En rubrik på Helagotland.se väckte otäcka minnen till liv:
Drunknande dör tyst och omgivna av badare
Det är ungefär 70 år sedan, men jag minns det ännu, den där dagen jag var med familjen och badade i Djupvik. Jag vet ju inte om det hände den dagen då det här fotot togs, men varje gång jag ser det tänker jag på händelsen.
Det blir fort djupt när man badar i Djupvik och jag var nybörjare på att simma och jag simmade rakt ut och när jag inte orkade simma längre skulle jag ställa mig upp, men då bottnade jag inte. Jag minns en kamp och sedan ingenting förrän jag vaknade till liv uppe på stranden. Pappa, eller mamma eller någon annan hade sett mig, men det var pappa som räddade mig. Hade jag inte blivit uppmärksammad, hade jag dött den dagen!
Livet efter 80 