Nu har vi gått in i påskveckan och visst har det varit en härlig helg, åtminstone här på ön. I dag har vi solsken, men faktiskt bara 7 plusgrader, men klockan är inte så mycket ännu (11:00), så det kanske blir varmare fram på dagen.
Jag var ute en vända och kollade läget i rabatten under vardagsrumsfönstret. Värmen har fått fart på lökväxterna i alla fall och kattrackr´n har hållit sig borta sedan jag la armeringsnät över toaletten. Jag måste säga att jag känner mig lite stressad, för nu borde ju penséerna varit planterade för länge sedan, gräsmattorna räfsade, hörnhyllan på framsidan på plats mm, mm….
I dag ska jag på en vårutflykt till Visby och det ser jag fram mot. Golfen ska få röra på sig lite, så jag får väl ta och gå ut och kolla oljan. Så fort jag sa till Åke att jag tänkte köra till stan, sa han: ”Då måste jag ut och kolla oljan!” ♥ Så det vågar jag inte låta bli!
När jag var tonåring läste jag en bok som fängslade mig mycket. Den handlade om en blyg och försagd flicka, som kommer som ny elev till en skola. Hon såg inte särskilt bra ut och var inte speciellt duktigt på just någonting. En grå liten mus helt enkelt och även om jag kanske verkade frimodig som barn kände jag igen mig i henne.
En dag skulle den där flickan vara med på en körövning i skolan, eller om det var i kyrkan? Vilket minns jag inte, men när den där lilla grå musen började sjunga blev alla väldigt överraskade. Hon hade en fantastisk röst och högt över de andras stämmor drillade de underbaraste toner från hennes strupe. Hur det gick för henne sedan minns jag inte och boken föll i glömska, men när jag läste om henne önskade jag verkligen att jag kunnat få vara i hennes ställe. Tänk om man kunnat överraska med någon dold begåvning!
Ha en skön annandag!
Livet efter 80 