.... kära facebook-vänner, för min ilskna kommentar igår kväll! Givetvis skulle jag inte ha tagit till en så ful svordom, men det gick väldigt fort. Jag har mildrat min kommentar om Geab lite nu på morgonen.
Jag tycker faktiskt att Geab är skyldiga oss abonnenter lite kompensation för den senaste tidens krångel med strömmen. Låt vara att de varnat för att det kan bli avbrott, men det hjälper ju inte oss när vi får försöka klara oss utan el den ena gången efter den andra.
Jag brukar inte svära när andra kan höra det och absolut inte i text, men sinnet rann på mig när strömmen gick mitt i ett spännande avsnitt av Shetland. Jag slängde iväg kommentaren och sen satte jag på lampan på mobilen för att kunna se att ta mig till sängs. Då var väl klockan nio ungefär och vid tolv-tiden vaknade jag av att strömmen kom tillbaka. Väckarklockan blinkade hysteriskt och jag hade missat att släcka en lampa i hallen, så det var bara att gå upp.
Att svära har aldrig varit min grej och jag har aldrig svurit åt varken make eller barn. Enda gången jag gör det är egentligen i bilen och så när jag är ensam hemma och klantar mig på något sätt. I bilen kommer hornen fram och jag kan ge mina medtrafikanter, som gör konstiga manövrar, en och annan nedsättande benämning och när jag är ensam hemma och gör något dumt kan jag också dra till med några ord som inte lämpar sig för tryck. För övrigt är jag snäll och beskedlig.
Efter en lite disig morgon har solen börjat skina och det glittrar så vackert i det daggvåta gräset. Jag tänkte gå ut och plocka av lite tomater, men väntar tills det torkat upp en aning. Man får vara rädd om det nya gräset. I eftermiddag blir det nog ett parti kubb, som vanligt på måndagarna, för övrigt är det ingenting speciellt på programmet.
Trevlig måndag!
Livet efter 80 