 |
| Tack Bosse! |
Det är lite ljusare i dag och jag ska ta en vända med dammtrasan och dammsugaren om en stund, men först ska jag vila ryggen lite här vid datorn. Jag har bäddat rent i sängen och kört i gång en maskin tvätt och sängbäddning gillar inte min rygg, men det går fort över bara jag får sitta ner ett tag.
I dag fyller yngste sonen ”De lille” 46 år. När han föddes var jag 32 år och kände mig jättegammal där på BB bland alla 20-åringar, för då var det fortfarande populärt att skaffa barn tidigt. I dag börjar man inte fundera på det förrän man är i 30-årsålder och kanske ännu lite till.
Eva och Bosse var 11 respektive 9 år och med den där nya lilla krumeluren trodde jag att jag skulle ha småbarn länge, länge, men ack så fort tiden gick.
När jag fick Eva o Bosse var jag så ung och jag skulle vara så duktig och hinna med och kunna allting och dessutom fanns ju farfar och farmor i huset och de tog så gärna tog hand om barnen. Jag tror väl inte att jag försummade dem, men jobbet i jordbruket och i ladugården gick i första hand och även om de hade oss hemma och fick följa med både på traktorer, i åkrarna och i ladugården, så var det på våra villkor. Det finns en hel del jag ångrar.
När Krister föddes var det helt annat. Jag var äldre och förståndigare och hade lättare att inse vad som var det viktigaste i livet och det var definitivt inte att imponera på släkt och grannar.
Livet efter 80 