Så här en vecka före jul tycker Allnakku att vi ska fira Julgransdagen, eller jaulgränsdagen, som man säger på gutamål : Om det är vackert väder den här dagen passar den bra till julgranshuggning. Man kan bjuda sina vänner till en jaulgränsdag i skogen, ta med kaffe och grilla korv. Men börja tidigt, för dagarna är korta så här års.
Någon julgranshuggning är ju definitivt inte aktuell för min del och sedan jag flyttade till Odvalds nöjer jag mig med en liten bordsgran i plast, men förr var det ”riktig” gran som gällde. Ibland kunde vi hitta en i vår egen skog, men det hände att grannarna fick bidra.
Det var inte lätt att hitta fina granar i våra skogar och jag minns första julen jag var på Stenstugu och vi skulle ordna en gran till mamma också. Hon var med oss ute och letade några veckor före jul och hon hittade en som hon gillade, men Åke ville inte hugga den, för han tyckte att det var för tidigt. ”Men tänk om någon annan tar den”, sa mamma. ”Inte”, sa Åke och skrattade, ”det är ingen risk”. Men döm om hans förvåning när granen var borta när han sedan skulle hugga den. Fast det löste sig förstås. Han hittade en annan gran och mamma märkte ingenting, men vi talade om det för henne senare och hon fick sig ett gott skratt.
I dag är det ännu en solig och fin dag och +5º, men blåsigt förstås. Gårdagens julstädning och julpyntning flöt på bra och nu är jag nere i botten på jullådan och känner mig nöjd. Resten får vila till ett annat år. Av julstädningen återstår golven och i dag avslöjar solen, att det finns behov av fönsterputsning, så innan jag åker och tisdagshandlar ska jag gå ut och torka av vardagsrumsfönstren. De ser förfärliga ut!
Trevlig julgransdag!
Livet efter 80 