Det blev en solig och fin dag igår och efterhand som dagen gick såg jag bättre och bättre på det nyopererade ögat och i dag märker jag ingen skillnad på höger och vänster. Jag ser lika bra på båda på långt håll, men måste använda glasögonen när jag ska läsa, lösa korsord eller pilla med mobilen.
När fredagsstädningen var avklarad, putsade jag mässingsljusstakarna och diskbänken och sedan åt jag lunch. Sen satte jag mig framför tv:n, men ändrade mig och gick ut på en Klinterunda i stället. Det var kallare än jag väntat mig, men det är bara att inse att nu har vi vinter på gång. Vi har varit bortskämda med en mild, fast väldigt grå, november.
När jag kom ut i Vallekvior stannade jag till och ropade högt för mig själv: ”Vad i hela friden!!” Den stora pilen som mamma och pappa planterade var skövlad och alla grenarna låg på marken. I och för sig var det nog behövligt, för den hade blivit alldeles för stor för en liten villaträdgård, men det såg konstigt ut och kändes lite vemodigt.
Fast jag var godissugen, så jag gick in en sväng i alla fall och köpte lite lösgodis. Dumle och Marianne är favoriterna för tillfället.
Den här lördagsmorgonen är det ett strålande solsken och nollgradigt, men i morse hade vi -2,5º och det var vitt av frost i gräset. Jag ska väl se om jag kan ta mig ut en tag i dag också. Jag har ju lite att göra i uteförrådet om inte annat. Krukor ska tömmas på jord och golvet städas av.
Trevlig lördag!
Livet efter 80 