Det blev ingen promenad igår, för jag var ute i soprummet på förmiddagen och ett par vändor till uteförrådet och det var så gråkallt och otäckt, så jag fegade ur, men lite frisk luft fick jag i alla fall. Jag planterade ut påskliljorna jag fick i torsdags på årsmötet och så letade jag efter min sekatör.
Det börjar bli hög tid att beskära det lilla trädet, min hakuro nishiki. Det brukar jag göra den här tiden och i förra veckan såg jag att de höll på med trädbeskärning på samhället. Men var hade sekatören tagit vägen? Jag letade först i uteförrådet, där den borde finnas tillsammans med andra trädgårdsredskap, men där fanns den inte.
Sedan letade jag i den kökslåda där jag har blandade snickeriprylar, men den fanns inte där heller. Då kom jag på att jag härom dagen varit och tömt hinken, som jag samlar sånt som ska till trädgårdskomposten. Tänk om sekatören legat i hinken tillsammans med avfallet? Så då gick jag dit och rotade, men ingen sekatör. Jaha, då är den borta!
3:30 i morse fick jag en uppenbarelse – BILEN. Precis så, ett enda ord dök helt plötsligt och utan något anledning, upp i huvudet, BILEN? Då kom jag på att jag haft sekatören med mig förra gången jag var på gravarna, så sex timmar senare, när jag fått på mig klädern gick jag ut och kollade i bilen och där låg den. Så glad jag blev, nu slipper köpa en ny!
Det är skapligt söndagsväder, +3º och en aning sol, men jag ska ändå inte ge mig på någon trädbeskärning. Man ska helga vilodagen och vardagarna är många och långa, så jag hinner det jag ska utan att synda i dag.
På tal om uppenbarelse, så har det tydligen gått ut vänförfrågningar i mitt namn från Facebook, men jag har inte sänt några, så får du någon från mig, är det bara att ta bort den. Så gör jag alltid om jag får en vänförfrågan från någon jag är vän med tidigare.
Trevlig söndag!
Livet efter 80 