Den här måndagen är ännu en i raden av den mörka, trista sorten. Det är någon enstaka plusgrad och det far några blaskiga snöflingor i luften då och då.
Jag var ute i soprummet med lite bråte i förmiddags och när jag ändå hade stövlar och ytterkläder på mig, tog jag bilen och åkte till Apoteket och hämtade ut det jag missade i lördags. På hemvägen åkte jag in till Konsum, för det är ju alltid något som ska handlas hem.
I min fruktlåda i kylskåpet finns det alltid Ingrid Marie-äpplen den här tiden på året. Jag älskar dem och äter minst ett om dagen, men kan inte låta bli att förundras över att de är så dyra. 37:-/kg för svenska äpplen, det tycker jag är mycket.
Men så tittade jag på vad jag köpt mer och som vanligt hade jag inte lyckats att gå förbi lådan med Kick utan att ta tre stycken. De är ju så billiga, bara 4 kr/st när man köper tre stycken. När jag stod där och tittade på Konsumkvittot och beskärmade mig över priset på äpplen, kunde jag inte låta bli att fundera på vad det blir för kilopris för godiset. De väger 19 gr/st, så det går ungefär 52 st på ett kg och 52 gånger 4:- blir 208:-. Det hade jag fått 5,6 kg äpplen för. Jag ska nog välja något annat att dämpa sötsuget med i fortsättningen.
På Stenstugu hade vi några snörika vintrar väldig många fasaner som kom på besök. På norrsidan hade vi en granhäck och innanför den strödde Åke ut säd till dem och när vi hade som flest tror jag att de var upp emot 50 stycken om det inte var ännu fler. De landade på åkern utanför och kom springande och sökte skydd i granhäcken. Det gick åt mycket säd de vintrarna, men några av våra grannar ställde upp och bidrog med mat till fasanerna.
Livet efter 80 