Etikett: Stenstugu

Det är klart….

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

…att Gaetano fick sin favoritmat när han firades igår kväll på Stenstugu: Scalopine med pommes frites. Eva hade gjort en härlig Parmigiana också, som alla andra åt av med god aptit, men inte Gaetano. Det är alldeles för nyttigt med grönsaker, han nöjde sig med kött och potatis. 😜 Det var en trevlig kväll och när jag kom hem blev det en stunds tv-tittande innan jag gick till sängs – början på Sällskapsresan  bland annat.

En härlig chokladtårta fullbordade årsdagsmenyn

Nu ska jag ta ett tag med Haimårkar*, vilket den här gången innebär att ta en snabbvända med dammtrasan och snabeldraken, för klockan ett kommer det ett gäng styrelseledamöter från SPF Klinteorten hit för ett möte. Vi måste försöka få till aktiviteterna som vi har planerat för november och december.

När mötet är slut ska jag klippa gräs, om Vår Herre är snäll och låter bli att duscha det mer i dag alltså. Det ser lite oroväckande grått och molnigt ut, men gräset behöver klippas, speciellt som jag åker bort i morgon och inte kommer tillbaka på en vecka. Det är nämligen hög tid att packa resväskan igen! Klockan halvfem i morgon bittida ska jag vara i Visby för vidare befordran till Mallorca, där vi förhoppningsvis landar strax efter tio, om piloten sköter sig vill säga.

Jag kan flyga – Jag är inte rädd!

*Det blir förr eller senare nödvändigt med en huslig dag, när man måste ägna sig åt haimårkar, göromål i hemmet, som att tvätta gardiner, frosta av frysen, byta sängkläder, plantera om krukväxter och allt det andra.
/Allnakku 8/10

I dag hissar jag den italienska flaggan

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Det är grått och blåsigt i dag igen, så det var tur att jag passade på att vara ute och rusta i trädgården lite igår eftermiddag. Nu är dahliorna intagna i alla fall och de där rudbeckiorna, som jag frösådde i våras och som kom sig så fint, har jag också rensat bort. De var perenna och skulle nog gå att övervintra, men  jag tycker att de var så fula, så de fick också hamna på sophögen. Jag ska göra ett nytt försökt till våren, men välja en annan variant.

Det är några år sedan Gaetano var en sån här liten ”hallstövlingg”.

Jag tror att det här fotot är från 1993, för då gjorde Åke en kranskärlsoperation 11 augusti och 24 augusti kom Eva och Gaetano hem några veckor för hålla honom sällskap under konvalescensen, så att han skulle slippa var ensam när jag jobbade. Då arbetade jag i Visby och åkte hemifrån före sju på morgonen och kom inte hem förrän halvsex på kvällen, så det blev många timmar för honom på egen hand.

Jordbruket och skörden skötte Bosse med hjälp av grannarna. Jag försökte att få tag i någon hjälp via arbetsförmedlingen, men den fungerade inte på den tiden heller, för de frågade bara om jag inte kunde skaffa hjälp på egen hand. Det var tur att Bosse och grannarna kunde ställa upp! 

I dag fyller Gaetano en massa år och om jag räknat rätt måste det bli 29, så han börjar onekligen bli vuxen. Inte kunde jag tro att jag skulle få uppleva att få så gamla barnbarn. Grattis Gaetano!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Egentligen borde jag väl städa i dag, men i eftermiddag ska jag på Kupan och jobba. Jag var ledig i tisdags, när jag var på kurs i Hemse, så jag fick byta och ta det här fredagspasset i stället. Städa av lite kan jag göra i morgon.

Ha en trevlig fredag!

Laigfålkis dag

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Solen skiner, men det blåser kyliga vindar och i morse hade vi bara fyra plusgrader. Jag gillar inte hösten, men kan inte låta bli att vara väldigt nyfiken på hur vintern kommer att bli efter den här rekordvarma sommaren. Hoppas att den inte blir rekordkall!

I Allnakku står det att det är Laigfålkis dag i dag och laigfålk fanns det gott om på landet förr i tiden, när allting var tyngre och det inte fanns maskiner som underlättade på samma sätt som i dag. Laigfålk är inte anställda, utan lejda för ett visst arbete, med en viss lön, dagspenning.

På Stenstugu hade man god hjälp av Tryggve, Märta och Hildur och inte bara av de tre, det fanns en del andra också, som ryckte in då det behövdes. För att inte tala om all grannsamverkan, men där var det inte fråga om någon lön, utan då var det byteshjälp som gällde.

Tryggve;  fick göra allt tungt jobb, han var stor och stark 💪 och väldigt snäll. När kalvstiorna skulle göras rena och när det skulle plockas sten, när hönsen skulle få nytt strö och när trädgårdslandet skulle grävas, då ringde man efter Tryggve. Likadant var det när betorna skulle gallras, hackas och tas upp eller om det behövdes hjälp med att dra fram en kalv, då var Tryggve behjälplig.

Märta; som var en duktig kokerska fick rycka in när det skulle ordnas stora tillställningar. Jag minns speciellt när svärfar hade dött och minnesstunden efter begravningen skulle vara hemma på gården. Då kom Märta redan dagen innan och började med att koka buljong och göra petit chouer, som sedan skulle fyllas med ostkräm. De skulle serveras tillsammans med en kopp varm buljong, när begravningsgästerna kom hem till Stenstugu efter jordfästningen, frusna och ledsna. 

Märta var duktig i trädgården också och varje höst kom hon och Hildur och räfsade löv, kanthögg grusgångarna och grävde rabatterna. Svärfar fyllde år den 24 november och då skulle trädgården vara i ordning inför vintern. Ett år skulle de komma 11 november och då Åke åkte och hämtade dem snöade det, men inte bekymrade det dem, de höll på hela dagen i snöblasket och när kvällen kom var trädgården höstfin precis som vanligt.

Det där att ha laigfålk innebar inte att jag och svärmor satt inne och rullade tummarna medan de jobbade, nej  de skulle passas upp med mat och kaffe, så vi hade fullt upp i köket hela dagen, för det skulle serveras frukost, förmiddagskaffe, middag och eftermiddagskaffe och hade man laigfålk skulle det vara gott och rikligt. Annars kunde man ju få dåligt rykte. 😊

När jag och Åke varit gifta några år slutade vi att ta hjälp med trädgården,  men Tryggve var kvar som extrahjälp så fort det behövdes och han fortsatte att gräva trädgårdslandet för mig i många, många år.

Till det här behövde jag ingen laigfålk, utan det klarade jag sjäv

Lite huslig har jag varit i dag och tagit hand om en del av de äpplen jag fick med mig hem från Stenstugu i lördags. Äppelmoset är lättsockrat och det förpackar jag i små plastpåsar och lägger i frysen. Då slipper man ha i konserveringsmedel för att det ska hålla sig. När jag var färdig med moset kokade jag en omgång vaniljsås också, för jag har bjudit in en granne på eftermiddagskaffe. Jag måste ju få hjälp med den där äppelkakan.

Trevlig måndag!

Haustjamninggi

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Klockan 01.54 i natt inträffade årets höstdagjämning eller som man säger på gutamål haustjamninggi. Nu börjar kräftgången mot mörkret!

Dag u nat jär likk si langge när vörr har hinne ti haustjamninggi, vilket betyder att dag och natt är lika långa, när vi har hunnit till höstdagjämningen. 

Höstlikt är det minsann och ännu viner resterna av stormen Knud runt knutarna.  Mina dahlior har farit riktigt illa och igår klippte jag först av alla blommor som det var något med och sedan klippte jag ner dem helt. Nu får kärleksörten stå för höstfägringen i den rabatten
 
När jag varit på kyrkogården igår svängde jag in till Stenstugu och beundrade alla plastbalarna med hö, som ska bli mat till hästarna i vinter. Det var verkligen en välsignelse att torkan tog slut, annars hade det blivit väldigt bekymmersamt. En kasse med äpplen fick jag med mig hem och av dem ska jag göra en äppelkaka och av resten blir det äppelmos.

Äntligen blev det lite hö till Stenstuguhästarna

Det blåste hemskt uppe på kyrkogården igår och inte var det bättre ute på hamnen. Det stänkte upp vatten långt upp på land. Det är mäktigt att se vilka krafter naturen kan visa upp.

Änderna ligger på bryggan och gungar i vinden

Det blåser i dag också, men nu har solen börjat titta fram och jag tror att det är rätt skapligt ute, så jag ska ta mig en promenad ner till hamnen, för jag ska träffa några bekanta på Hamnkaféet och äta lunch tillsammans med dem.

Trevlig söndag!

Kaitlabbens dag

av Ingrid, publicerad i Dagbok

I Allnakku kan man läsa:

I dag firas de vänsterhäntas dag, som på gutamål kan heta kaitlabbens dag. Kaitlabben, eller kaitu, är vänstra handen, och den vänsterhänte är kaithäntar.

Här är det en som är kaithäntar när han äter linssoppa på nyårsafton 2017

Enligt senare tids undersökningar är 12-15 procent av befolkningen vänsterhänt och det är fler pojkar en flickor som är det. I vår familj är det äldste sonen som är vänsterhänt och som tur är så har han fått vara det utan påtryckning från skolan att använda höger hand. Det är klart att vi uppmanade honom om att använda högerhanden ”den fina handen” när han var liten och började rita och måla, men det hade vi ingenting för och dessutom hade vi hört att om man tvingade en vänsterhänt att använda höger hand kunde hen bli sängvätare. ”Googelmoster” googlade givetvis på det också och hittade en väldigt deprimerande sida som kvickt stängdes ner.  

Det kom några mm regn igår kväll, men i dag är det ett ljuvligt väder med behagliga 17°, solsken och bara en svag vind. Jag har gått runt och vattnat de krukor som behövde påfyllning och så har jag rensat vissna blomstjälkar på pelargonen som står på framsidan. Det blåste så hemskt igår, sen den blåste omkull och jag fick bära bort den och sätta den i lä. Pellisar gillar inte regn och absolut inte blåst, så jag hoppas att den kommer att ta sig efter chocken.

Det blev trots allt en hel del blommor kvar

Nu ska jag ta en promenad ner på samhället och gå på Konsum och handla lite. Vi har en medlem i vår SPF-förening som fyller 90 år och hon ska uppvaktas med någonting och så ska jag baka en plåt amorer (kärleksmums) till ett månadsmöte som föreningen ska ha på onsdag. Och i eftermiddag är det kubb.

Trevlig måndag!