Det regnade lite igår kväll och det har varit en mulen morgon, men nu spricker molnen upp och solen har börjat visa sig. Jag har sovit gott i natt och visserligen är jag ännu hostig och snuvig, men det lär väl ta ett tag innan det försvinner och jag mår ganska bra i alla fall, så nu åker stövlarna på, så att jag kan gå ut och plocka in trädgårdsmöblerna och ta in pelargoniorna, men först några tankar från min senaste utflykt:
Nog är det märkligt hur det kan hampa sig!
När jag skulle åka iväg till Mallorca skulle vi ju iväg väldigt tidigt och jag kom i god tid, incheckningen gick snabbt och snart stod jag där i gaten och väntade. Jag funderade på att gå och ta mig en kaffe, men iddes inte. Trots den tidiga timmen var det mycket folk, men jag fick se en ledig plats längst ut i en bänkrad och där satte jag mig. Närmast mig satt en man och bredvid honom en dam, som jag antar var hans fru. Vi bytte bara några ord och sedan tog jag upp en tidning och satt och läste. Jag gick på toa en vända och hade turen att min plats fortfarande var ledig när jag kom tillbaka.
Långt om länge blev det dags att gå ombord och i Visby dockar inte flygplanen, så det fanns en trappa i varje ända av flygplanet och jag skulle sitta på rad 29C som innebär i bakre delen och en plats mot gången. Det blåste och var kallt, så jag pinnade på mot bakre trappan och när jag hittat min plats satte jag mig ner och inväntade de två som skulle sitta innanför mig. Döm om min förvåning, när de två jag suttit bredvid i väntsalen skulle sitta där. Vi kommenterade fenomenet att av 189 passagerare skulle just vi hamna bredvid varandra, men sen sa vi nog inte så mycket mera. Man var ju lite trött efter att ha stigit upp klockan halvfyra.
Jag var glad över min plats, för ofta hamnar jag som åker ensam längst framme eller vid någon av nödutgångarna och det har hänt att flygvärdinnan med väldigt allvarlig min kommit fram och förklarat, att eftersom jag har en plats vid en nödutgång, förväntas jag hjälpa till vid en nödsituation.
-Hallå!! skulle jag vilja ropa, jag har inte bett om den här platsen, jag vill omgående byta med någon!
Men det gör jag ju givetvis inte. Fast en gång har det hänt att jag bytt min plats vid nödutgången, som ju har extra benutrymme, med en storvuxen person som satt som i ett skruvstäd ett par rader framför mig. Han blev väldigt tacksam. Någon gång har jag också betalat för att få välja plats i förväg, men det känns ju som en onödig kostnad.
Så gick veckan på Mallorca och det blev dags för hemresa. Bussen kom i tid, vi kom i god tid till flygplatsen i Palma, incheckningen gick snabbt och det var inget problem att hitta gate C som vi skulle åka ifrån, men det skulle dröja 45 minuter innan numret på vår utgång skulle visas, så jag satte mig och läste och när numret på gaten kom upp på tavlan gick jag dit och satte mig. Det samlades mer och mer folk och mitt emot mig satt ett par som jag tycker mig ha sett tidigare och det var väl inte så konstigt, för vi var ju alla gotlänningar.
När det var dags att gå ombord fick de som skulle sitta längst bak i planet gå på först och jag hade fått plats 12C den här gången, så jag satt lugnt kvar och paret mitt emot också, men till slut började det tunna ut vid utgången, så då bestämde vi oss för att nu måste det snart vara dags för oss också. Döm om min förvåning när jag fick se vilka som satt på 12A och 12B, det var paret som suttit mitt emot mig. Vi tyckte alla tre att det var märkligt och började prata och sedan hade vi en väldigt trevlig hemresa med lite småprat nästan hela vägen till Visby.
Ha en fin måndag!
Livet efter 80 