… medan regnet sakta strilade ner utanför fönstret. Så tillbringade jag 90 ganska trevliga minuter i eftermiddag. I morse sken solen, men det varade inte så länge, för det mulnade till ganska tidigt. Efter frukosten satt jag ute och löste korsord och hade det varmt och skönt, när stora svarta moln drog in och plötsligt var det så kallt att jag fick gå in.
Åke hade fyra hatobjekt i nöjesbranschen och en av dem var Svante Thuresson och de andra tre som var i onåd var Östen Warnebring, Monica Dominique och Camilla Henemark. Han kunde väl inte direkt motivera sin aversion mot dem, men om någon av dem var med på tv knäppte han över till en annan kanal eller lämnade rummet.
Jag kände mig nästan lite illojal mot min käre make där jag låg i soffan och njöt med en pläd över benen och hörde Svante Thuresson berätta om tiden med Gals and Pals, revyer med Hasse och Tage, Melodifestivalen tillsammans med Lill Lindfors och den spännande turnén i Tyskland när han var 17 år och om äventyr i New York, om tiden på Nalen och vad det nöjespalatset betytt för honom som musiker och så Hamburgerbörs förstås. Han talade också om sitt stora sportintresse, där aktiviteterna i dag vid 82 år ålder är minimerade till rundor på golfbanan. Jag tycker att han var väldigt trevlig att lyssna på och även om inte alla låtar var i min smak, så var musiken i stort sett ok. Den enda plumpen i protokollet var väl att han spelade en av sina egna låtar. Det får man inte! Trots det tror jag att Tony Irving får maka på sig på min Fem i topp-lista.
Förlåt Åke, förlåt!
Dagens ordspråk:
Om en diplomat säger ja, menar han kanske, om han säger kanske, menar han nej, om han säger nej är han ingen diplomat.
Livet efter 80 