Jag skrev ju igår att jag skulle gå ut på en promenad på eftermiddagen, men efterhand som tiden gick började jag känna mig svidig och konstig i halsen, så jag förstod att det var en förkylning på gång. Så går det när man inte håller sig hemma. Jag var ju på ett SPF-möte förra torsdagen och så julbordet i söndags.
Halsen blev verkligen mer och mer besvärlig så vid halvtiotiden tog jag en alvedon och gick och la mig, men det gick ju inte att sova heller. Naturligtvis fick jag förmaksflimmer också. Sova med en puls på 140 är nästan en omöjlighet.
Fitbit rapporterar att jag varit orolig 25 gånger under natten och nästan inte sovit någonting och det förstår jag, för jag mådde verkligen dåligt, men i dag är det bättre. Halsen känns nästan normal och jag har ingen feber att tala om. 37,3 är ju inte så mycket att beklaga sig över, även om jag normalt har 36,2 och jag är inte mer än normalt snuvig. Det är verkligen länge sedan jag hade en förkylning!
Nu ska jag gå och klä mig, för jag kom upp sent i dag och har tagit det lugnt på morgonen och pulsen är ner på 67 trots att jag hållit på med diverse plock.
Och så har vi lämnat den trista månaden november och december börjar på samma gråa sätt. Som du ser så har jag öppnat den första luckan i min Trisskalender och det var inte det lättaste. Kalendern är väldigt dåligt stansad, så man får sitta med kniv och pilla för att få upp luckorna. I alla fall luckan nr 1.
Jag köpte fyra kalendrar och gav barnen varsin när vi var på julbordet på Toftagården. Alla tre fyller ju år den här månaden. Eva i morgon och Bosse på söndag, Krister först den 22 december.
Ha en skön torsdag!
Livet efter 80 