Tiggarbrev

av Ingrid, publicerad i Böcker, Irriterande

November fortsätter i samma stil som tidigare och i dag har vaktmästaren kört en vända och sandat här. Jag vet inte om det är halt på vägarna, men helagotland.se rapporterade precis nu, att det varit tre viltolyckor inom loppet av en timme här på ön. Rådjuren är ute och rör på sig!

Igår putsade jag fönstret och bytte gardiner i köket, men är inte riktigt nöjd med resultatet och ska nog göra ett nytt byte i dag. Man roar sig så gott man kan!

När lunchen var avklarad och jag var färdig i köket satte jag mig och läste och även den här gången läser jag en bok av en gotländsk författarinna, Ingrid Thunegard, som skriver om sin far.

Baksidetext:

Ett barn förväntas älska sin fader. Älska den storartade. Men dina barn dansar mestadels vid dina fötter.
I samband med en begravning utlöses vitt skilda minnen av en uppväxt med en far som förblir ett mysterium. En far som aldrig ger sig. Dottern Livia gör ett tappert försök att förstå vad som driver honom. ”Denne märklige man”, som församlingsprästen uttrycker det.
Den dag fadern på egen hand, i ett anfall av svartsjuka på den nyss jordfäste mannen i granngraven, själv gräver upp hustrun tillika Livias moder ur jorden, faller denne märklige man på hennes lott. Omvända roller inträder, men som läkaren vid rådfrågning kortfattat säger: Ni har fått ett åldringsproblem i familjen.
– Jo tack, svarar Livia. Men för den vetskapen behöver jag ingen telefontid.

Ingrid Thunegard är syster med en av mina fd klasskamrater och jag har faktiskt övernattat hos dem någon gång i tonåren. Inte anade jag då att ”Fadern” var en så knepig person. Boken är ingenting man blir glad av att läsa, men jag ska nog försöka fortsätta i alla fall.

Posten kommer ju lite hipp som happ nu, men igår var det postdag och då kom Adventskalendrarna från Svenska Spel som jag beställde i oktober någon gång.

”Vinn upp till 1 miljon kronor” står det på min Adventskalender. Tänk om det blir jag som får storvinsten?

Annars är det mest tiggarbrev den här tiden på året och igår kom det från Frälsningsarmén, Läkare utan gränser och Mercy ships och förra gången det var postdag var det Diakonia, Synskadades riksförbund och Hjärt/Lungfonden som ville ha pengar. De sänder kalendrar, julkort, brevmärken och julklappsadresser och vill ha betalt för dem och gärna lite till. Och tiggarbreven kommer inte bara till den fysiska brevlådan utan via mejl och sms också. Det är nackdelen med att man en gång fallit och skickat in ett bidrag.

Jag är ju säkert inte ensam om att få den här uppvaktningen, men i år har jag bestämt mig. Efter att ha öppnat några av tiggarbreven åker de nu direkt i soporna. Vill jag ge något till välgörenhet i jul, gör jag det för att jag vill det och inte för att jag känner mig tvungen.

Nu hör jag att centrifugen är i gång. Det är dags att gå och hänga upp dagens tvätt!

Trevlig tisdag!

16 reaktioner till “Tiggarbrev”

  1. Är också trött på alla tiggarbrev. Det man en gång skänkt som julgåva har väl gått åt till porton för nya tiggarbrev under hela året och då känns det lite meningslöst.
    Kram

  2. Du är så flitig med att byta gardiner! Förr satte jag upp julgardiner i köket, men de senaste åren har jag struntat i det! Så mysigt det ser ut i ditt kök!
    Spännande med Triss-kalendern! Lite spänning varje dag är ju perfekt! I år har jag fått ett adventspussel av Paula, en kartong med 24 askar med 43 bitar i varje, son ska läggas varje dag och på julafton har jag ett färdigt pussel!
    Tiggarbrev får vi också här och dom åker i soporna direkt. Jag säger som du: Vill jag skänka något, så väljer jag det själv!
    Nu ska jag gå ut och fortsätta att räfsa ur rabatter.
    Ha en bra dag, kram, Monica

    1. Jag ska önska mig ett pussel i julklapp, för nu är det länge sedan jag haft något. Adventspussel har jag aldrig hört talas om, men det låter också trevligt. Lycka till!
      Kram

  3. Är boken från hennes uppväxt?
    Dessa tiggarbrev går jag direkt från brevlåda till soptunna utan att öppna, förutom fot-och mun-målarnas julkort samt postkodslotteriets de skickar jag tillbaka. Jag tycker som du, lägger mina gåvor där jag själv vill, och det brukar bli stadsmissionen i sonens namn, det är alltid den julklapp han önskar sej.
    Fin tisdag,
    Kram

    1. Boken är från hennes uppväxt. Det är verkligen en hemsk historia.
      Jag är lite svag för OPSmile. Jag hade en faster som var harmynt och en av mina grannar har en dotter som föddes med en väldigt såv gomspalt. Här är det självklart att barnen opereras, men så är det inte överallt i världen.
      Kram

  4. Är också trött på tiggare brev men i år har jag bara fått ett som hamnade bland soporna.
    En kall och grå tisdag.
    Kramar från oss

  5. Där påminde du mig om kalendern, ett stillsamt nöje. Det har hänt att jag gått plus, men miljonen har hamnat någon annanstans. Hittills. Visst är det märkligt med dessa tiggarbrev inför julen, jag har hittills fått från flera organisationer jag aldrig stöttat, och inte blir det i år heller. Jag väljer själv.

    1. Förra året gick jag plus 400:- och det var jag mycket nöjd med.
      Visst vill man välja själv och inte bli påtvingad någonting…

  6. Håller tummarna för att det blir lite vinster i adventskalendern. Här slipper jag tiggarbrev i alla fall. Får se vad det blir för välgörenhet i år.

Kommentarer är stängda.