Eriksson contra Karlsson

Det blåser friska vindar och trots att det var varmt var det inte skönt att ligga ute i skuggan och lyssna på Sommar i P1 i dag. Jag flyttade in till köksbordet och satt där och löste korsord under musikavsnitten.

Foto Mattias Ahlm

Företagaren Anders Eriksson talade om hisnande resor och historien bakom de rosa bussarna. Och vilken fantastisk historia han berättade om sitt liv och alla sina resor. Det är en man som inte låter något stoppa sig, inte ens nu när han kommit över de 80 åren. Det var riktigt uppfriskande att höra på honom 👍 och jättebra musik spelade han. Det var idel örongodis 👍

Bussresor har vi åkt på många gånger och oftast har det varit med Karlssons Buss. Karlsson själv har på skoj brukat presentera dem som ”Karlssons äventyrsresor”, men jämfört med de ”Rosa bussarna” som Anders Eriksson kallat sitt företag, var det ganska beskedliga äventyr. En och annan felkörning. Stopp för att bussen var för hög för en tunnel vi skulle igenom. En enkelriktad väg som slutade ute på en åker. En gång fick vi vända för att chauffören själv missat att få med sin packning. En ”fräck” vändning vid en vägtull, som gjorde att bussen stoppades av polisen och fick böta, osv…..

Här står jag framför Karlssons Buss i Norge i juni 2012, min första resa sedan Åke lämnat mig.

Det var mer missöden än äventyr, men visst gav de lite extra krydda och något för oss passagerare att diskutera. Resorna med Karlssons Buss var fantastiska och jag har svårt att tänka mig någon busschaufför som kan vara mer omtänksam och angelägen om att alla resenärer ska ha det bra, än Karlsson själv.

Det är varmt nu!

Det är en mulen onsdagsmorgon och i natt har det kommit 1 mm regn. Jag hoppas verkligen att det blir mer under dagen! Jag sov ganska länge och jag hade ett hostanfall någon gång i natt, men annars mår jag skapligt. SPF har ett möte i eftermiddag, men jag avstår nog från det och håller mig hemma.

Det är varmt, men man får göra det så skönt för sig som möjligt och jag har plockat fram både fläktar och ett vanligt överlakan.

Nu är mina små fläktar igång och en står och blåser lite sval luft på mig när jag sitter här vid datorn.

Tänk så forna tiders husmödrar höll på! Inte gick de till butiken och köpte påslakan när sänglinnet behövde förnyas, nej de köpte lakansväv metervis och sydda lakanen själva, virkade spetsar att pryda dem med och broderade konstfärdigt signaturen på ägaren. Säkert finns det fortfarande duktiga kvinnor som kan den här konsten, men de är nog inte många.

När det är för varmt med påslakan

Min mamma Runa såg till att vi tre döttrar alla fick en brudkista med oss när vi flyttade hemifrån, eller brudkista var väl att ta i, men en omgång vackert sydda och broderade lakan och örngott i alla fall. I dag är mammas lakan borta sedan länge, men jag har ett fint överlakan, som jag använder de få sommarnätter då det är för varmt med påslakan och igår tog jag fram det. Det är inte mamma som har sytt det, utan det är ett arv från Åkes en äldre släkting. Monogrammet tillhör Fredrika o Gunnar Jakobsson.

Nu skiner solen igen och när jag kollar på SMHI-radar ser det ut som om regnvädret går söder om oss. Vi får väl se hur dagen utvecklas?

Trevlig onsdag!