Etikett: Nostalgi

I dag hissar jag den italienska flaggan

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Det är grått och blåsigt i dag igen, så det var tur att jag passade på att vara ute och rusta i trädgården lite igår eftermiddag. Nu är dahliorna intagna i alla fall och de där rudbeckiorna, som jag frösådde i våras och som kom sig så fint, har jag också rensat bort. De var perenna och skulle nog gå att övervintra, men  jag tycker att de var så fula, så de fick också hamna på sophögen. Jag ska göra ett nytt försökt till våren, men välja en annan variant.

Det är några år sedan Gaetano var en sån här liten ”hallstövlingg”.

Jag tror att det här fotot är från 1993, för då gjorde Åke en kranskärlsoperation 11 augusti och 24 augusti kom Eva och Gaetano hem några veckor för hålla honom sällskap under konvalescensen, så att han skulle slippa var ensam när jag jobbade. Då arbetade jag i Visby och åkte hemifrån före sju på morgonen och kom inte hem förrän halvsex på kvällen, så det blev många timmar för honom på egen hand.

Jordbruket och skörden skötte Bosse med hjälp av grannarna. Jag försökte att få tag i någon hjälp via arbetsförmedlingen, men den fungerade inte på den tiden heller, för de frågade bara om jag inte kunde skaffa hjälp på egen hand. Det var tur att Bosse och grannarna kunde ställa upp! 

I dag fyller Gaetano en massa år och om jag räknat rätt måste det bli 29, så han börjar onekligen bli vuxen. Inte kunde jag tro att jag skulle få uppleva att få så gamla barnbarn. Grattis Gaetano!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Egentligen borde jag väl städa i dag, men i eftermiddag ska jag på Kupan och jobba. Jag var ledig i tisdags, när jag var på kurs i Hemse, så jag fick byta och ta det här fredagspasset i stället. Städa av lite kan jag göra i morgon.

Ha en trevlig fredag!

Kanelbullens dag….

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

…är det alltid den 4 oktober och i Allnakku står det att det är Stråibullns dag i dag.

En stor vetedeg kan räcka till många sorters bröd. Först en plåt med längder, som kan bli skeivkakå och skårpar. Därnäst rullar man runt bullar, så fletne eller läggd bullar och till slut kavlas resten av degen ut och formas till stråibullar med god fyllning.

Här har jag varit flitig och bakat stråibullar

Jag skulle verkligen behöva baka bullar, för det är alldeles tomt i frysen, men det får nog vara ett tag till. Ska man kunna göra så många olika sorters bullar som Allnakku föreslår vill det nog till att det är en riktigt stor deg. Jag gör det ena eller det andra med de små degar på ½ l mjölk som jag brukar sätta och oftast blir det just stråibullar med fyllning av antingen smör/socker/kanel eller smör/socker/mald mandel.

I dag är det riktigt skönt väder och efter en stunds daterande på morgonen  tog jag fram bilen och åkte till Suderviljan och köpte några plantor ljung och nu har jag varit uppe på kyrkogården i Fröjel och satt dem. De flitiga Lisorna som har stått i lådorna under sommaren var ingen större prydnad längre. Det var så grönt och fint på kyrkogården och där gräset gått bort har man har kört på ny jord och sått gräsfrö. Klockaren gick och blåste löv och inne i kyrkan lät det som om en pianostämmare var i farten, annars var det stilla och lugnt.

Det är en vacker plats!

Vi hade tur med vädret

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

I dag har Helge namnsdag och Helge hette min pappa, som gick bort alldeles för tidigt bara 49 år gammal, då jag var bara 17 år. Numera är det inte så många som heter Helge och i Wikipedia kan man se, att år 2014 fick bara 24 pojkar namnet som tilltalsnam, men vi har ju en del kändisar med det namnet, bland annat Helge Skoog.

Grattis till alla som har namnsdag idag, till exempel Bo Helge och Haroun Helge!

Pappa och min syster Barbro

Samtidigt som det är Helge som har namnsdag så är det enligt Gutamålsgillets Allnakku Flainbåddns dag.

Flainbådd eller flainskalle betyder flintskalle, som är ett tydligt tecken på en mogen man, och den är nog mera populär bland kvinnor än bland männen själva. Nyare benämningar är bredband eller framgångsfrisyr.

Pappa hade väl ingen flainbådd precis, men tunnhårig blev han med åren och jag minns att han använde en väldigt fintandad kam, så att håret skulle gå att bre ut ordentligt över flinten.

Numera går det omkring en massa flainbåddar, för nu är det  modernt att raka av sig allt hår, speciellt om man inte är så gammal och börjar bli tunnhårig.

Förr var det ett tecken på att man var en tuffing och kanske rent av tillhörde värstingarna, men nu kan även den mjukaste och snällaste man ståta med sin flainbådd.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Vi hade onekligen tur med vädret igår, för i dag är det helt annorlunda. Det är mulet, det har kommit några regndroppar och det blåser hemskt! Det är lite varmare om man tittar på termometern, men det hjälper inte mycket. Vi får väl se om det bättrar sig fram på dagen, så att jag kan ta mig en söndagspromenad, annars får det bli en innedag. Alltid hittar jag väl på något att roa mig med!

Ännu har jag tomater som håller på att mogna 

Trevlig söndag!

Kvinnorna är ett av hoppen om en bättre värld

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Igår kväll blev det faktiskt av att jag körde till Visby och gick på Almedalsbibilioteket. Eva ville också lyssna på Jan Eliasson, så jag hämtade henne på tennisklubben och så åkte vi dit. Vi kom i ganska god tid, men det var redan fullt av folk.  Eva släppte av mig utanför entrén och medan hon parkerade bilen lyckades jag hitta två sittplatser. Vi hamnade dock ganska långt bak, så vi kunde nästan inte se någonting. Jag såg precis Jan Eliassons huvud, men Eva såg nästan ingenting.

Jan Eliasson och journalisten Katarina Hedström samtalade om krig och konflikter och om hopp och möjligheter. Jan Eliasson, f.d. utrikesminister och tidigare vice generalsekreterare i FN, berättade också om sin uppväxt i ett arbetarhem i Göteborg, där familjen bodde i en liten etta. För att understryka hur enkelt de levde, talade han om att han var tio år innan han såg ett badkar. Vi är faktiskt årsbarn, för även han är född år 1940 och dessutom i september precis som jag, så jag kände en viss gemenskap med honom och även jag var i 10-årsåldern innan vi hade en bostad där vi hade  badkar. Jag hade visserligen sett ett badkar innan vi fick ett eget, men aldrig fått prova på det.  Innan vi fick en bostad med ett riktigt badrum med badkar fick  vi bada i en balja i tvättstugan och det gick bra det med.  Undrar om Jan Eliassons familj också hade dass på gården?

Han talade om de stora problemen i världen och där var Syrienkriget det han ansåg mest bekymmersamt just nu och även i andra konflikter har det blivit allt svårare att medla och få till överenskommelser. Skrämseltaktik och härskanda, genom att göra folk rädda och oroliga, växer sig allt starkare och så är det ju det där med vårt jordklot och hur vi ska göra för att spara på resurserna, så att kommande generationer ska kunna leva här. Och  så är det Trump och hur förhållandena  i USA utvecklas! Det finns mycket som är oroväckande.

Men allt är inte nattsvart; Hoppfullt är att se att kvinnorna börjar ta över makten allt mer och mer. I land efter land i t ex Sydamerika är ledarna nu kvinnor och så är det ju även på sina håll i Europa.  

Samtalet, som jag tycker var givande och intressant, avslutades med en frågestund och inramades med sång och musik av Sara Boström. Jan Eliasson fortsätter noga att vara en av mina idoler länge till känns det som.

I dag är det tisdag och dags för ett pass på Kupan, så nu ska jag äta en tidig lunch och sen är det dags att ta en promenad dit. Det är soligt, men blåsigt och ganska kallt. Här är det inte 10º ens, så jag får nog plocka fram en tjockare jacka.

Ha en skön dag!

Laigfålkis dag

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Solen skiner, men det blåser kyliga vindar och i morse hade vi bara fyra plusgrader. Jag gillar inte hösten, men kan inte låta bli att vara väldigt nyfiken på hur vintern kommer att bli efter den här rekordvarma sommaren. Hoppas att den inte blir rekordkall!

I Allnakku står det att det är Laigfålkis dag i dag och laigfålk fanns det gott om på landet förr i tiden, när allting var tyngre och det inte fanns maskiner som underlättade på samma sätt som i dag. Laigfålk är inte anställda, utan lejda för ett visst arbete, med en viss lön, dagspenning.

På Stenstugu hade man god hjälp av Tryggve, Märta och Hildur och inte bara av de tre, det fanns en del andra också, som ryckte in då det behövdes. För att inte tala om all grannsamverkan, men där var det inte fråga om någon lön, utan då var det byteshjälp som gällde.

Tryggve;  fick göra allt tungt jobb, han var stor och stark 💪 och väldigt snäll. När kalvstiorna skulle göras rena och när det skulle plockas sten, när hönsen skulle få nytt strö och när trädgårdslandet skulle grävas, då ringde man efter Tryggve. Likadant var det när betorna skulle gallras, hackas och tas upp eller om det behövdes hjälp med att dra fram en kalv, då var Tryggve behjälplig.

Märta; som var en duktig kokerska fick rycka in när det skulle ordnas stora tillställningar. Jag minns speciellt när svärfar hade dött och minnesstunden efter begravningen skulle vara hemma på gården. Då kom Märta redan dagen innan och började med att koka buljong och göra petit chouer, som sedan skulle fyllas med ostkräm. De skulle serveras tillsammans med en kopp varm buljong, när begravningsgästerna kom hem till Stenstugu efter jordfästningen, frusna och ledsna. 

Märta var duktig i trädgården också och varje höst kom hon och Hildur och räfsade löv, kanthögg grusgångarna och grävde rabatterna. Svärfar fyllde år den 24 november och då skulle trädgården vara i ordning inför vintern. Ett år skulle de komma 11 november och då Åke åkte och hämtade dem snöade det, men inte bekymrade det dem, de höll på hela dagen i snöblasket och när kvällen kom var trädgården höstfin precis som vanligt.

Det där att ha laigfålk innebar inte att jag och svärmor satt inne och rullade tummarna medan de jobbade, nej  de skulle passas upp med mat och kaffe, så vi hade fullt upp i köket hela dagen, för det skulle serveras frukost, förmiddagskaffe, middag och eftermiddagskaffe och hade man laigfålk skulle det vara gott och rikligt. Annars kunde man ju få dåligt rykte. 😊

När jag och Åke varit gifta några år slutade vi att ta hjälp med trädgården,  men Tryggve var kvar som extrahjälp så fort det behövdes och han fortsatte att gräva trädgårdslandet för mig i många, många år.

Till det här behövde jag ingen laigfålk, utan det klarade jag sjäv

Lite huslig har jag varit i dag och tagit hand om en del av de äpplen jag fick med mig hem från Stenstugu i lördags. Äppelmoset är lättsockrat och det förpackar jag i små plastpåsar och lägger i frysen. Då slipper man ha i konserveringsmedel för att det ska hålla sig. När jag var färdig med moset kokade jag en omgång vaniljsås också, för jag har bjudit in en granne på eftermiddagskaffe. Jag måste ju få hjälp med den där äppelkakan.

Trevlig måndag!

Stormen Knud – Polisanmälan

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Stormen Knud ställde inte till med så mycket elände som befarat. Den enda skadan här vid mig är en avblåst duk på uteplatsen och det måste väl anses som måttlig. 10 mm regn fick vi också och gårdagens 25° har i dag bytts till måttliga 14 och det blåser ännu häftigt i byarna. 

Solen värmer dock gott och jag har suttit ute och läst tidningen och löst dagens sudoku och Krysshalvan. Helgkrysset sparar jag tills i morgon. Man ska ju ha något att roa sig med då också.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Jag tänkte först strunta i  att anmäla gårdagens fula mail, men så var jag i kontakt med Telia och de ville att det skulle polisanmälas. Igår kväll gick det inte att komma fram på 114 14, för en timmes kö är ju bara för mycket, men i morse gjorde jag ett nytt försök och kom jag fram direkt och fick göra anmälan om ”Försök till utpressning”, som den trevliga kvinna jag pratade med kallade mailet. De hade fått in många anmälningar, men ännu visste hon ingen som hade betalat och om man tittar på mailet, måste man verkligen vara enormt rädd för att bli avslöjad om man gör sig mödan att föra över pengar till det där Bitcoin-kontot. Tala om krånglig adress 😏 Det tog bara ett par minuter efter att samtalet var avslutat, så fick jag ett diarienr från polisen, så nu har jag gjort vad jag kan. Jag har dessutom bytt lösenord på mitt konto och det gjorde jag direkt igår kväll.

Planerna för dagen är inte helt klarlagda ännu, men jag tror att jag till att börja med ska ta och vädra bilen lite. Dahliorna har farit illa efter blåsten, så det passar bra att klippa av de blommor som är fräsch och köra upp på kyrkogården med dem. Åke längtar nog efter ett besök!

Trevlig lördag!