Jag behövde tala med en läkare i natt

Hela morgonen har jag försökt komma fram till Unicare, vår vårdcentral här i Klintehamn och det har bara varit omöjligt. Då gick jag dit och fick prata med en kille i 10-årsåldern, som gav mig en blankett som jag skulle fylla i, men det var lite oklart vilka uppgifter de behövde. Jag förslog att jag skulle skriva mitt namn på den, men det tyckte han var onödigt. Jag skulle i alla fall sätta mig ner och vänta, men inte inne, utan jag fick gå ut och sätta mig på en bänk tillsammans med en massa andra. Helt plötsligt höll jag på att ramla av bänken, för en av de andra köande hade svimmat och jag fick mig en knuff i sidan när han föll. En läkare kom spatserande och lugnade oss och fick med sig den avsvimmade, som nu vaknat till liv igen.

Då vaknade jag och eftersom klockan bara var fyra snurrade jag ett varv i sängen och somnade om igen den här gången ganska drömfritt.

Unicare Klintehamn

När jag kom upp vid halvåtta-tiden var det därför nästan lite kusligt, att det första jag fick höra på radion, var ett inslag där man pratade om just Unicare på Gotland och hur svårt det är att få tag i dem på telefon och att  de inte ringer tillbaka heller, utan i stället hänvisar till sin digitala mottagning, ”Doktor online”. En representant för Unicare förklarade att de koncentrerar sig på att ta hand om sjuka patienter i stället för att svara i telefonen och det är väl i och för sig bra, men alla som ringer dem förväntar sig att bli väl bemötta och få beställa en tid, precis som det var förut. Visst kan man boka tid via nätet, men alla har inte tillgång till dator.

Det är mulet i dag och det har regnat lite lätt. Jag har en liten strykhög att ta hand om och sen har jag funderingar på att ta en tur till Visby, men vädret får avgöra. Halv fem måste  jag vara hemma igen i alla fall, för då har jag en klipptid hos frissan Ida.

Trevlig måndag!