lugnt och lågmält och kanske hade det, som i alla fall jag upplevde som en föreläsning, vunnit på lite mera dramatik. Hon var helt enkelt lite för blygsam. Musiken var helt perfekt och väl utvald.
Trevlig fortsättning på tisdagen!
Livet efter 80 